Är invandringen en belastning?

Skit i SD en stund, det är inte Åkesson du debattera med nu!

Jag hävdar (och det anser jag finns starka belägg för) att kulturskillnader är en försvårande faktor för integration, vilket ger ett visst utfall vad det gäller utanförskap och som i sin tur ger ett visst utfall vad det gäller kriminalitet.

Jag hävdar också att avvikande moraliska normer i kombination med okunskap i svenska språket och svensk lagstiftning ger utfall i brottsstatistik. Detta är en rent praktisk konsekvens, som att en ishockeyspelare spelar fotboll utan vetskap om skillnader i regler.

Om någon skulle hävda att det är kultur i sig som per automatik gör folk mer eller mindre kriminella, så håller jag inte med.

Kultur är inte nedärvt i den meningen att det är genetiskt eller sitter i vårt DNA, men är till viss del ärvd av det samhälle vi växer upp och lever i och hur det formar oss, exempelvis hur våra föräldrar och andra närstående genom fostran påverkar över generationsgränserna. Kultur förändras, men inte lika mycket och lika fort överallt.
Människor kan flytta till ett annat land och ta till sig kulturen där, men det fordrar nog att man genuint känner att det är rätt, inta bara för att bli en del av samhället, utan även att det nya landets allmängiltiga moraliska normer i huvudsak känns rätt.Kultur och kulturskillnader utgör inte problemet, men är en bidragande faktor i integration. Hur integrationen fungerar är ett av många problem.
Detta har beskrivits av många som arbetar med detta.

Det finns såklart en viss variation i hur öppen och tolerant man är gentemot andra kulturer hos såväl svenskar som invandrade (eller bland infödda i de länder de kommer från), men generellt sett anser jag att vi i Sverige är ganska öppna och toleranta.

Sedan anser jag att vi bör och har rätt att vara selektiva i vad vi visar tolerans till.
Utifrån vårt perspektiv överdrivet konservativa, patriarkala delar av kultur från andra länder är exempel, hederskultur och könsstympning är några andra exempel. Jag anser exempelvis att vårt samhälle gör fel när vi visar stöd eller acceptans till att begränsa individens frihet, särskilt flickor/kvinnor. Vi gör inte dessa en tjänst.
Här menar jag att mångkultur inte ska råda.
På många områden räcker det inte med lagstiftning och jag anser att det på många håll gjorts alldeles för mycket eftergifter av rädsla för "rasistkortet".

Även språket viktigt. Det är alldeles för många i landet som har svårt att ta till sig information på svenska, trots att de varit här i många år och dessa har en tendens att avskärma sig från det svenska samhället och den svenska kulturen. Här är framförallt kvinnor utsatta och jag tror att det på vissa håll finns män som bromsar kvinnornas integration och utveckling.

Jag tror att det är långt ifrån alla som faktiskt vill leva på ett sådant sätt att de blir en integrerad del av samhället och då är det bekvämt att bo på en ort med folk från samma regioner och kulturer i världen, så att man bildar subsamhällen där väldigt mycket människor emellan fungerar som de är vana vid.

Vi kan inte tvinga på folk vår kultur och i viss mån anser jag det t.o.m. är sunt att bevara en del av kulturen man bär med sig från landet man är född och uppväxt i, men i delar där det svenska samhället genom århundraden och decennier har haft en positiv utveckling bort från (bl.a. begränsningar i individens frihet), så måste vi göra det lättare för invandrade att ta till sig vår kultur och i inte visa stöd och underlätta att bevara eller behålla den ursprungliga som påtagligt har en annan riktning, när de krockar med fri- och rättigheter vi svenskar tror på och har kämpat för. Detta måste vi se på på ett individuellt plan snarare än kollektivt. Det är inte frihet när vi ger ett kollektiv friheten att begränsa individer i kollektivet. Vi måste här stå upp för våra värderingar kring fri- och rättigheter, även om det är en invandrad som är den drabbade eller är den som begränsar andra.

Jag vill åter igen påtala avståndet mellan svensk kultur och kulturer i vissa andra delar av världen och jag anser att det avståndet i många fall är ett större problem än vår eventuella brist på tolerans, generellt sett. Sedan finns det de som har en betydligt lägre tolerans och det utgör såklart ett problem, men är långt mindre i omfattning.

Det största problemet och misslyckandet med svensk integration är att våra makthavare allt för länge har trott att sådant mer eller mindre löser sig själv om bara de invandrade har bott här ett tag, kommit i kontakt med samhället och kulturen, kanske t.o.m. lärt sig lite svenska och kommit ut på arbetsmarknaden.
Men många som har studerat detta och även många invandrade beskriver snarare att samhället inte har hjälpt dem till integration genom att vara tydliga med vad gäller, vad som förväntas av dem och hur svensk kultur och samhälle är och fungerar. Ännu otydligare blir det när svenskar inte ens förstår att de har en kultur och när samhället backar i sina värderingar så fort de krockar med den invandrades.
Här har flera andra länder haft betydligt större framgång med andra sätt att bemöta och hantera invandring och integration. Kanada och Finland är rätt bra exempel på det.
Men även kvantiteten påverkar eftersom den invandrade inte på samma sätt får möta svenskar, svensk kultur och det svenska samhället och språket när förorter, bostadsområden och skolor fylls med en allt för stor del icke-svenskar.

Självklart finns det liknande kulturellt betingade problem även bland svenskar, men det är i mycket begränsad omfattning, ofta inom vissa grupperingar och sällskap, såsom sekter e.t.c, som medvetet avskiljer sig från samhället, allmänheten och även de allmänt rådande kulturen och värderingarna, åtminstone till viss del. 
Samhället, staten och rättsväsendet ska inte visa mer tolerans där heller utan även där göra vad de kan för att motverka begränsningar av individens frihet.

