Jenniepennie031 skrev 2021-09-30 09:58:57 följande:
Fan va ni alla är starka som orkar kämpa <3
Själv har jag fyra missfall under 2-2,5 års tid i bagaget och fyller 35 snart. Hittar inget fel på utredning och får inte IVF eftersom vi ändå blir gravida en gång i halvåret (än sålänge?). Har dessutom PCO så får hålla på med Letrozol och ÄL-test varje månad för att pricka in rätt - och direkt efter missfallen har det inte fungerar vilket resulterat i långa cykler och ännu mer ångest än man redan har.
Jag har hittills visserligen mått riktigt dåligt i samband med själva missfallen men ändå orkat leva på som vanligt - jobba, träffa kompisar och innerst inne haft hopp/tro att det ska lösa sig. Nu börjar jag dock känna att jag gått in i en rejäl svacka. Känner mig deppig, livet känns meningslöst, jag börjar tro att det aldrig ska gå, ingen motivation att jobba eller göra nånting alls (men gör det ändå) och känner att jag nästan har gråten i halsen konstant. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta - just nu kretsar alla mina tankar kring sorgen att det inte fungerar och kanske aldrig kommer göra. Jag kan såklart prata med min kille om det. Ibland känns det bättre för stunden, men nästa dag är jag lika ledsen. Hur gör ni andra för att hitta energi, ork och hopp om framtiden? Känner verkligen att jag är på botten just nu :(
Jenniepennie031: Ååh vad det känns i hjärtat att läsa ditt inlägg Jenniepennie! Jag blir så ledsen att du behövt gå igenom allt det här och att du inte får någon hjälp med IVF. Jag hoppas verkligen att ni trots allt får hjälp, eller att ni plussar snart och får behålla det såklart <3 Vet att det är flera här i gruppen som pratar om att bekosta IVF privat också, om det är en möjlighet. Jag har ingen egen erfarenhet av missfall men kan såklart relatera till att vänta och längta och att känns hjärtat krossas en liten bit varje månad som går för att jag inte heller lyckats än. Det gör ju verkligen att hela ens liv vänds upp och ner, allting känns meningslöst och hopplöst stundtals, och jag känner mig som en bitter och pessimistisk människa nu vilket jag aldrig varit förr. Som du säger behöver man saker för att hitta energi och hopp. Jag vet inte om jag har något bra svar på din fråga, men det kan ju vara alltifrån att tillbringa tid med familj, vänner och djur till att testa någon ny hobby, matlagning, baka, läsa, måla, sy, sticka, gå någon distans/kvällskurs, motionera, något projekt i hemmet (eller att hitta ett nytt hem, nytt jobb etc), gå i terapi, samt att få prata med andra som varit eller är i samma sits - inte minst den här underbar gruppen <3
Mirabilis89 skrev 2021-09-30 10:20:32 följande:
Vi prickade verkligen inte ÄL den här gången, sex typ 4 dagar innan så räknar inte med att det blir något den här månaden.
Menmen, det börjar väl bli dags att ta tag i och ev. boka tid för utredning vilket i sig jag tycker verkar ganska spännande hehe. Jag är kanske lite knäpp, men jag har "alltid" sen jag var liten haft inställningen att jag tycker det är kul och lite spännande att gå till läkare, tandläkare och liknande. Jag tror nästan att det kan vara mig det är något "knas" med trots väldigt regelbunden cykel, inget problem med menssmärtor, mellanblödningar etc., men det kan ju förstås vara så att vi är ett sånt där fall med "oförklarlig barnlöshet".
Nåja, to be continued. 
Mirabilis89: 4 dagar behöver inte vara kört, men jag förstår om du ställer dig in på att oddsen inte är lika bra denna månad. Som du säger kan det ju ändå finnas någonting spännande och hoppfullt med att ni får börja en utredning snart och jag tyckte ändå att det var skönt när den bollen var i rullning just för att då ligger inte all press på oss utan även på att några experter ska kunna utreda om man behöver hjälp eller inte. Håller tummarna att allt går bra för er :)
Längtartillvår skrev 2021-09-30 12:53:24 följande:
God morgon,
Precis kommit tillbaks från kliniken efter VUL, fick min mens igår så var där idag för att kolla om vi är redo att starta IVF. Jag var nog för ivrig och kontaktade dem så fort jag började blöda lite lite för tydligen var det för tidigt, de tyckte det såg ut som jag var på dag 1, och de brukar starta medicinering dag 3. Ska dit imorgon igen för att se om det ser bättre ut. Så jag hoppas vi kommer igång med medicineringen på lördag. Kan vara skönt att börja på en helg när man aldrig gjort det här förut.
Längtartillvår: Det kan vara klurigt ibland att veta om den första blödningen ska räknas som mens eller inte kan jag tycka, men vad bra att du ska på återbesök då! Hur har det gått idag? :) Spännande att det är så nära nu tills ni får starta! <3
Soff skrev 2021-09-30 13:26:54 följande:
Tack alla fina för så fint stöd från djupet av mitt hjärta <3 <3 <3 uppskattar det så enormt mycket!! <3 ja man kan alltid hoppas att det dyker upp en tidigare ivf-tid, men räknar inte med nåt. Tycker bara det är konstigt och dåligt att man inte kan få veta ens på ett ungefär när man kan få komma igång. Dom borde väl ha bokningar framför sig och se vad det finns lediga tider. Även om det är långt fram så vill man ju veta. Ovissheten är bland det jobbigaste.
