• Anonym (Bedrövad man)

    Hon låter mig inte bli pappa

    Jag och min sambo har ett lyckligt förhållande sedan ca fem år tillbaka. När konflikter har uppstått så har vi kunnat lösa dessa genom att prata igenom saken. Jag har alltid velat bli pappa och för två år sedan bestämde vi oss för att försöka bli föräldrar. Det har gått trögt. Trots att hennes mens varit sen flera gånger så har alla graviditetstest varit negativa. Fram tills nu. Hon är nu gravid i vecka 13. 


     


    Jag har varit väldigt lycklig sedan beskedet om graviditet. Livet har känts väldigt meningsfullt och jag har med stor glädje föreställt mig hur livet kommer att bli som pappa. Hur framtiden kommer att bli, vad jag och barnet kommer att göra. Sett fram emot att uppfostra och lära barnet allt som det kan behöva kunna. Det är så underbart med barn. Jag har svävat litegrann på moln efter beskedet.


     


    Då plötsligt säger hon att hon har funderat jättemycket och kommit fram till att hon har ändrat sig och vill göra abort! Jag blev helt chockad. Hur kan hon bara ändra sig om en så viktig sak? Jag frågade varför hon har ändrat sig. Svaret jag fick var att det inte känns rätt att föda det här barnet. Jag tyckte att det var ett konstigt svar och sa att det måste ju finnas en anledning till att hon känner så. Varpå hon säger att hon känner som hon känner och det måste jag acceptera. Nu blir hon arg när jag tar upp frågan och säger att jag inte respekterar hennes beslut. Jag fattar ingenting. Hela min framtid slås i spillror för att min sambo känner på ett visst sätt, utan att ens berätta varför.


     


    Jag jobbar som advokat och är van att läsa in mig på lagtext och planera strategier för hur tvister ska vinnas. I denna fråga är jag dock helt chanslös. Abortlagen ger all makt till kvinnan och ingen makt till mannen. Om kvinnan bestämmer sig för att göra abort finns inget sätt för mannen att hindra detta. Visst kan detta vara rimligt i de fall då kvinnan vill behålla barnet och mannen vill ta bort det. Naturligtvis är det den som vill låta barnet leva som ska bestämma, inte den som vill döda barnet. Men i min situation är det tvärtom. Den som vill döda en människa får bestämma medan den som vill låta människan leva har inget att säga till om. Hur är det ens möjligt att svensk lag förespråkar mord?


     


    Det talas så fint om jämställdhet. Mammor runtom i samhället klagar på att papporna inte tar ansvar. De tycker att det är självklart att barn är båda föräldrarnas ansvar. Att båda föräldrarna ska ta hand om barnet. Men när det gäller om barnet ska få leva eller dödas, då ska det minsann inte vara någon jämställdhet. Då är det bara kvinnan som ska få bestämma, fast det är två personer som skapat barnet. Att män och kvinnor har olika biologiska funktioner när det gäller att göra barn är något som är givet av naturen men hur kan detta göra att kvinnan ska få bestämma allt? Det är faktiskt helt orimligt.


     


    Sverige är ju helt extremt som gör mannen rättslös på det här sättet. Och ännu värre är att samtliga riksdagspartier tycker att det ska vara på detta sätt. Kvinnor i Sverige klagar på att vi lever i ett patriarkat men jag säger bara att ni kvinnor vet inte hur bra ni har det.

  • Svar på tråden Hon låter mig inte bli pappa
  • fornminne

    Ts, nästa gång du startar en fejktråd som ifrågasätter kvinnors rätt till abort, skriv lite mer trovärdigt. Första halvan av ditt inlägg är tragisk, men alla kan ändra sig. Andra halvan avslöjar dig. Till män där ute som råkar ut för liknande: Ni kan inte bestämma över någon annans kropp, men ni kan göra slut och hitta en partner som vill ha barn med er. Att gravida kvinnor ångrar sig förekommer, men hör inte till vanligheterna, förutsatt att graviditeten var önskad från början. Det omvända är betydligt vanligare. Att kvinnan vill ha barnet men inte mannen.

  • Anonym (???)
    fornminne skrev 2021-10-01 04:24:04 följande:
    Ts, nästa gång du startar en fejktråd som ifrågasätter kvinnors rätt till abort, skriv lite mer trovärdigt. Första halvan av ditt inlägg är tragisk, men alla kan ändra sig. Andra halvan avslöjar dig. Till män där ute som råkar ut för liknande: Ni kan inte bestämma över någon annans kropp, men ni kan göra slut och hitta en partner som vill ha barn med er. Att gravida kvinnor ångrar sig förekommer, men hör inte till vanligheterna, förutsatt att graviditeten var önskad från början. Det omvända är betydligt vanligare. Att kvinnan vill ha barnet men inte mannen.

    Menar du att blivande pappor ofta ångrar sig? Vad baserar du det fördomsfulla påståendet på?
  • fornminne
    Anonym (???) skrev 2021-10-01 04:46:28 följande:
    Menar du att blivande pappor ofta ångrar sig? Vad baserar du det fördomsfulla påståendet på?

