Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Om man exempelvis kommer ur en familj som har försörjningsstöd i andrahandsboende ärver man inte möjligheten att starta vuxenlivet i bostadsrätt. 

Om man kommer från en familj med medelinkomster som bor i hus, ärver man oftast inte möjligheten heller att skaffa en bostadsrätt när man flyttar hemifrån. Man bor i stället inneboende, hyr i andra hand etc. Är man då fattig och fattigdomen har gått i arv? 

"Den tråden handlar inte om fattigdom som går i arv utan om en kvinna som vill "trolla bort" pengar från sina konton så att hon kan få bidrag för sitt boende".

Om det du säger stämmer och barnets födelsedagspengar är en förevändning för att få råd om hur man utnyttjar systemet är det naturligtvis förkastligt. Jag hade en bekant som sa att hon var fattig men åt alla måltider ute och plötsligt sade upp sitt jobb. I efterhand har jag kopplat ihop det med arv. Hon ville ansöka om försörjningsstöd och sa till mig som kände till en annan ekonomisk situation hon hade (inte arvet) att "pengarna var fixade" . Helt förkastligt beteende. 

"Ingen är förutbestämd att bli fattig" . 

Jag håller med. Det är svårt att få tråden att handla om när man är fattig. Ingen av er som skriver är intresserade av att man kan vara fattig och hur livet ser ut då. Ni är mycket intresserade av att beskriva andra saker kopplade till ämnet. 

Vad gäller boendet läste du nog fel. Jag har sagt till flera att de kan ställa sig i bostadskö i kranskommun istället för att klaga över hög andrahandshyra. Nu är jag så gammal att få jag känner bor i andrahand, men när jag kände de som klagade förstod jag efterhand att pengar fanns, de satt på fondkonto som skulle vara till boende längre fram. Hyresrätt i kranskommun var därför ointressant. 

Vi är 2 nu som läst det som att Om det vore sant att fattigdom inte går i arv skulle ingen bo i andra hand och inneboende eftersom alla skulle ha råd med eget boende. Eftersom det är vad du skrev.

Om man exempelvis kommer ur en familj som har försörjningsstöd i andrahandsboende ärver man inte möjligheten att starta vuxenlivet i bostadsrätt. 

Du är inte fattig för att du inte ärver "möjligheten att starta vuxenlivet i bostadsrätt"

Nej precis. Men jag tror att källan till missförståndet är att ni fokuserar på dem som har möjligheter som jag jämför den fattiges situation med.

Som ung förstod jag inte att lösningen som jag kom med, att få ett förstahandskontrakt i kranskommun eller en studentbostad inte var aktuellt för de människor som inte klarar av att bo i kranskommun av de identitetspolitiska skäl som det innebär att bli sedd som en kille eller tjej med parkett och takhöjd, även om det kostar 15 000 lax per månad. 

Om man kommer från en familj med medelinkomster som bor i hus, ärver man oftast inte möjligheten heller att skaffa en bostadsrätt när man flyttar hemifrån. Man bor i stället inneboende, hyr i andra hand etc. Är man då fattig och fattigdomen har gått i arv? 

Nej, naturligtvis inte. Men om man arbetar kan man relativt snabbt få ett hyreskontrakt i en kranskommun. Det tar 1-5 år som mest. Då ska man inte klaga över dyrhyra i andrahandskontrakt för att man inte kan tänka sig ett förstahandskontrakt i kranskommun medan fondpengarna växer till sig på kontot. 

Jag hänger inte heller med i svängarna. Någon vill hellre bo centralt i andra hand, i stället för att ha ett förstahandskontrakt i en kranskommun. Hyran de betalar är dyr, och de klagar över det. Vad har det med ärvd fattigdom att göra? 

Du tror alltså att alla som befinner sig i denna situation har en massa pengar i fonder och att alla ungdomar från medelklassbakgrund har en massa pengar på banken? Det stämmer inte. 

Förstår inte hur du resonerar här och vad du försöker att påvisa.