Emotionellt eller/och fysiskt otrogen. Vad är värst?

Nu hänger jag inte riktigt med.  Är emotionell otrohet alla former av svek?  

Svek är svek, otrohet är en form av svek

Visst , vi kan sabotera våra relationer på en mängd sätt men det är inte emotionell otrohet. 

Det finns ingen reell psykologisk definition för emotionell otrohet, men den används i populärpsykologiska sammanhang, företrädesvis i press och hos vissa relationstreaputer.  Ofta används detta för att slippa använda de adekvata termerna.  Det är lättare att säga emotionell otrohet än psykologisk misshandel.

"Eller att söka känslomässigt stöd..." Är det otrohet? För att ens partner ist inte känner sig tillräcklig?

Jag skrev inte "alla". Jag skrev att emotionell otrohet är olika former av svek. Det betyder inte att det är alla svek och inte heller alla sätt vi saboterar vår relation på.

Men exempelvis träffa en attraktiv kollega efter jobbet för att det finns någon typ av attraktion eller intresse är något som är ganska vanligt idag bland de som är känslomässigt otrogna. Det kan också vara andra saker som att spendera mer tid med någon annan än sin partner på ett sätt som skadar förhållandet.

Att sexchatta är ett annat exempel. Att använda en vän som känslomässigt stöd istället för ens partner är ett annat exempel.

Det är nog inte så många fall av känslomässig otrohet som räknas som psykisk misshandel. Känslomässig otrohet pågår i många fall utan att ens partner ens vet om det.

Begreppet emotionell otrohet har ingen tydlig definition men det är ändå ett begrepp som används inom forskningen. Exakt vad det inkluderar är svårt att säga utan det handlar mer om vad som ens partner anser är ett svek.

Den svenska psykologen Angela Ahola definierar exempelvis otrohet som helhet som när vi begår en handling med någon annan och vi inte vill berätta den för vår partner. Dvs hon inkluderar både fysisk otrohet och emotionell otrohet i samma begrepp. 

Emotionell otrohet handlar inte främst om fantasier utan hur man bygger relationer till tredje part på olika sätt. Man kanske bygger upp en känslomässig relation till en kollega genom att diskutera känsliga ämnen. Exempelvis sina relationsproblem.

Det kanske är att man lägger mer tid och fokus på en vän än på sin partner. Och speciellt om det finns andra faktorer som spelar in. Exempelvis: vännen är av motsatt kön, det finns ett intresse utöver vänskap från någon part, det finns attraktion eller spänning, man har mer glada stunder med vännen än med partnern, osv. 

Jag tänker så här.
Emotionellt otrogen?
att fantisera om en person kan jag inte se som otrogen då det finns bara hos sig själv. Det kan vara på många olika sätt fantasin finns bla att man inte har det bra i sitt förhållande.

att ha kontakt med en tredje person man chattar saker som man kanske borde ha med sin partner tom sex chatt bilder tillgivenhet man ger utlopp för sina känslor med personen. Alltså mer än flirt. Jag tycker man då har inlett relation som är ett svek mot sin partner. För man berättar inte det för din partner vad som pågår eller man känner.

Steget till fysisk otrohet är mycket lite innan det också händer.

Fysisk otrohet är konkret. Sen om det är behov saknad. Borde det varit dialog med sin partner innan.

otrogen är svek kommer aldrig vara annat.

Vad jag förstår förväntar sig inte dom som är otrogna att dom själv skulle bli utsatta av det.
Det lustiga är vad jag läst i trådar skulle dom aldrig acceptera det själv.

Får man träffa en oattraktiv kollega då? Vem bestämmer vilka personer som är attraktiva, alla har inte samma smak?

Man kanske inte vill prata om allt med sin partner, vissa saker kan vara lättare att ta med en nära vän. Så et är också fel?

Du har mycket märkliga åsikter måste jag säga.

Det verkar som om ni anser det är emotionell otrohet att ha känslomässiga band utanför äktenskapet/relationen. 

Blir inte känslolivet väldigt begränsat då?  Nästan att jämföra med isolering?

