Anonym (Ohlala) skrev 2024-06-05 17:08:39 följande:
Men hon har ju inte heller nån användning av hans gymkort, mobilabonnemang etc. Vet inte hur de bor men ska de köpa bostadsrätt/hus så kommer hon stå för en högre del och det gynnar honom när de separera. Köper de möbler och maskiner så ska de dela på det vid separation fast hon betalat mer. Och under hela tiden de är tillsammans kommer han ha högre fickpengar än vad han hade haft annars (så länge hon tjänar mer). Det kommer inte heller glädja ts vid en separation att hon strösslat pengar på honom i flera år. Pengar hon hade kunnat spara.
Som sagt, även lagstiftaren (se citatet i mitt förra inlägg ovan) ser studieskulder som något separat, eftersom det är en investering i INDIVIDENS högst privata framtid. Även om de separerar i framtiden, så har hon kvar sin fina utbildning och sin fina titel som han har varit med och amorterat på, medan han står där med två tomma händer och en mycket lägre lön.
Hon kan i framtiden i flera decennier efter separationen, fortsätta att tjäna stora pengar på den utbildningen. Den är en investering i hennes privata framtid, som hon kommer att ha kvar helt oavsett om de lever ihop om 20 år eller är skilda då. Han däremot kommer att ha INGET kvar av hennes utbildning.
Jag tycker att man kan jämföra det med amortering på ett hus som bara den ena äger. Visst båda bor i huset och har glädje av det nu. Men det är bara den ena som ÄGER huset och kommer att ha kvar det och äga det alltid. Om den andra parten betalar hälften av amorteringarna på huset, så blir han eller hon inte mer ägare till huset för det. Efter skilsmässan står ägaren till huset där med ett färdigbetalt hus och jättelåg boendekostnad, medan den andra parten står där utan något sparande eftersom allt gått till hus och hem, och måste försöka hitta en hyresrätt i ett dåligt område.