Jo jag skiter i dina barn!

Jag utgår från att man hjälps åt i en familj och att man bryr sig om de man bor med.

Jag utgår från att man hjälps åt i en familj och att man bryr sig om de man bor med.

Ja så kan det vara, men man måste ju rikta kritiken mot rätt person, om man tycker att man får axla ett ansvar och tycker att man får göra  uppoffringar man inte bett om är det ju partnern som gör att det blir så det är ju inga andra som kommer in i hemmet och bestämmer det.
Det är ju till partnern man får säga gör ditt jobb och ställ inte krav på andra.
Säga att bara för att man väljer att bo med någon betyder det inte att du kan lämpa över ditt föräldraansvar.
Nej men då får man ju säga det till partnern det är ju partnern som gör det, det är ju inga andra som lämpar över barn på en.
Det är som om många kritiserar andra istället för partnern man lever med som är den som gör det fast man inte vill.

Man behöver inte ta ett föräldraansvar för partnerns barn men om man upplever att det är så är det ju partnern som lämpar över det man får ta diskussionen med, det är ju ingen annan som är skyldig till att det blir så i ens hem.

Sen behöver man inte älska sin partners barn men försöka respektera varandra som man gör med andra personer. Barnen har ju inte heller valt situationen.
Men det är ju inte alltid det funkar att bo i hop.
Men ingen vill väl bo i hop med någon som tycker illa om ens barn och bara säger jag skiter i dina barn. Kan man inte leva i hop i respekt med varandra kommer ju ingen att må bra, varken barn, förälder eller partner oavsett vems fel det är.
Tycker man att ens partner är en sådan usel förälder som har bortskämda och curlade barn och lämpar över barnen på en får man tänka till varför partnern gör så och säga till. 
Rikta då ilskan och kritiken mot just partnern som är den "skyldiga!

Om du ignorerar bonusbarnen då bryr du dig inte om deras pappa heller. En bra förälder tillåter inte en ny partner att behandla ens barn på det sättet. Men du kanske menar du att både du och pappan skiter i barnen?

Men då är det ingen familj man bygger. Och sen kanske sätta sina egna barn i den skiten.

Nu hoppas jag innerligt att denna tråd inte är på riktigt eller att du iaf överdriver för att få igång reaktioner men iaf,

Nej, självklart kan det inte förväntas av en bonusförälder att den ska axla ett större föräldraansvar en vad den själv vill. Men genom att bo ihop med föräldern så bildar man en familj och där förtjänar alla att bli respekterade och få hjälp/stöttning - vuxna som barn. Om man inte vill ha barn runt sig och överhuvudtaget inte anpassa sig efter dem så flyttar man inte in och skapar en familj med dem.

Då är ni samma skrot och korn. Och jag är inte förvånad översatt du inte vet hur en bra förälder ska vara.

Sen har ju faktiskt inte alla barn två närvarande föräldrar. Ganska tråkigt för det barnet att behöva känna sig ignorerat och bortvalt pga någon ny persons egoism. 

Tyvärr ser inte verkligheten ut så. Läs ovanstående inlägg.