Här samlas alla nattugglor!
Här kan vi prata, om allt mellan himmel och jord. :)
Här kan vi prata, om allt mellan himmel och jord. :)
On my own the pavement shines like silver
All the lights are misty in the river
In the darkness the trees are full of starlight
And all I see is him and me forever and forever
//hack I skivan //
No one to talk with, all by my self
No one to walk with but I'm happy on the shelf
Ain't misbehavin', I'm savin' my live for you
//hack I skivan//
Well, it's a fine life
Carrying the banner through it all
A mighty fine life
Carrying the banner tough and tall
See the headline:
Newsies on a mission
Kill the competition
Sell the next edition
What a fine life
Carrying the banner
//hack I skivan//
Men du, du är skön som livet
En dikt nån skrivit
Så kärleksfull
Den sången hörs ibland
Rör sig från sagans land
//hack I skivan//
Varje dag så börjar världen om
Allt slår ut i blom
Kom och följ med mig
Varje gryning är ett löfte som
Du ska bry dig om
Kom och följ med mig
Varje morgon
Varje dag
Nattens timmar
Alltid vill jag ha
//... //
Hej hej hallå allihopa everybody!
Hur ser ni på er själva? Själv tänker jag att jag nog är en ganska udda typ Vilket säkert kommer till sin rätta här på internetz när man kan vara anonym Och inte behöver spela normal 😂😂.
Sen har jag inte märkt att någon haft ont av min udda personlighet så egentligen har jag inga problem med att vara lite udda. Eller inga problem är nog fel att säga. Det är klart att jag önskat bort vissa sidor av min person. Åtminstone i yngre dar.
Men går inte alla och tänker att dem är udda och unika egentligen? Vi kanske är mellanmjölk allihop?
Hej hej hallå allihopa everybody!
Hur ser ni på er själva? Själv tänker jag att jag nog är en ganska udda typ Vilket säkert kommer till sin rätta här på internetz när man kan vara anonym Och inte behöver spela normal 😂😂.
Sen har jag inte märkt att någon haft ont av min udda personlighet så egentligen har jag inga problem med att vara lite udda. Eller inga problem är nog fel att säga. Det är klart att jag önskat bort vissa sidor av min person. Åtminstone i yngre dar.
Men går inte alla och tänker att dem är udda och unika egentligen? Vi kanske är mellanmjölk allihop?
Intressant fråga! 🤔 Jag ska fundera på den och återkommer med svar och kommentarer på dina funderingar. Nu måste jag sova, eftersom jag ska upp ?tidigt? imorgon. Tidigt är alltså kl 8, men det är tidigt nog för att stressa upp mig så jag ligger vaken hela natten. Ibland är livet som nattuggla hårt 😅
Men god natt och glad midsommar till er alla! 🥳🍓🌸🌞🌈
Jag tror att på sätt och vis är vi alla unika. Jag tror också att vi utvecklas på vägen i livet. För egen del, om jag ser tillbaka på mitt liv och min personlighet så skulle jag inte ens kunna umgås med den person jag var vid 30! Inte speciellt udda kanske, men allt fokus då byggde på att prestera, tävlingsmänniska i själen men skador gjorde att de talanger jag hade inom idrotten aldrig en chans. Jobbade med kvalificerad försäljning B2B och marknadsföring vid den tiden och skulle förmodligen kunnat gå över lik för att visa resultat.
Att få barn gjorde mig lugnare och mer eftertänksam, efter min separation ännu mer så. Byte av yrke förändrade min inställning till livet till något mycket bättre. Mognad, förmåga att kunna se det andra såg. Kunna ignorera andras perception av mig själv var superskönt. Sluta jobba enbart för att prestera, hitta nya värden runt om i världen, stanna upp och begrunda...sånt!
Jag måste säga att vid 54 års ålder känner mig tillfreds med mig själv, har liksom hittat en livsform som tilltalar mig. Paradoxalt nog så gjorde pengarna jag tjänade i yngre år det möjligt att ta mig hit. Pengar ger inte lycka men de kan ge frihet! Det bästa är att jag känner att jag själv kan välja vad jag vill göra nästa dag. Kidsen är inte kids längre, jag behöver inte jobba om jag inte vill, bor i en miljö och klimat som passar mig som handsken.
Men visst, precis som för Fredrik så finns saker man kanske skulle gjort annorlunda men jag gillar den buddhistiska tanken.
"Det som hände igår kan ingen förändra, det som händer imorgon känner vi inte till, därför lever vi idag och vaknar nyfikna och vetgiriga"
Jag tror att på sätt och vis är vi alla unika. Jag tror också att vi utvecklas på vägen i livet. För egen del, om jag ser tillbaka på mitt liv och min personlighet så skulle jag inte ens kunna umgås med den person jag var vid 30! Inte speciellt udda kanske, men allt fokus då byggde på att prestera, tävlingsmänniska i själen men skador gjorde att de talanger jag hade inom idrotten aldrig en chans. Jobbade med kvalificerad försäljning B2B och marknadsföring vid den tiden och skulle förmodligen kunnat gå över lik för att visa resultat.
Att få barn gjorde mig lugnare och mer eftertänksam, efter min separation ännu mer så. Byte av yrke förändrade min inställning till livet till något mycket bättre. Mognad, förmåga att kunna se det andra såg. Kunna ignorera andras perception av mig själv var superskönt. Sluta jobba enbart för att prestera, hitta nya värden runt om i världen, stanna upp och begrunda...sånt!
