Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Tack själv för svar. Med dina erfarenheter kan du vara en stor tillgång för den här tråden då du känner till många olika ekonomiska situationer.

Jag drar gränsen vid att inte kunna betala boende, mat och räkningar, som ensamstående eller som familj. Men till detta kan finnas många orsaker. 

Jag tycker och har länge tyckt att hyresrätt är en bra boendeform. Tyvärr har man inte tyckt det på politiskt styrande nivå utan ägandet har premierats genom olika avdrag som man kan göra om man äger, och hyresrätten har setts ner på. Därför har vi denna situation.

Jag tycker att billigare hyresrätter skulle byggts för längesedan. Vi får se om det värsta händer och en massboatadslöshet står för dörren.

Hittills tycker jag att det verkar som om få drabbas av den, men för de som inte har marginaler är det bråttom att sälja. Det finns större bostadsrätter som familjer kan bo i till överkomliga priser och med lägre elräkning exempelvis, men det verkar som om de allra flesta har råd att bo kvar. 

Annars hade ramaskriet varit större. Nu är det gnäll om att åka kollektivt och tänka på matpriser. 

www.svtplay.se/video/36717051/morgonstudion/morgonstudion-17-okt-06-00-3

Kvart i nio talar Jonas Wistrand på Stadsmissionen utifrån deras nya rapport om fattigdomen i Sverige. 

I samma program finns ett inslag om en mataffär som skapat en kyl dit människor kan skänka mat till de som behöver få mat.

Bra initiativ eller ovärdigt och utpekande? Skulle du våga/orka ta ett paket köttbullar i skänkkylen? Har du modet att visa dig som fattig? 

Från Familjeliv:

www.familjeliv.se/allmant/over-200-barn-har-vrakts-hittills-i-ar/409720

Fullständigt intet-sägande inslag.

"I vissa stadsdelar man det vara 1% som lever i utsatthet, i andra stadsdelar 20 %. Malmö har hela 14% i utsatthet. Grannkommunen Vellinge har minst i landet. Vad beror det här på ... ?!"

Bra, du har just talat om att fattigdomen är etnifierad. Utlänningar utan utbildning, utan svenska och utan arbete. Men du har inte sagt detta öppet ...

Vad detta har med tråden att göra? Jag vet inte men jag misstänker att folk är mindre brydda om fattigdomen beror på den typen av faktorer som utbildning och språk. Intresset bland skattebetalarna för att bidra ekonomiskt till en lösning kanske är mindre då?

I alla tider har styret löst arbetslöshet med så kallade beredskapsjobb. Billiga jobb för att hålla folk sysselsatt och förtjäna sina egna pengar - oavsett om man kallar det lön eller bidrag.

----

I vilket fall så talade inte killen i inslaget om den fattigdom som kommer nu. Den där vanligt, hyggligt folk som klarat sig själva förr helt plötsligt inte har råd att betala sina räkningar. 

Det stämmer att Wistrand berättade att förutom svenska långvariga försörjningsstödstagare, 160.000 personer så kommer papperslösa och EU-migranter till Stadsmissionen för mat.

Wistrand nämnde också den tidigare kända siffran 700.000 i ekonomisk utsatthet. 

Om man vill fokusera på etnicitet kan man förstås göra det. Jag har i tråden tidigare tagit ställning för att INTE göra det, då jag varit med om att ifrågasättas i min tidigare fattigdom och jämföras med människor i en ännu mer social tutsatt situation, som flyktingar.

Nu vill du också dra samtalet åt ett håll när vi inte längre pratar om de som är i ekonomisk utsatthet utan de som riskerar minskad förmögenhet och eventuellt byte av boendeform. 

Jag är intresserad av ett samtal om fattigdomens villkor oavsett etnicitet och social situation. 

Vad det innebär att inte ha en buffert och vilka livssituationer det tvingar fram.

Jonas Wistrand nämnde något luddigt i frågan att han vill ha ett samtal om fattigdom och att fattigdom betyder olika saker, men för honom var det mat, hyra och enkla sociala aktiviteter som definierade fattigdom. 

Fast jämfört med hur de haft det i hemländerna lär de ju fått det bättre nu, alltså har de blivit rikare.

Jag vill också tillägga att den som behöver sälja sin bostad på exekutiv auktion och har förbrukat sin buffert efter exempelvis indragen sjukpenning/sjukersättning då personen bedömts behöva söka arbete på hela arbetsmarknaden utan att ha kompetens eller a-kassa, naturligtvis är nära fattigdom.

Det är en situation som är osynlig då det i det sociala nätverket ofta finns personer, familj, föräldrar, syskon, som går in och betalar. Dessa syns inte i den, helt riktigt, etnifierande statistiken. 

Jag drar inte samtalet i någon riktning. Du lade in länken och jag konstaterar att den är totalt intet-sägande. Det finns bara en massa fattiga där, helt plötsligt, som av helt okänd förklaring.

Du kan inte lösa ett problem du inte erkänner. / Dr Phil ...

Den sociala situationen skiljer sig enormt mellan en pensionär i Dorotea som plötsligt inte har råd med räkningarna på grund av den stigande inflationen och en somalisk åtta-barnfamilj i Malmö där ingen talar svenska och ingen har jobb.

Det finns inte en gemensam upplevelse och en gemensam lösning för detta.

Jag håller med om att det inte finns en gemensam upplevelse i allt. Det gemensamma är att pengarna inte räcker.