Vi som försökt en längre tid - första barnet

>< åh samma här..man blir otroligt trött på sig själv med det där! Men samtidigt så vet jag att hur mycket jag än bestämmer mig för att inte känna efter, så kommer det inte gå haha! Men jag försöker hitta på olika saker och göra olika projekt, det gör det iallafall lite lättare!! Men jag känner redan efter hur det känns hela tiden... om det krampar till så tänker man att det kanske fäste etc... hopplöst >< 

Jo men nu känns det bra! Jag fick som mest ont precis efteråt och under samma dag som äggplocket. Sen avtog det långsamt dagarna efter. Men jag var öm och blödde lite i några dagar. Tror jag kände lite i ländryggen jag med, och var definitivt uppsvälld!.. Jag fick i samma veva världens magont/magknip också och blev jätterädd att något hade gått helt fel, för jag kunde inte stå upprätt. Jag kröp ihop på golvet i smärtor på badrumsgolvet. Men förstod sen att det snarare handlade om vad jag hade ätit. 

Tror inte du behöver oroa dig alls <3 Det går nog över snart ska du se <3 

Ja man får nog acceptera att det kommer bli svårt att inte känna efter och tänka >< det får bli var det blir helt enkelt!

Ja, skönt! Aa alltså jag fick såna cravings på paprika och vindruvor (jag vet konstig kombo haha) så smällde i mig en hel förpackning vindruvor, och 2 st spetspaprikor, så jag tror det var det haha! Inte den bästa idén kanske. Jag gör inte om det iallafall xD 

Ja men precis, det får du göra isåfall. Men är säkert ingen fara! <3 Är ju ändå ett ingrepp som kräver både lokalbedövning och annat, och jag har hört att vissa får jätteont och andra inte. Det är nog väldigt individuellt helt enkelt. Hoppas du slipper ha ont snart iallafall! 

Ni som nu gått igenom ivf och plussat, hur har ni känt på vägen från återföringen till plusset? :) är nyfiken. Har ni haft några fysiska känningar och när började isåfall dessa? Räknar man förresten ruvardag 1 som dagen man gjorde återföring? kramar till er! 

Ah okey, tack! Då vet jag. 

Oj då! xD Spännande! ja så kan det gå, haha! Ah okey! Själv känner jag att det börjar bli jobbigt nu alltså.. och jag är bara på rd5 >< går runt och känner efter konstant... och slängs fram och tillbaka mellan att jag tycker det känns annorlunda och precis som vanligt..försöker inte lägga någon vikt vid något eftersom jag vet att det inte behöver betyda något, både åt det ena eller andra hållet. Men är otroligt uttröttande när man hamnar i det här läget att man bara går omkring och väntar och känner efter, fy! 

Tack <3 Jo jag vet >< gör mitt bästa för att inte fastna i jämförelser <3 Men lätt att man lever lite på andras historier, och hoppas det händer en själv nu. Vi får se vad som händer. 

Oj okey! Va snabbt :O ! Men det är klart, då har ägget kommit lite längre. Du satte alltså in ägget i det skedet ägget är i mig nu, är på rd5. 

Fick precis ett brev hem nu där det stod att ingen av de 3 äggen klarar att frysförvaras. Känner mig väldigt nedslagen av detta, med tanke på att hon sa att det var så fin kvalitet på dom. Känner att hon inte hade behövt sagt något om det, för det gav mig bara falskt hopp. Jag blev ju nästan övertygad om att åtminstone något av äggen skulle klara det.

Även om jag vet att vissa här råkat ut för samma situation och fick plus på det ägg som blev återfört, så tappar man hopp för det ägg som jag har i mig nu. Känner mig utmattad. Och tanken på att åka och jobba får mig att börja gråta. Önskar att livet runtom kunde stanna upp tills jag fått ett plus. Orkar inte tänka på jobb och allt som har med den övriga vardagen att göra. 

Det som är så fruktansvärt plågsamt är också att jag konstant ska ifrågasätta mina fysiska känningar i magen. Hade var lite lättare om jag inte kände någonting alls fysiskt. Men det gör jag. Jag känner som molande, som att mensen ska börja nästan, ibland krampar det lite etc. Och då ifrågasätter jag om det är något bra eller dåligt. Jag vet ju inte hur det ska kännas!?!? Och det gör mig totalt galen. Testdagen är nästa Fredag och det känns som en total evighet. Och jag är totalt livrädd för det testet. Har sån ångest för det. 

Ja såklart <3 känner mig bara bitter och ledsen idag... Tack för din uppmuntran <3

Jo jag vet, man är hopplös med det där. Mm mental tortyr!..... precis.. 18:e mars... Och jag kommer inte testa innan dess, för det vågar jag inte ifall man skulle få ett falskt positivt eller falskt negativt... 

Kramar <3 

Näe men precis, så sant <3 Ja fruktansvärt långt fram!!! >< Känns verkligen som en evighet!! Åh det finns inget jag önskar så mycket som att det kan få bli positiva besked den dagen!

Åh va spännande!! <3 Hoppas du inte hade så ont, och att jag håller tummarna nu att det blir massa fina ägg <3 Ja du, det där är så svårt! xD Det är ju typ omöjligt att inte tänka på det, men jag har virkat massor av olika saker för att hålla händerna sysselsatta med något projekt, haha. 

Tack för dina ord <3 Ja det känns verkligen tufft. Och man blir ännu mer orolig för ett negativt besked nästa vecka, då det skulle ta ännu tuffare nu när man inte har någon reserv alls i frysen. Men försöker väl att inte tänka för långt fram. Försöker att inte tappa hoppet om det lilla embryot som ligger inbäddad därinne, som förmodligen trivs mycket bättre där än på ett labb. Det intalar jag mig själv iallafall. 

Ja det är just det som är så svårt, man vet inte vad som är vad egentligen. Ovissheten återigen, är det värsta med allt detta. Men känner mig alltid lite hoppfull när jag läser andras historier, om mensvärk, molande, kramper etc. som lett till ett plus. Kramar <3  

Men åh, det låter ju superbra! <3 Håller verkligen tummarna!! <3 

Skönt att det inte gjorde ont under ingreppet. Var samma för mig, gjorde bara ont efteråt en del. Skönt att ligga på soffan iallafall och kolla på Downton Abbey hehe :D 
Ja det är kul och bra! Sen är det förstås olika hur man är som person men tycker typ det absolut bästa för att komma på andra tankar är att spela tv-spel : )