ttcjuliaa skrev 2022-02-02 19:04:52 följande:
Förstår att du känner dig alldeles klar! Vet inte hur ni orkar med, men jag antar att man inte har något val när man är helt utelämnad till vården för att ha chansen att bilda familj. Man tappar ju fullständigt förtroendet när man faller mellan stolarna gång på gång. Jag hoppas verkligen att detta var sista gången och att ni får raksträcka resten av resan!
Näe vet inte heller hur man orkar.. man gör ju inte det egentligen.. men som du säger, vad har man för val!? :( Tack <3 hoppas det med.. <3
RH93 skrev 2022-02-02 21:09:40 följande:
Åh Soff va jobbigt med fler käppar i hjulet :( så sjukt att man ens ska behöva oroa sig över sånt där, inte så att man automatiskt är en olämplig förälder för att man mår psykiskt dåligt, speciellt inte när man tar emot stöd för det. Min sambo vågade inte ens påbörja samtalskontakt för att få hjälp med att dricka alkohol på ett mer ansvarsfullt sätt innan vi hade varit på första mötet för ivf för att vi va oroliga att de kunde få reda på det.. och då har han verkligen inget allvarligt problem, hoppas verkligen ni snart får besked så ni kan lugna er <3
Jag blev ganska ledsen och arg under kvällen, vet inte om det är hormonellt att jag överreagerar eller inte riktigt.. min sambo tar sprutorna på mig och vi har en bestämd tid varje kväll för att göra det. Idag va han på aw och kom hem typ 5 min efter den tiden, fast jag skrev och påminde honom om att åka i tid. Han tyckte att några minuter hit och dit spelar väl ingen roll, men jag kände bara att med allt jag gör i detta är väl det minsta man kan förvänta sig att han ska vara hemma i tid och kunna hjälpa mig med en spruta?
Ja det är helt sjukt detta. Dom vad så mycket om ursäkt för deras misstag, men vad hjälper det i nuläget... :( åh okey, ja men precis, alla har ju sina problem liksom! Men betyder ju inte att man blir en dålig förälder! Och det är väl förhoppningsvis inte så dom tycker heller, men att behöva vänta på ett besked, det tär.....Vi kommer få besked i slutet av nästa vecka :( vilket bara är några dagar innan jag ska (om jag nu får?) påbörja min behandling. Så just nu så kan ja inte ens se framåt... förns jag vet... och känns så ledsamt när man äntligen hade fått känna på lite hopp.
Åh okey. Jag förstår dig mycket väl. Även om det kanske till synes inte är en stor grej, så ligger det så mycket känslor i allt detta och man tar som kvinna på sig stor del av detta. Och när man då ger mannen EN uppgift, så blir man rätt lack om det inte tas på största allvar... det är liksom det minsta, som du säger. Tror inte männen kan se detta riktigt, då de förmodligen inte förstår helt hur stor del som ligger på våra axlar.
Carina82 skrev 2022-02-02 23:46:43 följande:
Men herregud, vad galet dåligt hanterat! Att din sambo har haft ångest ibland kan väl omöjligt vara nåt ovanligt eller konstigt? Nä, jag är övertygad om att det kommer lösa sig! Nu är vi visserligen inte i specialistspåret men jag sa på första uppstarts mötet att jag mått dåligt i perioder. Läkaren skrev (felaktigt ) i min journal att jag varit sjukskriven. Men det var inget som triggade en varning nånstans. HUR sjukt att det är så olika?! Förstår verkligen att du är arg och ledsen och upprörd. Helt berättigade känslor allihopa <3
RH93 skrev 2022-02-02 21:09:40 följande:
Jag blev ganska ledsen och arg under kvällen, vet inte om det är hormonellt att jag överreagerar eller inte riktigt.. min sambo tar sprutorna på mig och vi har en bestämd tid varje kväll för att göra det. Idag va han på aw och kom hem typ 5 min efter den tiden, fast jag skrev och påminde honom om att åka i tid. Han tyckte att några minuter hit och dit spelar väl ingen roll, men jag kände bara att med allt jag gör i detta är väl det minsta man kan förvänta sig att han ska vara hemma i tid och kunna hjälpa mig med en spruta?
Känner igen det här! Min kille kom hem sent från en aw när vi skulle på utredningen dagen efter. Jag var så så arg; han behöver inte göra nåt förutom att finnas där, och så fattar han inte ens def? Inser i efterhand att jag kanske reagerade lite starkt för att jag var stressad och känslig, men blir ändå frustrerad över hur ens upplevelse kan se så olika ut. Hur lätt dom kommer undan. Men tror verkligen inte din kille menade när illa, han förstår bara inte eftersom han inte befinner sig i stormens öga. Hoppas han förstår bättre framöver <3
Näe det är ju verkligen inget konstigt, och nu i efterhand önskar jag innerligt att han inte hade nämnt det överhuvudtaget.... men gjort är gjort... nu får man sitta i tortyrkammare tills slutet på nästa vecka, och vi får påbörja vår behandling eller inte.
Ahaa okey, då är vi är inte de enda som råkat ut för att de skriver helt knäppt i journalen!? Det var som en läkare hade gjort, skrivit att jag hade en lång cykel på 35 dagar. Har jag aldrig sagt. Jag sa att jag har en cykel på 26-27 dagar... man undrar vad det är som händer när det blir så fel? Sen har vi fått fel info flertalet gånger.. blir så trött.
Tack för ditt stöd <3
Men det kommer gå bra! Vad var anledningen till att ni fick kuratorsamtal? Får alla det erbjudandet i Sverige? 
. Det fanns 6-7st idag som såg bra ut. Så tacksam och längtar. Min rädsla har typ försvunnit, känns som man kan klara av vad som helst bara det går bra sen.