• Anonym (Orolig/ånger)

    Emotionellt eller/och fysiskt otrogen. Vad är värst?

    Har ånger och rädsla gällande tanken om otrogenhet.
    Är gift man sedan många år med upp och ner perioder som inte är så ovanligt i långa förhållande.
    Men?..förhållandet har med tiden mer låg nivå och längre perioder som blir mycket långa.
    Växer oro om otrohet.
    om det skulle förekomma otrohet. Hur hanterar man detta?

    Fysik otrogen är troligen oftast direkt kopplat till sexuell tillfredsställelse av olika omständigheter. Ty AW, fysisk attraktion arbets kollega etc..
    Kan också vara vägen till emotionell om det pågår längre tid eller ofta möten.

    Emotionellt otrogen då är det troligen starka känslor till en person (inte sexuellt) men personen ger starka reaktioner och attraktiva känslor.

    Emotionell otrohet märks mer tydligare än fysisk otrohet tror jag. Bekräftelsen till varandra blir betydligt mindre.
    Varför är det ofta kvinnas rätt att ursäkta sig ?jag är inte bekräftad det ger hen mig.
    Som man är detta lika viktigt.

    Hur hanterar man om det kommer fram att någon eller båda är emotionellt eller fysiskt otrogen?

    Jag känner att emotionell otrohet sårar mig nog mig hårdast.
    När detta sker har man övergivet sin partner med dom känslor man en gång blev partner.

    Otrohet sårar alltid hårt.
    varför hemlighets håller man sina känslor fysiskt och emotionellt när det inte är som man villa ha sitt förhållande?Varför vågar man inte vara ärlig innan eller direkt.

    Hur tänker och känner ni andra?
  • Svar på tråden Emotionellt eller/och fysiskt otrogen. Vad är värst?
  • Fjäril kär

    Vad som är värst är väl upp till varje motpart att avgöra då det inte finns ett allmängiltigt svar på det. En del bryter ihop vid en gillamarkering på Instagram och andra skiter I om du så legat med halva Skåne ... Allt är relativt.  

    Det enda otrogna har gemensamt oavsett hur dom gjort det är dock att alla försöker bortförklara, ursäkta och rättfärdiga det dom gjort just med att vilja gradera skillnader i helvetet.. jamen det var bara en bild, det vara bara lite komplimanger,  det vara bara oskyldigt prat, vi kysstes aldrig,  den var aldrig inne, jag var inte kär , det var bara en gång osv osv...  oavsett vad så får man så lov att stå för det valet och ta konsekvenserna istället för att tycka partnern överreagerar eller är svartsjuk och barnslig eller tycka det var inte så farligt.  Är partnern sårad har man gått över gränsen.  Punkt. Har man gjort något bakom ryggen på partnern och gissar att det kommer såra jamen självklart är det över gränsen . Annars har du ju gjort det utan att behöva gömma det. 

    Det är alltid motparten som äger frågan när det gäller otrohet. Om det inte är så farligt så gör det öppet då..nähä? Kanske det ändå ligger något i att det måste döljas och bortförklaras?  För självklart är man ju ändå medveten om partnerns åsikt i frågan. 
      
    Hur man hanterar det när det kommer fram? Det bästa är ju den som kan stå för vad man gjorde och tar ansvar för det inträffade och tar konsekvenserna.  Då kan det finnas möjlighet att reda ut och det inte blir allt för svettigt och bråkigt. Tyvärr är det många som inte klarar det och antingen gömmer sig i ursäkter och skyller på nån annan eller lägger locket på och leker struts tills sanningen en dag kommer ikapp ... 

    Jag själv fick barn med en upptagen man..och varit fler gifta mäns älskarinna . och jag har också varit den otrogna.  Och jag står för det . Alltihop. 

  • Anonym (Jag)

    Fysiskt är värst men båda är oförlåtliga och betyder ett slut på relationen.

  • Anonym (Mannen)

    Det finns forskning som säger att känslomässig otrohet i större grad skadar en relation. Då har man ju känslomässigt kommit närmare tredje part vilket gör det svårare att bry sig om sin partner.


    Att bara vara fysiskt otrogen, tex när man är full, är inte lika illa eftersom man då inte har en känslomässig koppling till tredje part.


    Men sen är det alltid upp till partnern att bestämma vad som är otrohet.

  • Anonym (Orolig/ånger)
    Fjäril kär skrev 2024-05-31 10:47:14 följande:

    Vad som är värst är väl upp till varje motpart att avgöra då det inte finns ett allmängiltigt svar på det. En del bryter ihop vid en gillamarkering på Instagram och andra skiter I om du så legat med halva Skåne ... Allt är relativt.  