Vårt misslyckande sviker inte bara vårt samhälle och folk, utan även de som invandrat och har positiva ambitioner.

Men allt detta har jag redan skrivit om tidigare, säkert flera gånger, även om jag oftast har postat inlägg med fokus på kultur i min tråd om mångkultur.

Tillägg på detta:

Den typiske svenskens beteende underlättar inte heller integration. Vi interagerar ogärna med personer vi uppfattar som främlingar och detta gäller även svenskar emellan. Det ligger något i det något överdrivna skämtet om att svensken kollar genom dörrögat innan han går ut med soporna, för att slippa stöta på grannar och känna sig tvungna att prata med dem.
Men som många invandrade vittnar om, så är vi generellt sett öppna och vänliga när väl kontakten uppstår, men vi svenskar måste se skäl till kontakt, annars undviker vi den gärna.
Detta handlar dock inte heller om rasism.

Innan man försöker att förstå andra kulturer (inkl att visa acceptans eller tolerans/intolerans), så borde man nog först att försöka förstå svensk kultur och dess historiska utveckling.

Lars Trägårdh (historiker som bott många år i USA) förklarar väldigt lättbegripligt och pedagogiskt. Han har även perspektivet av att ha bott utomlands. 

I det här samtalet med Navid Modiri så tillför även Navid kommentarer och sitt perspektiv från sin persiska bakgrund.

I videon jag länkar till i inlägg #3455 förklarar Lars Trägårdh just detta fenomen vid 1.30.54.

På kollektiv nivå är vi nordbor i internationella jämförelser väldigt öppna, men på privat nivå bland de mer slutna.

Det beror på vilka som bestämmer.
De mest mängdmigrationsvänliga är också de som visar störst tolerans mot konservativa och patriarkala kulturer som kommer utifrån.

-Säg det till de kvinnor som lever i Sverige med förtryck, våld, övergrepp e.t.c. från sina manliga släktingar.

-Säg det till flickor i Sverige som får utstå könsstympning.

-Säg det till unga tjejer som skickas till föräldrarnas hemland för att gifta sig med en betydligt äldre och okänd man.

-Säg det till de kvinnor som i Sverige flyr hedersförtryck.

Sverige är det landet där fundamentalistisk religion tillämpas, inom vissa befolkningsgrupper.

Inom vissa befolkningsgrupper och områden är friheten och säkerheten marginell jämfört med deras hemländer.

Jag kom nu att tänka på en somalisk kvinna som var allmänt känd för kanske 20 år sedan men sedan gick under jorden för att hon kände sig så hotad efter en tid med föreläsningar om hederskultur.... jag minns inte namnet... efternamnet lät lite amerikanskt...

Jag vet ärligt talat inte...

Men språket gör det svårare för många här och ger man kvinnor förhoppningar men samtidigt inte gör tillräckligt för att hjälpa dem eller förändra det samhälle som gör dem otrygga, då kan de utsättas för väldigt stora risker och det ser vi svåra konsekvenser av emellanåt.

Jag tror att många tror de flytt från hedersförtryck och så kommer de till ett land de tror är ett fritt land, men som är naiva och inte ser problemet och samma män får nu ännu mer frihet att utöva sitt förtryck, i vissa fall t.o.m. skyddade av samhället av folk som drar rasistkortet när någon reagerar.

Om du minns Mona Walter, så beskrev hon att många av hennes landsmän radikaliserades i Sverige, dels som en motreaktion till det fria svenska samhället, men också för att de gavs ett utrymme som trotsade de annars allmänna moraliska normerna, ett frikort kan man säga.

Få andra, om ens någon annan religion än Islam har intolerans mot andra religioner som en del av sin filosofi och uttrycks i dess skrifter.

Ja just det, en forskningsartikel (exempelvis) blir automatiskt desinformation om den har postats/delats på "fel" forum... 

Är forumet däremot "rätt" så behöver det publicerade inte vara vetenskapligt underbyggd för att den ska betraktas som sanning. 

Gyllene regler i den politiskt korrekta åsiktskorridoren.

Kan du ge något exempel från det Nya testamentet?

Jag tolkar inte detta som riktat mot den troende människan utan mot den icke mänskliga budbäraren. Säger inget om vad man som människa får tro på.Svårtolkat utan kontext... tydlig anspelning på våld eller i alla fal våldskapital/stridskraft, men inte tydligt riktat åt något håll eller av något specifikt skäl.

Den som förkunnar ja. Ingen annan nämns. Dessutom med en antydan på ett andligt väsen. Den troende är mottagare av det som förkunnas.Det är en väldigt fri tolkning. Koranen är mycket tydligare med hur "otrogna" ska bemötas.

Du menar att vad som historiskt ägt rum och fri tolkning av religiösa skrifter är motsatser som inte kan existera samtidigt och i samma sammanhang?

Det finns inte ens en antydan av vem man ska rikta "svärdet" mot eller av vilka skäl.

Vem är det som uttrycker detta eller i texten hävdas uttrycka det?

Sedan tror jag den här översättningen är felaktig. Den antyder att det är en vapensmed som talar, för en sådan skapar svärd.
Jag tror att det ursprungliga uttrycket i det här sammanhanget snarare betyder kamp, strid eller krig.

Om det var Jesus ord så har han ju verkligen inte levt som han lär. Det gjorde däremot Muhammed.