    Ingen fördom alls. De flesta ångrar sig inte om graviditeten är planerad och önskad. Det förekommer dock förvånansvärt ofta att mannen får kalla fötter och drar, eller inte är en särskilt närvarande pappa, trots planerad graviditet. I en del fall kan det säkert bero på att det främst var kvinnan som ville ha barn och övertalade mannen att försöka. Han gick med på det för att inte förlora kvinnan, men får panik när graviditeten är ett faktum. Gällande oplanerade graviditeter är det förstås vanligare att bägge är tveksamma eller inte vill ha barnet. Men är det bara en av dem som inte vill, är det betydligt oftare mannen än kvinnan. Det är inget fel. Man kan inte hjälpa hur man känner. Problemet är snarare att alla män måste lära sig att vaginala samlag kan leda till barn. Vill man absolut inte ha barn, får man vara noga med skydd eller ha sex på andra sätt. Givetvis gäller det även kvinnor, med den viktiga skillnaden att en kvinna har veto så snart befuktningen i hennes kropp är ett faktum. Men båda är lika mycket ansvariga för sin fertilitet. I kvinnors fall handlar det ju också om att slippa ett kanske svårt val. Barn eller abort.
  • Anonym (man)
    Anonym (Bedrövad man) skrev 2021-09-30 23:02:38 följande:

    Jag och min sambo har ett lyckligt förhållande sedan ca fem år tillbaka. När konflikter har uppstått så har vi kunnat lösa dessa genom att prata igenom saken. Jag har alltid velat bli pappa och för två år sedan bestämde vi oss för att försöka bli föräldrar. Det har gått trögt. Trots att hennes mens varit sen flera gånger så har alla graviditetstest varit negativa. Fram tills nu. Hon är nu gravid i vecka 13. 

     

    Jag har varit väldigt lycklig sedan beskedet om graviditet. Livet har känts väldigt meningsfullt och jag har med stor glädje föreställt mig hur livet kommer att bli som pappa. Hur framtiden kommer att bli, vad jag och barnet kommer att göra. Sett fram emot att uppfostra och lära barnet allt som det kan behöva kunna. Det är så underbart med barn. Jag har svävat litegrann på moln efter beskedet.

     

    Då plötsligt säger hon att hon har funderat jättemycket och kommit fram till att hon har ändrat sig och vill göra abort! Jag blev helt chockad. Hur kan hon bara ändra sig om en så viktig sak? Jag frågade varför hon har ändrat sig. Svaret jag fick var att det inte känns rätt att föda det här barnet. Jag tyckte att det var ett konstigt svar och sa att det måste ju finnas en anledning till att hon känner så. Varpå hon säger att hon känner som hon känner och det måste jag acceptera. Nu blir hon arg när jag tar upp frågan och säger att jag inte respekterar hennes beslut. Jag fattar ingenting. Hela min framtid slås i spillror för att min sambo känner på ett visst sätt, utan att ens berätta varför.

     

    Jag jobbar som advokat och är van att läsa in mig på lagtext och planera strategier för hur tvister ska vinnas. I denna fråga är jag dock helt chanslös. Abortlagen ger all makt till kvinnan och ingen makt till mannen. Om kvinnan bestämmer sig för att göra abort finns inget sätt för mannen att hindra detta. Visst kan detta vara rimligt i de fall då kvinnan vill behålla barnet och mannen vill ta bort det. Naturligtvis är det den som vill låta barnet leva som ska bestämma, inte den som vill döda barnet. Men i min situation är det tvärtom. Den som vill döda en människa får bestämma medan den som vill låta människan leva har inget att säga till om. Hur är det ens möjligt att svensk lag förespråkar mord?

     

    Det talas så fint om jämställdhet. Mammor runtom i samhället klagar på att papporna inte tar ansvar. De tycker att det är självklart att barn är båda föräldrarnas ansvar. Att båda föräldrarna ska ta hand om barnet. Men när det gäller om barnet ska få leva eller dödas, då ska det minsann inte vara någon jämställdhet. Då är det bara kvinnan som ska få bestämma, fast det är två personer som skapat barnet. Att män och kvinnor har olika biologiska funktioner när det gäller att göra barn är något som är givet av naturen men hur kan detta göra att kvinnan ska få bestämma allt? Det är faktiskt helt orimligt.

     

    Sverige är ju helt extremt som gör mannen rättslös på det här sättet. Och ännu värre är att samtliga riksdagspartier tycker att det ska vara på detta sätt. Kvinnor i Sverige klagar på att vi lever i ett patriarkat men jag säger bara att ni kvinnor vet inte hur bra ni har det.


    Skaffa ny sambo helt enkelt. Om du är advokat borde du ha lätt att hitta en ny. De flesta kvinnor är barnkära.
  • Anonym (???)
    Anonym (man) skrev 2021-10-01 04:59:45 följande:
    Skaffa ny sambo helt enkelt. Om du är advokat borde du ha lätt att hitta en ny. De flesta kvinnor är barnkära.