Det dök iallafall upp en tidigare tid på Her Care (från början var det i slutet på oktober) redan på Tisdag, så det är skönt att få komma dit snabbt och påbörja detta, och se om det finns en obalans som behövs "fixas till". Jag tog blodprov idag där massa parametrar ingår, inför besöket. Så blir spännande och se vad dom säger på Tisdag.
Kramar <3
Soff: Tack själv för att du alltid svarar och stöttar och delar med dig också <3 Jag tycker faktiskt också att det är lite märkligt att de inte kan ge en lite mer exakt tid åtminstone, för även om många kan ha oregelbundna menscykler så borde man ju ändå veta vilken månad man ska boka in folk tänker jag? Men är säkert mer komplicerat än så :) Men så himla bra att det dök upp en tidigare tid på Her Care! Hoppas att de är bra där och kan ge några svar snart. Håller tummarna för dig på tisdag och hoppas att du tills dess får en så bra helg som möjligt! <2
Bx3 skrev 2021-10-01 02:23:35 följande:
Hej Majsan!
Jag läste även ditt förra meddelande och beklagar ditt X. Jag hade ett X i vänstra äggledaren i mars i år, fick cellgift med 6 dagar senare sprack äggledaren och jag fick åka in på akut operation. Så jag vet vad du känner gällande att behöva vänta ytterligare 3mån! Jag grät dagligen i flera veckor, inte över att jag hade hållit på att dö och fick operera bort en äggledare, utan jag grät av två anledningar: rädslan för att jag kanske aldrig kommer bli mamma och över att skjuta upp försöken ytterligare 3 mån.
Gällande ditt andra meddelande. Jag vill inte ge dig falska förhoppningar och vet inte din historik med graviditeter men vill ändå berätta att jag hade två misstänkta kemiska missfall innan mitt X (jag misstänker att det var X även då men att kroppen spolat bort det själv de andra gångerna). Min läkare på fertilitetsmottagningen är väldigt tillmötesgående och förstående, det var han som tog upp ivf med mig efter Xet och erbjöd det. När man har haft ett X så tror jag att dom ibland ser lite annorlunda på det eftersom det är livsfarligt och större risk att man får det igen om man haft det en gång. Har du pratat med fertilitetsmottagningen? Förlåt om du redan berättat det tidigare, jag läste lite snabbt nu bara i nattmössan.
Bx3: Så sorgligt att läsa om ditt X och allt det innebar - jag beklagar verkligen <3 Som du säger har jag också hört att risken kan öka om man haft det en gång eller har något problem med äggledarna, så det är väl därför IVF är en så bra lösning för att inte riskera att få det igen? Vart i processen är ni nu om jag får fråga? <3 Väntar ni på IVF?
Majsan187 skrev 2021-09-30 09:34:47 följande:
Jag blir så arg och ledsen av att läsa hur ni blir behandlade och bristen på empati från vården. Vid mitt utomkveds nu sa de att jag inte ens får försöka igen på minst tre månader pga cellgifterna jag fick och allt bara rasade för mig. Tre månader känns som en evighet när man är i den här situationen av att redan ha väntat så länge och ovissheten i att inte veta när eller om man ens kommer få någon hjälp gör en tokig då man tappar det man har att hålla fast i.
Ringde runt i panik till alla möjliga gynekologer när jag trodde att mitt utomkveds var ett missfall (det tredje) och hos en fick jag prata med en receptionist som sa men lilla vän vad du måste fått gå igenom och bara den lilla kommentaren gjorde att jag började gråta så mycket, bara att känna att någon visade lite värme för all min kontakt med vården innan har fått mig att känna mig jobbig som ens ringer och jag har inte upplevt någon som helst värme eller förståelse.
Styrkekram till er alla! Herregud vilka kämpar!
Majsan187: Åååh jag kan bara tänka mig hur hemskt det måste ha varit, och just det där slaget i ansiktet att förutom allt som utomkveds innebär så måste du dessutom vänta tre månader när du redan väntat länge nog <3 Som du säger är ju ovissheten hemsk för alla oss som längtar efter barn men inte kan få det så lätt. Jag läste att du skrev i ett tidigare inlägg om att greppa efter halmstrån och försöka lista ut om det är några förändringar man själv kan göra, och jag känner så igen mig samtidigt som jag vet att man kan göra alla rätt men ändå inte få en fullgången graviditet, och sedan finns det de som inte gör "några rätt" alls men ändå blir med barn hur lätt som helst. MEN, med det sagt så tror jag såklart att du och vi andra här kommer att få våra bebisar till slut, oavsett om vi dricker någon kopp kaffe, vin eller gluten ibland - det tar bara längre tid än vi önskat tyvärr. Det känns verkligen inte rättvist vad så många i den här fina gruppen har varit tvungna att gå igenom, och jag önskar att varenda en av er fick era efterlängtade bebisar helst igår <3