    Det enda otrogna har gemensamt oavsett hur dom gjort det är dock att alla försöker bortförklara, ursäkta och rättfärdiga det dom gjort just med att vilja gradera skillnader i helvetet.. jamen det var bara en bild, det vara bara lite komplimanger,  det vara bara oskyldigt prat, vi kysstes aldrig,  den var aldrig inne, jag var inte kär , det var bara en gång osv osv...  oavsett vad så får man så lov att stå för det valet och ta konsekvenserna istället för att tycka partnern överreagerar eller är svartsjuk och barnslig eller tycka det var inte så farligt.  Är partnern sårad har man gått över gränsen.  Punkt. Har man gjort något bakom ryggen på partnern och gissar att det kommer såra jamen självklart är det över gränsen . Annars har du ju gjort det utan att behöva gömma det. 

    Det är alltid motparten som äger frågan när det gäller otrohet. Om det inte är så farligt så gör det öppet då..nähä? Kanske det ändå ligger något i att det måste döljas och bortförklaras?  För självklart är man ju ändå medveten om partnerns åsikt i frågan. 
      
    Hur man hanterar det när det kommer fram? Det bästa är ju den som kan stå för vad man gjorde och tar ansvar för det inträffade och tar konsekvenserna.  Då kan det finnas möjlighet att reda ut och det inte blir allt för svettigt och bråkigt. Tyvärr är det många som inte klarar det och antingen gömmer sig i ursäkter och skyller på nån annan eller lägger locket på och leker struts tills sanningen en dag kommer ikapp ... 

    Jag själv fick barn med en upptagen man..och varit fler gifta mäns älskarinna . och jag har också varit den otrogna.  Och jag står för det . Alltihop. 


    Tack för dina kommentarer, mycket av det du skriver kan jag relatera till i mina mörka tankar.
    Fråga på det sista du skrev.
    Du var otrogen.
    Berättade du det när det hänt eller?
    Du skriver att du står för det.
    Prata du och din man om att han var upptagen och hur du kände det?
    Om man har pratat om det och inget förändras och den ene partner söker mer.
    Varför då otrogen?
    Som du skriver då kommer det såra den andre även om man pratat om det.
    om det inte leder till en bättre relation.
    Varför inte avsluta och sedan vara älskarinna etc?
    Jag tycker då står man 100% ärlighet.
    Om man pratar man är inte nöjd med resultatet, kan jag inte känna är ursäkt att vara otrogen.

    tack för ditt inlägg.
  • Anonym (Orolig/ånger)
    Anonym (Mannen) skrev 2024-05-31 11:02:23 följande:

    Det finns forskning som säger att känslomässig otrohet i större grad skadar en relation. Då har man ju känslomässigt kommit närmare tredje part vilket gör det svårare att bry sig om sin partner.


    Att bara vara fysiskt otrogen, tex när man är full, är inte lika illa eftersom man då inte har en känslomässig koppling till tredje part.


    Men sen är det alltid upp till partnern att bestämma vad som är otrohet.


    Som du skriver otrohet är alltid otrohet och mycket sårande. Fysiskt engångs och man berätta går och bearbeta tillsammans.
    Som kan bli man går isär eller hittar att gå vidare tillsamman.
    Jag känner emotionellt otrogen har man lämnat sitt förhållande. Tror inte det går att reparera på sikt. Den som var otrogen har redan bundit ett band med känslor till någon annan som du skriver. Känslomässigt klippt bandet med sin partner.

    tack för dina åsikter
  • Tukt

    Jag tänker att det beror mycket på hur man är och hur relationen är. Om du exempelvis lever i en relation där din partner inte vill ha sex med dig, men sedan visar att den vill det med andra, så kommer det förmodligen kanske äta dig mer än om det handlat om känslor.
    På samma sätt kan sexuell otrohet bli en mindre grej, om det finns tveksamheter runt känslor i relationen.

  • Anonym (Annika)

    Jag skulle inte förlåta något av det men för mig är ändå fysisk otrohet värre.
    Tänka tanken på att vi har haft sex, och han har haft kuken i en annan kvinna innan... nej, då får han hellre gå och dagdrömma om det. Även om han är ointressant samma sekund som jag får det svart på vitt.

    Är själv 100% trogen, både fysiskt och emotionellt. Den dagen en annan man väcker mitt intresse så är det dags för rannsakning. Skulle aldrig, aldrig såra min underbara man på ett så ruttet sätt.

    5

  • Anonym (Fysisk)

    Fysisk otrohet är värst. Jag känner att emotionell otrohet är mest något personer som blivit avslöjade med att vara otrogna drar upp som något slags motargument att beskylla den bedragne partnern med.