Ursäkta men ?
oattraktiv person hur tänker du nu?
om du är attraherad av en person på sådant sätt så du inte vågar prata öppet med din partner för hur hen reagerar.
en som DU betraktar oattraktiv tror jag inte du har samma avsikter med.
det är du som avgör det.

om det rör det gemensamma förhållandet och man inte vill prata med sin partner om det hellre vill prata med en tredje part som man har för troende för.
tex en vän som är attraherad av dig men vet att du är i ett förhållande tycker säkert jätte mycket om att du kommer till hem. Så du kan få tröst kramar och närhet.
Så du känner dig uppmärksammad etc..

Klart en vän som bara är vän utan intresse och själv har tryckt förhållande. Men vad man förstår i många trådar som blir otrohet är det inte bara än vän. Det utvecklas snabbt till annat.

Det är en själv som bestämmer om kollegan är attraktiv. Känner man en attraktion till någon så kan det vara olämpligt att hänga på tu man hand om man samtidigt är i en relation. Den vanligaste typen av otrohet idag börjar där. Man börjar känna en attraktion eller någon form av dragningskraft till en arbetskamrat.

Angående att prata med en vän så kan man ju göra det om vissa saker. Men när man söker känslomässigt stöd så bör man välja sin partner i första hand. Sen kan det finnas mer eller mindre lämpliga fall när man söker känslomässigt stöd hos någon annan. Är det ett ex eller någon där det funnits attraktion eller finns potential för attraktion är det betydligt värre än om det är en vän av samma kön.

Jag tror inte mina åsikter är så märkliga om du pratar med relationsrådgivare så kan de ta upp dessa saker. Det är nog snarare många som inte förstår vad som skadar relationer. Idag separerar fler än någonsin. Det har sina anledningar.

Tack för att du förstod vad jag menade!

Kan bara säga så här; jag hade aldrig kunnat leva med dig så som du resonerar. Fullständigt otänkbart.

Har du en partner?

Förklara gärna varför. Jag har en partner sedan många år tillbaka.

(Mannen)  tar upp att fler än någonsin separerar, men är det helt sant?  Skilsmässorna har ju minskat under senare år. 

Jag tror inte att den så kallade emotionella otroheten är orsak till att par separerar.

Par separerar av många orsaker och i många fall är det positivt för båda parter. Man kanske inte kommer längre i sin relation, man har kommit till vägs ände. Man kan ha vuxit från varandra, delar inte längre samma intressen, får skilda bekantskapskretsar, man glider ifrån varandra. Man kan också träffa någon man blir förälskad i. 
Att försöka undvika ovan nämnda situationer är i stort sett omöjligt om du vill leva i en jämställd och ömsesidig relation. Att begränsa sina kontakter med det motsatta könet är i stort sett omöjligt om du inte arbetar i en enkönad organisation. Att hindra varandra från att utveckla sina intressen är inte  kärleksfull och respektfull relation.  

Nej, vi måste nog inse att alla relationer inte är för evigt och att det inte är ett nederlag att separera, 

De som väljer att vara otrogna tar förr eller senare konsekvenserna av detta och har förhoppningsvis lärt sig något på vägen. Detta "något" innebär olika saker för olika människor. För en del innebär det att man inte ska fortsätta en relation bara av gammal vana och inte bemöda sig om att ge den bränsle i form av genuint engagemang.

Skilsmässor har minskat de senaste åren. Det är sant. En del menar att det är pga ekonomiska skäl samt att det är färre som gifter sig. Men ser man några decennier bakåt så är trenden att skilsmässor ökar. Men jag menade egentligen separerar.

Par separerar oftast för att kommunikationen är dålig. Man sätter sitt ego före bra kommunikation och man väljer att via mobilen eller sociala medier söka kontakt med andra framför att lösa problemen i sin relation. Man kanske beklagar sig inför vänner vilket då egentligen saboterar ens relation. Och ännu värre när man beklagar sig inför någon potentiell ny partner.

Att man glider isär i en relation beror ju mest på att man inte investerar i relationen. Man gör inte roliga saker tillsammans längre. När man fokuserar mer på sig själv och till stor del gör saker på egen hand så glider man ofta ifrån varandra.

Det är samma sak med förälskelse. Det uppstår ofta när man har mer kvalitetstid med någon annan än sin partner. Redan när man börjar ha det så bör man tänka efter lite mer. Men många tänker nog inte på vad de gör. Det är samma sak när man sitter och skriver dagligen med någon som kan vara en potentiell framtida partner och gör det på ett sätt som äventyrar ens relation. Redan där är man egentligen otrogen på någon nivå.

