Jo jag skiter i dina barn!

Du måste vara så enormt kär i din karl.

Du verkar ha genomlidit så mycket enligt dig själv under tiden med bonusbarnen boende hemma, och älskar att visa din bitterhet här fortfarande trots att ungarna flyttat hemifrån för längesen!
Att du ens flyttade ihop med ungar du hatar är väldigt udda och då drar jag slutsatsen att din man är som gud själv i dina ögon. Annars brukar man inte vilja bo ihop med någon man hatar. Men är man så desperat efter att få bo ihop med en karl som är en usel pappa att man står ut med dom man säger sig hata mest, ja då har kärleken gjort en totalt blind.
Att han är en usel pappa vet jag inte förstås, men jag antar det. Jag hade aldrig ens velat vara vän med någon som hyser ett brinnande hat mot mina barn.
Men han kanske inte känner till ditt enorma hat? Du kanske bara visar bitterheten här? Om han känner till hatet, men är okej med det så var han en dålig farsa under barnens uppväxt då han lät dom växa upp med en annan vuxen som aktivt hatar hans barn.
Fan vad stel stämning det måste ha varit i tv-soffan eller matbordet hemma hos er! Blev du svartsjuk när hans barn fick kramar och kärlek? Eller förbjöd du honom från att visa kärlek till sina barn?

Enligt mig har inte särkullar någon särställning, utan de bedöms precis som alla andra genom hur de är och hur de beter sig. 

Kan blanda ihop dig med Ess. Ni båda älskar att tala om era vuxna icke-bonusbarn som förpestade er tillvaro. Men tror inte att jag blandar ihop er, Ess verkar lite mindre bitter än du är.

Vadå? Har jag fel? Är man inte rysligt kär i sin karl om man står ut med att bo ihop med hans barn som man innerligt hatar?

Du bor ju där så det kommer väl in en malus dagligen!

Du menar att du inte ens klarar varannan helg?? Hur gammalt är barnet? Hur mår barnet av att komma dit så sällan och vara illa omtyckt?

Men vad är det för usel man som har sitt barn så sällan?? Skulle ha noll respekt för en pappa som smiter från sitt ansvar.

Hur 17  kan man gnälla över 4 dagar i månan? När man inte ens är hemma! Ska barnet inte få ha sin pappa alls då?? Vore det sunt? Hur ego kan man bli...

Har också haft malusar och tror att singnaturen "Malus" har förväxlats med mig och vad jag skrivit i tidigare trådar.

Vill bara säga det.

Desa malusar tillhör dåtid, även deras far. Han har inte kontakt längre med mer än en av dessa tre. Till och med han insåg hur de är.
Hur fan skulle jag då stå ut? När deras egen far inte längre gör det?

Men som sagt, det tillhör dåtid.

Lite knasigt att mitt gamla nick lever igen, fast genom någon annan. Det blir ju som gjort för missförstånd. Iaf för dem som har ett gott minne.

Du kan ju knappt räknas som bonusmorsa (eller malusmorsa om du föredrar det) om din karl tar hem sitt barn bara fyra dagar i månaden.

Har du själv barn? Eller vill ha? Om du vill ha en totalt oengagerad far till dom så har du ju hittat rätt iaf..

Bra där, eget boende är bäst!

Nej jag menade inte dina barns far, hur ska jag kunna veta hur han var? Jag menade om du vill ha barn med denna karln du har nu, då han är så oengagerad. Visste ju inte att du var klar med sånt redan när jag frågade.

Blev han farsa väldigt sent i livet? Syftar på att han har umgänge med sitt barn och dina är vuxna.

"Tyvärr så finns de kvar". Ja du önskar väl att dom dog.

Skönt, en sådan bitter och läskig ska leva själv.

Absolut, synd bara för alla inblandade att de kastade bort x antal år för att hon valde en begagnad man när hon dessutom avskyr barn.

Men härligt för barnen att äntligen få leva i ett harmoniskt och trivsamt hem igen, utan mobbning och hat.

Det låter som det bästa du gjort i den här frågan. Du kanske blir en föregångare här i tråden 

Det är ju det vi tyckt hela tiden. Självklart var det rätt beslut. Lite sent kanske, men bättre sent än aldrig, som klyshan låter.

Vilken tur, så att du inte får en stroke av allt hat och all ilska.

Jag är inte heller så glad i andras barn. Men gjorde misstaget att tro att det skulle lösa sig. Som jag skrev i ett annat inlägg så hade sambon sitt barn varannan helg. Det var så det var sagt att det skulle vara när vi flyttade ihop. Jag hade inte nåt emot hans barn, kände väl inte nåt speciellt för honom utan bara acceptans. Men sen fick ju hans ex nån jävla hybris eller vad det var. Och det skulle vara varannan vecka och ansvaret var mitt. En massa annat elände runt den donnan hände. Där gick det på ren svenska åt helvete. 
Jag vägrade hjälpa till och ja lång historia kort så fick han flytta till eget med ungen. Nu bor vi ihop igen och hans barn ja han är över 20 sitter i en lägenhet som pappa betalar och gör inte ett skit för att få jobb eller inkomst. Curlad av både mamma och pappa ett riktigt mähä och jag är lycklig att jag inte har haft ett dugg med han att göra.
Så ja särbo är verkligen att föredra. 

Läs fruktansvärt bitter istället, så kanske även du förstår.

Hela tråden handlar om särkullar, den ligger tom i styvförälderforumet. Hur kan man ens ha missat detta..