Mizzi26 skrev 2021-09-06 21:09:29 följande:
Tack det hoppas jag verkligen :)
Dom två är dom enda som vet om vår resa så dom har förståelse tack o lov.
Vad skönt att höra att det fungerade bra för dig :)
Håller tummarna för din resa också, såg vad du skrev till dom andra. Tack igen!
Mizzi26 skrev 2021-09-06 21:59:53 följande:
Vill bara skicka en kram och jag förstår dig precis!
Har två vänner som är gravida nu som jag inte alls trodde skulle vara före mig pga mina många försök. Men nu är min enda mardröm att inte hinna bli gravid innan dom får sina barn.. jag vill vara med i den resan dom gör tillsammans med dom. Det bygger en stor frustration och ångest och stress inom mig.
Min svägerska har hunnit få två barn under tiden vi har försökt så där har jag redan gett upp?.
Försöker själv intala mig att det kommer att hända (med lite hjälp) när det är menat att hända. Det lugnar mig lite emellanåt när stressen är för påtaglig.
Iallafall, kan tänka mig hur du känner och vill bara skicka en mega kram & det är inte våra kroppar fel..
i mitt fall är det alla p-piller jag ätit under så många år som har förstört min normala kropp. Men man vill gärna skylla på sin dumma kropp. Vi människor har inte någon vidare livsstil längre och stressen i samhället idag påverkar oss nog mer än vi vill erkänna. Jag tror inte att det är just vårat fel att allt är upp och ner, som tur är finns ivf för oss som inte är superfertila av alla olika anledningar. Du kommer vara lika lycklig sen när du har en liten oavsett hur den lilla kom till. Även om det inte var en romantisk natt i Italien..
kram kram & kämpa på och försök att inte ?tävla? för det gör inget gott. Fokusera på din kropp och ditt välmående och skit i resten <3
Menade inget illa & mitt feber-svammel kanske är svår att förstå.
Tack fina Mizzi för dina ord och för att du håller tummarna! Skönt ändå att de vännerna vet om er resa och att de då kan förstå att du inte kan vara överlycklig för dem varje dag. Tycker att du skriver många kloka saker också om frustrationen och stressen man kan känna när "alla andra" blir gravida och får sina barn före oss, och att det känns som att vi hamnar utanför, hamnar efter. Jag håller också med om att trots att det är lätt att klandra sig själv och sin kropp så är det aldrig vårt fel att det inte gått vägen än <3 Som du säger finns det ju så mycket annat som spelar in och påverkar, som inte är våra kroppars fel egentligen.
Soff skrev 2021-09-06 21:31:28 följande:
Bim om några dagar och jag känner att mensen är på ingång som vanligt :'( ... tog ett test för en gångs skull innan bim, och det visade förstås negativt också. Tvärblankt som alla andra test man tagit. Spär ytterligare på känslan av att man har en oduglig kropp som inte ens kan göra det den är skapt för att göra... och nu kommer också min mardröm att besannas, som jag varit rädd för så länge. Min bror och hans sambo kommer definitivt få deras barn innan jag ens blir gravid.
Trodde jag aldrig att jag skulle hamna här. Aldrig. Stressen blir alltmer påtaglig och ångesten... det är en sån enorm sorg för mig att dom hinner få sitt barn innan jag ens blivit gravid, med många andra runtomkring mig. Och det plågsamma är att jag utvecklat en sådan ilska kring detta. Jag vill bara skrika ut att "NI SKA BARA VETA HUR LYCKLIGT LOTTADE NI ÄR, FÖR NI HAR INGEN ANING!!!" Och självklart är dom tacksamma....men dom förstår inte HUR..... behöver jag ens förklara för er härinne, ni förstår ju vilka känslor man går igenom.
Nästa IVF nu då. Vill bara sätta igång nu. Men en röst inom mig säger också, tänk om jag iallafall någon gång kunde bli gravid på naturlig väg. Bara för att bekräfta att min kropp KAN lyckas....min kropp KAN göra det den är skapt för att göra. Det skulle vara en sådan lycka.
Älskade Soff, jag förstår verkligen alla de där känslorna som vi ju delar efter alla dessa försök och månader - ja, till och med år - av väntan och längtan. Det är verkligen så himla tufft och så orättvist att något som skulle vara - och för många är - ett glädjefyllt och fint äventyr har blivit en ångestfylld och sorglig process kantad av besvikelser, avundsjuka och sorg <3 Och det är okej att känna så, det tror jag att många av oss gör, och just när mensen kommer är det svårt att se att man kommer att känna lycka igen. Men det kommer vi, och vi kommer att uppnå vår högsta önskan om barn och då kommer alla de här tårarna att vara värt det. Jag tänker i alla fall så att om vi lyckas via IVF så kommer ju kroppen ändå visa att den klarar av så otroligt många häftiga saker som att bli gravid (även om det är med lite hjälp), en graviditet och senare förlossning. Så våra kroppar kommer inte att svika oss även om det känns så ibland - våra kroppar kommer att göra allt det där som vi tänker oss med en graviditet och förlossning, bara att ägget och spermien kanske behöver lite hjälp via IVF för att mötas och bli ett embryo. Så tänker jag i alla fall just nu, men jag vet också att tankarna blir så mycket mörkare ibland och tänker att det kanske kan vara bra att prata med någon expert om hur man ska hantera och bearbeta det kaos och trauma som ofrivillig barnlöshet kan vara. Som sagt, jag förstår verkligen alla de här känslorna och känner samma sak många dagar, så du är långt ifrån ensam <3 Skickar en stor kram!
Jag blir så himla glad att höra att ni blir så väl omhändertagna på er klinik och verkligen har en expert som specialiserar sig på just pco/pcos! Det är ju fantastiskt! Vi kommer att välja Sophiahemmet här i Stockholm - lite längre väntetid än kliniken vi gjort utredningen på men bemötandet och erfarenheten de har känns rätt för oss 