Här är vi alla vänner.

I've got a million things in my head and you ain't one of them.

Funderar på att skaffa ny hund permanent. Efter att mina trotjänare gick bort en efter en har jag bara haft fostervalpar, vilket är jättemysigt att ha, självklart, men både jag och ugan saknar att ha hundar bortom slyngelåldern.

Förstår dig helt, har ni siktat in er på nån speciell ras eller är det en gaturkosning som gäller? :)

Gatukorsning ENDAST om det är en övergiven hund som behöver ny familj. Jag vill inte sponsra och uppmuntra buskavel.

Vet inte vilken ras vi ska satsa på denna gång. Kanske ha en egen labrador för en gångs skull. Vi har uteslutit siberian huskies, de är för pratiga för att ha i en hyresrätt, haha.

Vi/jag har haft; schäfer, st bernard, collie, kungspudel, samojed, sheltie, 4vägskorsning, golden retriver, labrador och akita, oftast mer än en i taget. 

Huskies är kul, mycket sociala men de låter och inte så lite!

Akita är fina, också en udda vovve.

Schäfer och Golden (de andra hundarna är fina men gillar dessa extra)(är kattmänniska förvisso, så akta dig så jag inte reser ragg och fräser! 😅

Reser ragg och fräser/morrar gör hundarockså, det är jag inte rädd för. Värre om jag börjar nysa som en tok (är allergisk mot katter =P )

Jag tog med hela texten men delar det i två poster.

Njut av läseriet så länge så skrivs vi!
Jag är inte så insatt i flottan och annat militärt men om ubåten inye finns med så har den funnits med men skulle tippa på att vi inte har ett stort antal.
Jag har jobbat på ett företag som tillverkar batterier till ubåtar, docl så hade jag annan syssla men dessa batterierna var riktigt stora, skulle uppskatta dem att vara tre meter höga x0.7 x0.5 (inte exakta måttet utan blundar och använder ett historiskt ögonmått 😋

Gällande båtar kan jag för lite men imponerande är de!

Kul det med skridskoåkning, när var det och hur började det?

Påhittig, det tarcjag, tack!

Skriver om ångesten i nästa post.

Post 2:

Jag kan prata ångest 😊

Jag hade inga samtal alls under hela resan, skulle haft psykolog men hade inte ett enda samtal.
Medicin jag hade var Citalopram på 10mg och jag hade Sobril 5mg (vid behov, på den tiden skrev dem ut de som "godis" och jag tog vissa dagar inga och vissa dagar 5-6 stycken.

Tips för hur jag blev av med mina besvär var att när jag sov så sov jag alltid på höger sida...inga om och men där, alltid höger sida, ett annat tips att fokusera på andningen för obehagliga tankar eller känslor kan göra att man andas korta snabba andetag högt upp i bröstkorgen som om man är rädd, oftast andas man så när man har ångest och så när man andas in så ofta håller man andan...då kommer ångesten som ett brev på posten, så andas normalt ända ner och håll inga andetag, sistactipset (tips 3) är att ta fram korsord, helst från en damtidning (detvgjorde jag) de har rätt många och flera olika med olika svårighet. Man börjar på det första korsordet och man skall vara fokuserad och lösa det så snabbt som möjligt, kommer man på en ruta man inte kan så går man fort över till en annan ruta...det skall vara ett jämt flyt hela tiden och det skall lösas snabbt utan att stressa sönder sig, när korsord ett är löst, gå över till två osv osv till att ångesten släppt...andas normalt under tiden,
Kommit på detta och kallar det för att man "override the brain", tankarna skall vara på iorsordet och på att ha en normal andning.

Mycket hoppig text säkert, det blev min räddning dock!

Vi skrivs 😊

Inga små AA eller AAA-batterier precis. Synvinkel och ögonmått, riktiga klassiker.

Jag växte upp i miljöer som inbjöd till dylika aktiviteter, lägg därtill att jag gillat äventyr och att utforska miljöer och utprova planer. 2018 blev ett riktigt bra år, så bra att det blev en riktigt lång färd och färja tillbaka igen. Mäktigt att stå långt ute på isen, fastlandet inte längre synligt därifrån vi kom, se den låga vintersolen gå ner. Se stjärnhimlen tändas över oss. Senare stå ännu längre ut, ibland sjunger isen, släcka pannlamporna och se en stor röd måne måla en ljusgata på isen. Gillar du också skridskor? 

Tack för att du tog dig tid att nedteckna detta! Man kanske hittar sina förhållningssätt så småningom. Märkligt nog tycker jag mig ha märkt, att det blir bättre att prata om den. Hittills har dock samtal med en psykolog inte haft någon positiv effekt, snarare tvärtom. Dock är jag inte säker på att jag kan bevisa en korrelation. Vi får väl se. Korsord är annars lite trivsamt emellanåt. Tack än en gång, sköt om dig!