Jag tror inte heller det hör till vanligheterna men en släkting till oss hade en styvmamma som var sån. Hon lagade mat till sina och pappans barn men de två äldsta barnen som enbart var pappans fick vänta med att äta till pappan kom hem och kunde laga mat till dem. De var 3 resp. 5 år när det började och de är vuxna nu och styvmamman och pappan lever fortfarande ihop.
Vi har andra släktingar vars styvmamma plockade ner foton på dem och tillät enbart foton på
väggarna på sina biologiska barn (de två hade inga barn gemensamt). Det fick de barnen att känna sig väldigt ovälkomna i sitt eget hem (de bodde där varannan vecka från att de var 7 resp. 9 år).
Det spelar inte roll hur man väljer att leva tillsammans eller vilka känslor man har inför varandra så länge man respekterar varandra och inte behandlar något av barnen illa direkt eller med genom mer subtila metoder.
Barn är som barn är och det finns nog en anledning till det tajta band man har till sina barn. Det finns kompisar till mina barn som jag tycker om men som jag tycker det är jobbigt att ha hemma för att de inte lyssnar och hoppar i soffan fast att jag förklarat att det inte är tillåtet hos oss även om de får göra det hemma. Det är mycket man står ut med från ens egna barn men som man kanske inte skulle ha samma överseende med med någon annans barn?
De som reagerar och försöker omvända tror jag antar att barnen i fråga far illa men allt handlar om hur man väljer att uppföra sig. Så jag tror det bara handlar om kommunikations problem av det diskussioner jag läst.