  • Anonym (Orolig/ånger)
    Anonym (Annika) skrev 2024-05-31 14:33:18 följande:

    Jag skulle inte förlåta något av det men för mig är ändå fysisk otrohet värre.
    Tänka tanken på att vi har haft sex, och han har haft kuken i en annan kvinna innan... nej, då får han hellre gå och dagdrömma om det. Även om han är ointressant samma sekund som jag får det svart på vitt.

    Är själv 100% trogen, både fysiskt och emotionellt. Den dagen en annan man väcker mitt intresse så är det dags för rannsakning. Skulle aldrig, aldrig såra min underbara man på ett så ruttet sätt.

    5


    Det är precis så jag känner.
    Men när man misstänker och frågar rakt ut får man väldigt tveksamma svar.
    Om någon öppnar dörren hur det är, Borde det inte vara svårt erkänna själv att förhållandet inte är på topp eller medel.
    Det är tråkigt om man skall lämna efter många år inte prata om det.
    Stoppar huvudet i sanden låtsas som ingen ting inte vet något . Även om hon vet vad hon själv gör.
    Känns meningslöst lägga fram bevisen.
    Vad har jag för nytta överbevisa någon som troligen lämnat förhållandet???
  • Anonym (Nytt)

    Emotionell otrohet verkar vara 'på modet' just nu, jag tycker att jag stöter på detta uttryck och diskussioner kring detta ganska ofta numera, men att det inte alls var vanligt, eller ens fanns, för typ 10 år sedan.

    Jag tycker att emotionell otrohet känns religiöst. Kanske för att jag är uppväxt i Pingstkyrkan, där de trycker på något som Jesus undervisade om, nämligen att det räcker med att en man tittar på en kvinna med begär så har han varit otrogen med henne i sitt hjärta. Å andra sidan så är det bara fysisk otrohet som är straffbart enligt Bibeln, antagligen för att man inte alltid kan hjälpa vad man känner, men man kan styra vad man gör med dessa känslor.

    Kanske är jag färgad av min uppväxt, men jag tycker nog att fysisk otrohet är många steg värre än emotionell. Att tänka och känna saker, är inte ett lika stort svek som att göra saker tycker jag.

    Med det menar jag inte att jag tycker att emotionell otrohet är en baggis, det är såklart sårande att min partner går omkring och suktar efter andra kvinnor, men det är också mycket svårare att dra gränsen när det handlar om emotionell. Fysisk otrohet har en skarpare, enklare gränsdragning, eftersom man går efter något konkret, vad någon har gjort. Det blir genast mer diffust när man ska försöka avgöra vad någon känner och om känslorna är över gränsen eller inte.

    Om jag skulle försöka mig på att göra någon typ av gränsdragning kring det emotionella, tänker jag såhär: Känslor och impulser kan man inte hjälpa. Att därför se någon på stan och tänka "Oj vad han var snygg", eller tom få en bild i huvudet av hur hon skulle se ut naken och bli upphetsad av det, det kan man nog aldrig helt undvika eftersom vi människor biologiskt är gjorda för att reagera just så, för artens överlevnad. Drog man gränsen där, skulle de flesta vara otrogna flera gånger under sitt liv, och vissa i princip hela tiden (speciellt män, som i högre grad än kvinnor attraheras av utseenden. Jag tror att många kvinnor inte skulle komma till den punkt där de blir upphetsade av andra alls. Det är kontroversiellt att säga det idag när det lobbas så intensivt för att det inte finns någon skillnad mellan män och kvinnor, och för att många helt enkelt inte förstår hur olika könen funkar. Men jag tror det är sant.). Därför tycker inte jag att det är en rimlig gräns.

    När denna första impuls byggs på av fantasier, kommer vi till nästa steg på skalan enligt vad jag tycker. Då begår man en aktiv handling, man väljer att börja fantisera om den där snygga personen man såg.

    Nästa steg är upprepade fantasier, och ytterligare nästa är om de handlar om en person som man träffar regelbundet. För varje sådan fantasi, minskar man steget mellan att tänka på att ha sex med någon annan, och att verkligen ha sex med denna person. Man vänjer liksom in hjärnan så att man normaliserar sex med någon annan än sin partner, även om det bara är i fantasin. Jag tror att om man har för vana att fantisera om andra, är det lättare att ta steget till fysisk otrohet.

    Så, jag tycker att fysisk otrohet är värre, men att emotionell otrohet högt på skalan jag resonerat om, inte är bra det heller.

Svar på tråden Emotionellt eller/och fysiskt otrogen. Vad är värst?