    Precis, detta förhållande bör ändå inte fortsätta, eftersom de vill så olika. Jag tror inte alls att tråden behöver vara fejk, men en hyfsat ung advokat borde inte ha några större problem att hitta en kvinna i fertil ålder som gärna vill ha barn med honom och inte ändrar sig.
  • Anonym (Roll)

    Idag är det fredag.

    Igår var det inte fredag.

    Du skrev för tidigt.

  • Anonym (Hind)

    Om man vill så olika som ni, är det bättre att gå skilda vägar. Barnfrågan är viktig, och tycker man olika och kompromissar med sitt beslut kan det förstöra ens liv.

    När det gäller "mordfrågan" vet du säkert redan att foster inte är människor utan just foster. Du kommer naturligtvis att sörja barnet som inte blev, och det både får och bör du göra, men det är inget barn än.

    Hur menar du rent praktiskt att män skulle kunna få rätt till att "förbjuda" abort? Fostret kan ju bara leva i kvinnans kropp, så hur ska du kunna värna barnets rätt till fostret utan att inkräkta grovt på kvinnans rätt att bestämma över sin kropp? Jag förstår din känsla av hjälplöshet, men fostret är i detta stadium en del av kvinnan och går inte att tänka på som en egen individ, eftersom det inte har någon självständig möjlighet till liv.

    Så, sammanfattningsvis: gå inte och grubbla över ett beslut du inte kan påverka. Förändra det du kan förändra istället, genom att göra slut och hitta någon som vill samma som du.

  • Anonym (Z)

    ?Döda barnet?? ?Mord?? Skärp dig. Är du verkligen advokat? Det låter verkligen inte så. Snarare är du en religiös konservativ person (kanske med i någon frikyrka?) som vill framställa män som offer i abortfrågan.

  • Anonym (www)

    jag ställer mig också skeptisk till sanningshalten i denna tråd. Låter mest som ett försök att skapa debatt. 

  • Anonym (Suck)
    Anonym (Bedrövad man) skrev 2021-09-30 23:13:59 följande:
    Kan du utveckla hur du tänker? Den människa som vi skapat är nu 13 veckor. Förvisso inte född än men det sker ju om den naturliga processen får fortgå. Varför skulle det inte vara mord om människan är 13 veckor när det är mord om människan är 1 år?
    Det är inte en människa, det är en geléklump av sammansatta celler, ett foster. Det är inte heller mord eftersom det inte ens är ett livsdugligt foster.

    Kan du utveckla hur du själv tänker, att du verkar vilja ha bestämmanderätt över din kvinnas kropp och försöker hitta stöd för det i lagen, eller i vilket fall att lagen borde ändras. Och sen håller du på att tjata på henne om det här också...? Tyvärr kan jag avslöja att du själv antagligen är den största orsaken till varför hon gör abort, och med rätta. Ni kommer nog inte bli långlivade som par.
  • Anonym (Nk)

    Men har hon gjort abort ännu? Ens bokat tid? Har något i hennes liv förutom graviditeten hänt på sistone?

    Det första ni bör göra är att prata med er barnmorska så att hon kan komma vidare i sina tankar och ta ett beslut. Det är väldigt mycket hormoner i omlopp nu för henne vilket verkligen kan ställa till det med känslor osv. Många kvinnor har ett helvete med detta varje mens, tänk då att gå omkring så konstant i 13 veckor för att inte tala om en hel graviditet.

    Ditt snack om abortlagar är bara dumt, en graviditet är att riskera sitt liv och det är inget någon annan ska bestämma över än kvinnan själv.

  • Anonym (Kalle)

    Troll. Ett dåligt sådant, dessutom.

  • Anonym (Kalle)
    Anonym (Bedrövad man) skrev 2021-09-30 23:13:59 följande:

    Kan du utveckla hur du tänker? Den människa som vi skapat är nu 13 veckor. Förvisso inte född än men det sker ju om den naturliga processen får fortgå. Varför skulle det inte vara mord om människan är 13 veckor när det är mord om människan är 1 år?


    Hej Trollet.

    För att fostret inte kan leva utanför kroppen. Därför är det är inget liv.
  • EpicF
    Anonym (Bedrövad man) skrev 2021-09-30 23:13:59 följande:

    Kan du utveckla hur du tänker? Den människa som vi skapat är nu 13 veckor. Förvisso inte född än men det sker ju om den naturliga processen får fortgå. Varför skulle det inte vara mord om människan är 13 veckor när det är mord om människan är 1 år?


    Därför att det är ett foster och ingen människa. Dessutom är abort helt laglaglig och helt kvinnans beslut. Att det är kvinnas beslut är för att det är hennes kropp.

    Du som påstår du är advokat borde definitivt veta bättre.
Svar på tråden Hon låter mig inte bli pappa