Jag kommer försöka få planerat snitt. Jag gick igenom ett helt fruktansvärt trauma när jag var 25 år pga läkarnas vägran att lyssna på mig och de avfärdade mig som en hypokondrisk primadonna. Visade sig att jag hade magsår som en dag sprack för att jag inte fick vård. Den smärta jag kände när det gick hål i mig mage är värre än att föda barn. Det är den värsta smärta man kan uppleva eftersom magsyran rinner ut och fräter sönder buken. Höll på att dö. Blev akutopererad.
Glöm att jag tänker föda vaginalt. Jag är inte ens rädd för smärtan att föda barn. Jag bröt benet i april och jag småfnittrade så min make trodde att allt var lugnt. Sa småfnittrandes till maken att han nog får bära mig till bilen för att jag brutit benet. Han höll på att svimma bara av att se mitt brutna ben.
Nä, jag är inte rädd för smärta. Jag är rädd för att inte bli lyssnad på. Att de ska ha ihjäl mitt barn för att de inte lyssnar på mig. Ett kejsarsnitt är en rutinoperation. Har väl också risker. Men en vaginal förlossning är kaosartad och där krävs kommunikation. Jag hatar läkare. Jag har blivit så sviken att jag hatar dem.
Jag har inte ett dugg jävla dåligt samvete för vad det ska kosta samhället. Jag hatar samhället som svek mig och det ska betala för mitt brustna magsår. Jag betalar skatt och jag har i decennier betalat för era krämpor, era förskolor, era ungar, era barnbidrag, era socialbidrag osv. Nu är det fan min tur att kosta er.
Ett kejsarsnitt och ett levande barn är det minsta det här samhället är skyldigt mig.