Jag måste säga att vid 54 års ålder känner mig tillfreds med mig själv, har liksom hittat en livsform som tilltalar mig. Paradoxalt nog så gjorde pengarna jag tjänade i yngre år det möjligt att ta mig hit. Pengar ger inte lycka men de kan ge frihet! Det bästa är att jag känner att jag själv kan välja vad jag vill göra nästa dag. Kidsen är inte kids längre, jag behöver inte jobba om jag inte vill, bor i en miljö och klimat som passar mig som handsken.
Men visst, precis som för Fredrik så finns saker man kanske skulle gjort annorlunda men jag gillar den buddhistiska tanken.
"Det som hände igår kan ingen förändra, det som händer imorgon känner vi inte till, därför lever vi idag och vaknar nyfikna och vetgiriga"
Intressant fråga! 🤔 Jag ska fundera på den och återkommer med svar och kommentarer på dina funderingar. Nu måste jag sova, eftersom jag ska upp ?tidigt? imorgon. Tidigt är alltså kl 8, men det är tidigt nog för att stressa upp mig så jag ligger vaken hela natten. Ibland är livet som nattuggla hårt 😅
Men god natt och glad midsommar till er alla! 🥳🍓🌸🌞🌈
Intressant frågeställning, FredrikLiksom!
Jag tror, eller hoppas, att de flesta människor ständigt utvecklas, i takt med att vi blir äldre och erfarnare. Det är nog få människor som inte ser tillbaka på sitt yngre jag och tycker att man hade noll koll och var pinsam. Eller, dömer jag andra efter mig själv nu? Det är svårt att veta, detta är inte ett vanligt samtalsämne, så jag har inte någon uppfattning om hur andra tänker kring frågan.
Själv hade jag en trygg och stabil uppväxt i en småstad, så när jag i efterhand ser tillbaka på hur jag var som ung vuxen, så var jag vansinnigt naiv och hade drama-tendenser. Det var först när jag flyttade till en större stad, träffade min blivande man och började plugga, som jag blev 'utsatt för Verkligheten'. Jag hoppas att jag sedan dess blivit en bättre människa..
Samtidigt, så tänker jag att jag inte ska skämmas alltför mycket eller begränsas på grund av en person som jag inte längre är. Jag var ung, nu är jag äldre och vet bättre. Jag är långt ifrån perfekt, säkert kommer jag att se tillbaka på hur jag var som 40+ och känna liknande känslor som jag gör nu för mitt 20+-jag, men jag hoppas att jag ständigt jobbar med mig själv. Om inte annat har jag en man som hjälper mig att peka ut mindre trevliga sidor av min personlighet.
Järn slipar järn, den ena människan den andra.
Jag tror att på sätt och vis är vi alla unika. Jag tror också att vi utvecklas på vägen i livet. För egen del, om jag ser tillbaka på mitt liv och min personlighet så skulle jag inte ens kunna umgås med den person jag var vid 30! Inte speciellt udda kanske, men allt fokus då byggde på att prestera, tävlingsmänniska i själen men skador gjorde att de talanger jag hade inom idrotten aldrig en chans. Jobbade med kvalificerad försäljning B2B och marknadsföring vid den tiden och skulle förmodligen kunnat gå över lik för att visa resultat.
Att få barn gjorde mig lugnare och mer eftertänksam, efter min separation ännu mer så. Byte av yrke förändrade min inställning till livet till något mycket bättre. Mognad, förmåga att kunna se det andra såg. Kunna ignorera andras perception av mig själv var superskönt. Sluta jobba enbart för att prestera, hitta nya värden runt om i världen, stanna upp och begrunda...sånt!
Jag måste säga att vid 54 års ålder känner mig tillfreds med mig själv, har liksom hittat en livsform som tilltalar mig. Paradoxalt nog så gjorde pengarna jag tjänade i yngre år det möjligt att ta mig hit. Pengar ger inte lycka men de kan ge frihet! Det bästa är att jag känner att jag själv kan välja vad jag vill göra nästa dag. Kidsen är inte kids längre, jag behöver inte jobba om jag inte vill, bor i en miljö och klimat som passar mig som handsken.
Men visst, precis som för Fredrik så finns saker man kanske skulle gjort annorlunda men jag gillar den buddhistiska tanken.
"Det som hände igår kan ingen förändra, det som händer imorgon känner vi inte till, därför lever vi idag och vaknar nyfikna och vetgiriga"
Intressant frågeställning, FredrikLiksom!
Jag tror, eller hoppas, att de flesta människor ständigt utvecklas, i takt med att vi blir äldre och erfarnare. Det är nog få människor som inte ser tillbaka på sitt yngre jag och tycker att man hade noll koll och var pinsam. Eller, dömer jag andra efter mig själv nu? Det är svårt att veta, detta är inte ett vanligt samtalsämne, så jag har inte någon uppfattning om hur andra tänker kring frågan.
Själv hade jag en trygg och stabil uppväxt i en småstad, så när jag i efterhand ser tillbaka på hur jag var som ung vuxen, så var jag vansinnigt naiv och hade drama-tendenser. Det var först när jag flyttade till en större stad, träffade min blivande man och började plugga, som jag blev 'utsatt för Verkligheten'. Jag hoppas att jag sedan dess blivit en bättre människa..
Samtidigt, så tänker jag att jag inte ska skämmas alltför mycket eller begränsas på grund av en person som jag inte längre är. Jag var ung, nu är jag äldre och vet bättre. Jag är långt ifrån perfekt, säkert kommer jag att se tillbaka på hur jag var som 40+ och känna liknande känslor som jag gör nu för mitt 20+-jag, men jag hoppas att jag ständigt jobbar med mig själv. Om inte annat har jag en man som hjälper mig att peka ut mindre trevliga sidor av min personlighet.
Järn slipar järn, den ena människan den andra.