Antisemitismen inom vänstern, varför?

Teorin om välfärdsstaten tillskrivs nationalekonomen Gustav von Schmoller från Tyskland under Bismarcks regeringstid. Otto von Bismarck är den som först fört fram förslag om ett socialförsäkringssystem (Sozialgesetzgebung). Detta skedde 1878. Hans förslag innehöll olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring, försäkring mot invaliditet och åldersarmod, det vill säga en slags ålderspension för behövande. Försäkringarna skulle vara statligt kontrollerade och Bismarck använde till och med ordet statssocialism om sitt förslag (Staatssozialismus). Delar av förslaget fick han inte igenom, men sjukförsäkring infördes 1883 och olycksfallsförsäkring 1884. År 1889 infördes obligatorisk ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.[2] Därmed blev det preussiska kungariket inom kejsardömet Tyskland föregångare inom socialförsäkringsområdet."

Detta infördes av den djupt konservativa Bismarck,  även känd som Järnkanslern, för att undvika att samhället skulle omstörtas av en kommunistisk revolution och Bismarck kallade detta statssocialism - inte så långt från Hitlers tankar om nationell socialsm ; allt i motstånd mot socialism och kommunism-

sv.wikipedia.org/wiki/Otto_von_Bismarck

"Bismarck, som arbetade intimt med textilindustrin och som hade som mål att motarbeta socialisterna, införde under 1880-talet världens första välfärdssamhälle. Bismarck lyssnade särskilt på Hermann Wagener och Theodor Lohmann, rådgivare vilka övertalade Bismarck att ge arbetarna en kollektiv status inom lagar och politik i den nya tyska staten.[10]

Den 20 mars 1884 förklarade han:

Den verkliga anledningen till arbetarens missnöje är osäkerheten i hans existens; han är inte säker på att han alltid har arbete, han är inte säker på att han alltid kommer att vara frisk och han förutser att han en dag kommer att bli gammal och oförmögen att arbeta. Om han blir fattig, om så bara till följd av en längre sjukdom, är han totalt hjälplös, utlämnad åt sig själv och samhället ser för närvarande inte någon riktig förpliktelse gentemot honom bortom den vanliga fattighjälpen, även i det fall han hela tiden arbetat troget och flitigt. Den vanliga hjälpen till de fattiga lämnar hur som helst mycket att önska, särskilt i storstäder, där det är mycket sämre än på landsbygden.[11]

1880-talet var en period då Tyskland började sin långa väg mot den välfärdsstat det idag är. Socialdemokraterna, Liberalerna och Centern var till en början alla inblandade i arbetet med sociallagstiftningen, men det var Bismarck som i praktiken etablerade programmet. Bismarcks idé var att införa välfärdsprogram som kunde accepteras av de konservativa utan några av de uppenbara socialistiska aspekterna. Han var tveksam till arbetsskyddslagar så som arbetsskydd, begränsning av arbetstiden och reglering av kvinnors och barns arbete, då han ansåg att sådana regleringar skulle tvinga arbetare och anställda att minska sitt arbete och produktionen och därigenom skada ekonomin.

Bismarck inledde debatten den 17 november 1881 i riksdagen med att använda termen praktisk kristendom[12] för att beskriva sitt program. Den 4 maj 1881 hade han också refererat till detta program som statssocialism (ty: Staatssozialismus), när han gjorde följande riktiga förutsägelse till Moritz Busch:[13]

Es ist möglich, daß unsere Politik einmal zugrunde geht, wenn ich tot bin. Aber der Staatssozialismus paukt sich durch.

Det är möjligt att vår politik kommer att återställas någon gång i framtiden när jag är död, men statssocialismen kommer att nå framgång.[14]

Det är möjligt att hela vår politik inte kommer att bli någonting när jag är död men statssocialismen kommer att driva igenom sig själv (Der Staatssozialismus paukt sich durch).[15]

Bismarcks program centrerades på försäkringsprogram utformade för att öka produktiviteten och fokusera de tyska arbetarnas politiska uppmärksamhet på att stödja hans regering. Programmet omfattade sjukförsäkring, olycksfallsförsäkring, invaliditetsförsäkring och ålderspension, vilka vid den tiden inte existerade i någon större omfattning.

Baserat på Bismarcks budskap antog riksdagen tre lagförslag utformade för att genomföra olycksfallsförsäkringen och ett för sjukförsäkringen. Pensionsförslaget och invaliditetsförsäkringen bordlades tills vidare.[16]

Sociallagstiftningen som infördes av Bismarck under 1880-talet spelade en nyckelroll i den snabba nedgången av den tyska emigrationen till USA. Unga män som övervägde att emigrera såg inte bara på skillnaden mellan direkta löner i USA och Tyskland utan också på skillnaden i indirekta löner, det vill säga välfärdsförmåner, som gjorde det förmånligare att stanna i Tyskland. De unga männen åkte till Tysklands industristäder, så att Bismarcks försäkringssystem delvis kompenserade de låga löneskatterna i Tyskland och medförde fortsatt nedgång i emigrationstalen.[17]"

Enligt Säpo har Putilov haft kontakt med rysk underrättelsetjänst, uppger riksdagsdirektör Ingvar Mattson för Ekot."

Putilov aka Fridback är väl (ö)känd för den stora allmänheten - SDs direktlinje till ryska statsintressen

www.aftonbladet.se/nyheter/a/Ql8dWQ/alexander-34-ar-sds-hemliga-desinformator 

Luther broached the subject with Foreign Minister Ribbentrop, who was simultaneously developing a similar scheme. By 18 June, Hitler and Ribbentrop spoke of the Plan with Italian leader Benito Mussolini as a possibility that could be pursued after the defeat of France.[19][20] Once he learned of the plan, SS-Obergruppenführer Reinhard Heydrich, chief of the Reich Main Security Office (RSHA), insisted that Ribbentrop relinquish any future responsibility for the Plan to that office. As Heydrich had been appointed by Göring in January 1939 to oversee Jewish evacuation from German-occupied territory, the Jewish question was hence under his purview.[20] Adolf Eichmann, head of the RSHA Sub-Department IV-B4, which dealt with Jewish affairs and evacuation, soon became involved. On 15 August, he released a memorandum titled Reichssicherheitshauptamt: Madagaskar Projekt (Reich Main Security Office: Madagascar Project), calling for the resettlement of a million Jews per year for four years and abandoning the idea of retaining any Jews in Europe. The RSHA, he emphasised, would control all aspects of the program.[27] While Rademacher called for the colony to be under German control but self-governing under Jewish administration, Eichmann made it plain that he intended for the SS to control and oversee every aspect of life on the island, which they would govern as a police state.[28]"