Här samlas alla nattugglor!

Jag är helt klart exakt så normal man kan bli under mina förutsättningar. Och det är fan inte mycket =P  illa fungerande handikappfamilj (det kallades så då), med ett helt gäng syskon, av blandad härkomst, uppvuxen delvis i annat land, speciell skolgång, autism.... Med mera med mera. Så klart det har präglat mig och gjort mig till något av en udda fågel.

Det är en bra tanke ändå. Att man är normal i enlighet med sina förutsättningar. 

Men sen är det kanske så att vi bara tror att vi är udda fåglar? Det kanske de flesta tänker om sig själv?

😂😅🦉🐶

https://m.youtube.com/shorts/uQwGZJgL08s

Intressant att läsa era svar på Fredriks fråga!

Jag känner igen mig i mycket. Framför allt i hur man förändras under livets gång. Tankar, känslor och kanske till och med personer jag såg upp till har bytts ut mot det motsatta. På sätt och vis har min personlighet vänts in och ut och det är mycket som har fallit på plats, men även tvärtom. Bitar jag trodde satt på rätt plats har börjat falla bort och jag måste sätta dem på plats igen. Förhoppningsvis på en ny och bättre plats. Livet är kanske inte högen av pusselbitar eller det färdiga pusslet, utan vägen dit. Att föreställa sig hur pusslet kommer att se ut när det är färdigt och fortsätta att flytta om bitarna tills man är nöjd eller i alla fall står ut med resultatet. Vissa bitar i mitt liv trivs jag med, andra inte.

Men jo, jag ser nog på mig själv som en udda typ. Jag har vissa beteenden som jag har lärt mig balansera upp med åren, så som min humor. Den kan vara väldigt vulgär och opassande, men nu kan jag likt en elefant balansera på en liten, liten spindeltråd och har på så vis blivit bra på att mingla. Om jag minglar för länge kommer dock de udda sidorna fram, så det gäller att skynda vidare innan bilen förvandlas till en pumpa och jag tappar glasskon på vägen ut 🎃

Sanningen om mitt innersta väsen får inte avslöjas för vem som helst, men med mina vänner kan jag vara mig själv 😉

Sedan är det nog så som ni skriver, att alla är udda på sitt sätt och det är svårt att veta var man själv befinner sig på normalfördelningskurvan 🤔

Jag instämmer i dina beskrivningar Och känner igen mig i det du skriver. Särskilt det här med mingel. Jag var tystnaden själv tidigare och var förmodligen ganska tråkig att ha att göra med, åtminstone på tillställningar där det inte var riktigt ok för mig att bli full. För med alkohol har jag alltid varit socialt framåt.

Nu behöver jag inte alkohol för det längre. Jag har blivit bra på det. Tyvärr har jag samma känsla som du, att jag blir för mycket efter ett tag. Men i veckan såg jag faktiskt en youtubevideo med tipset att avbryta konversationen när den är på topp, vilket jag tog till mig igår när jag var på midsommarbaluns med en massa främlingar. Kändes som att det blev rätt bra dem gångerna jag kom ihåg att göra det😎

Vem vill ha en veckomeny? 

Det låter spännande! 😋

Det är svårt att föreställa sig att du var tyst, eftersom du är så öppen här, men jag tror dig. Dessutom skriver du ju att du har blivit bra på att mingla nu och det tror jag (ännu mer) på 😜 Men då vet du precis vad jag menar med att gå för långt och bli för mycket efter ett tag. Det låter som ett bra tips och kul att du testade det i verkligheten och tyckte det fungerade! Tror det är så jag gör och då får jag kyla av mig lite, även om jag återkommer till att prata med samma person efter ett tag.

Om det är en veckas middagsrecept så får jag nog erkänna att jag inte har förmågan att genomföra sådant. 

Jag körde Linas matkasse någongång med det rann ut i sanden. 

Men det kanske inte alls är middagsrecept du pratar om?

Ja jag var tystnaden personifierad ☺️

Ja precis! Det går ju faktiskt återkomma!