Klart man ska kunna ha vänner av det motsatta könet. Det handlar mest om att hålla vänskapen platonisk och inte passera gränser.

Sen är det klart man inte ska hindra sin partner från att utveckla sina intressen. Men något sådant har jag inte heller skrivit.

En stor andel av alla otroheter beror på omständigheterna. Man har satt sig i en olämplig situation under för lång tid och det har utvecklats till attraktion eller känslor till tredje part. Med lite självinsikt och känslomässig mognad så upptäcker man sånt väldigt tidigt och kan ta avstånd innan några känslor utvecklas.

Nej men att ha känslomässiga band utanför relationen som skadar eller äventyrar relationen. 

Sen är det individuellt hur bra man är på att hantera känslomässiga band. En del har väldigt svårt för det och måste lära sig att begränsa sina känslor för att inte råka bli otrogna eller förälskade i någon ny. Andra har väldigt lätt att hantera känslor eller får inte känslor så lätt.

Här är det ju också stor skillnad om personen man har känslor för är en potentiell framtida partner eller ej.

TS frågade om fysisk- vs emotionell otrohet är enligt mitt sätt att se på det hela omöjlig att besvara.  Jag har väldigt svårt för uttrycket emotionell-otrohet, eftersom man genom att använda detta utryck slätar över viktiga ingredienser i relationer och skuldbelägger en part när det i relationer alltid är båda parter som måste ta ansvar för den.  

Att kommunikationen fungerar är bland det viktigaste i alla relationer. Om kommunikationen kommer man fortare till insikt om att relationen kanske inte är långsiktig.  Ibland verkar det som om ingen av parterna har bemödat sig om att ta reda på om partnern verkligen ser relationen som något att satsa på. 

Som jag ser det är det ett sundhetstecken att par, som har problem liknande de både du och jag räknat upp, separerar.  

Otrohet är när man är fysiskt intim med någon utanför relationen.

Men till att börja med så är den moderna definitionen av otrohet inte bara fysisk otrohet. Utan det är olika former av svek i relationen. Detta blir extra tydligt när man kommer in på relationer där sex med andra är okej inom vissa gränser men att gå och äta middag med någon annan inte är okej. Vad som är otrohet bestäms egentligen av sin partner. Sen får man acceptera det eller inte. Man kanske är inkompatibla och därför inte bör inleda en relation för man är så olika på denna punkt.

Gällande kommunikationen så innebär ju bra kommunikation också att man lättare kan kommunicera sina behov, lättare kan lyssna och lättare kommer känslomässigt nära varandra. Detta blir som en form av skydd mot separation även om det inte är någon hundraprocentig säkerhet. Så de som separerar är ju sällan i denna grupp. Det säger också relationsrådgivare. Det är de som inte kan kommunicera som separerar.

Det finns inget direkt sundhetstecken i att man separerar om man är dålig på att kommunicera. För problemet är då egentligen inte relationen utan att en eller båda är dåliga på att kommunicera. Lösningen på det är att lära sig att kommunicera. Alternativt leva singel. För personer med kommunikationsproblem så är det återkommande att de ofta får problem med relationer helt enkelt för att de inte kan kommunicera. Och ofta är det känslomässig omognad som är en grund till det. Det saknas självinsikt i vad man själv gör fel när man kommunicerar. Och utan självinsikt kan man inte förändra sig själv.

Det moderna otrohets begreppet är ingenting annat än ett sätt för relations-terapeuter att förflytta det interna problem till externa hot.  Genom att misstänkliggöra omvärlden tror man att paren ska knyta starkare band till varandra.  Något som knappast fungerar i dagens samhälle.  

De relationer som klarar av dagens krav är tvärtom de som bygger på tillit till varandra. Finns inte tilliten där är slaget förlorat.

Man frågar sig då hur får man tillit till varandra, Hur gör de som känner att man kan lita på varandra i alla väder. Ja, troligtvis måste tilliten finnas där ända från början. I en förälskelse grundläggs tilliten som senare om man har tur övergår till kärlek.  Det sägs att kärleken övervinner allt, det tror jag på

Det finns otaliga exempel på relationer som överlevt otrohet och jag tror att detta beror på den kärlek man trots allt känner för varandra. Det vore bra mycket mer konstruktivt för relationer i kris att koncentrera sig på den kärlek man eventuellt känner för varandra och därifrån hitta en väg framåt än att fundera över emotionell otrohet.