Frun tar inga initiativ

Problemet har jag beskrivit, om en del sen väljer att inte förstå det kan jag inte hjälpa.

BÅDA i vårat förhållande vet om vad som är problem.
Det låser sig för henne kan man kanske säga, hon vill men orden kommer bara inte ut.
Hon har sagt det många många gånger, men alltid när jag försöker söka lite bekräftelse och JAG frågar om vi är ok? Är det bra? O.s.v.
VI vill förbättra det, VI jobbar på det.
Några bra råd har jag fått, tack för det! Skall visa henne dom! (Allt jag skriver ser hon om hon vill om nån undrar..)
VI har t.ex. testat icke verbal kommunikation och det fungerade väldigt bra, ett tag..

Dock är det lite fascinerande att när man som man söker råd om att få lite lite bekräftelse så får man många som förutsätter att allt är mitt problem, aldrig kvinnans, trots att man försöker förklara att båda vet om problemet...

Frun tar inga initiativ

?en av så många trådar i ämnet. Jag vet, för jag har läst dem. Säkert alla. 

Kontext: jag man strax under 40. Frun i samma ålder. Par och gifta sedan 15 år tillbaka. Har två barn 9 och 12. Villa och mer än stabil ekonomi. Vardagslyx men inget överdådigt. 

Till och från i relationen så har det varit mer än knapert på sexfronten. Som så många andra här inne så har det kommunicerats från min sida att det fan är för dåligt med att knappt få ligga på månader. Jag tänder enormt på min fru, hon är skitsnygg och det berättar jag för henne mer än gärna flera gånger om dagen ibland. Hon suger mer än gärna åt sig också. Det är dock oerhört dåligt med smicker tillbaka. Efter kommunikation från min sida så slutar det ofta med att hon tar initiativet dagen efter. Så genomruttet om du frågar mig. En av gångerna så avvisade jag henne bara för att det var så jävla genomskinligt att hon bara ?ställde upp?. Helvette vilken dålig stämning det blev då kan jag säga. Blev jävligt torrt lääääänge efteråt. 

Till nuvarande situation. Vi rök ihop rejält för ett tag sedan. Handlade mycket om ?jobbet? som görs hemma. Skulle absolut säga att jobbet görs lika hemma men med lite olika inriktningar. Hon vägrar tex. att diska (vi har ingen diskmaskin) och då gör jag det mer än gärna. Har inga problem med det. Jag är sjukt dålig på att förutse när det behöver tvättas. Men har inget problem med att tvätta, saknar dock det ögat litegrann. 

till sak:
Jag har sedan typ 3 veckor helt upphört med det annars vardagliga smickret och klappen på rumpan osv. Med någon sorts tyst förhoppning om att hon ska fatta vinken. Det har hon definitivt inte. Hon har nämnt vid något tillfälle att hon saknat någon klapp på rumpan osv. Inte mer än så dock. Kan tyckas vara löjligt men eftersom jag typ varje gång jag ?får till det? känner att jag tvingat på mig min fru. Så kände jag att jag behöver sätta någon form av statement. Hon utsätter mig för liknande saker för jämnan, dock handlar det då inte om sex. Syftet från hennes sida är att visa på hur dålig jag är på att uppmärksamma just den saken som hon gör så bra Hela tiden. 

nu har vi varit på semester i två veckor. Igår turades vi om att duscha och var nakna samtidigt i duschen. Hon tittade inte ens åt mig. Om inte jag sätter fart på någonting så kommer jag inte få ligga på hela semestern och lång tid efter Det också. 

Detta är ingen ?vad ska jag göra? tråd. Utan snarare en berättelse om ett sexlöst samliv. 

fortsättning följer 

Jo vi har pratat o pratat. Nej vill inte "lasta över" nåt på henne, jo jag accepterar henne som hon är och hon vet det.
Nej jag berättar inte hela tiden hur dålig hon är på detta, hon vet det.
Sorry att det låter hårt och anklagande men vi både två vet att så är fallet,  så är det, anklaga mig vad ni vill men så är det tyvärr.
Så klart är jag inte perfekt, ingen är, men i just detta scenario är jag inte det största problemet, tro va ni vill..

Jo hon har försökt att få lite tips här o på andra forum hon med men när hon möts av saker som " man va fan är det för fel på dig då? Om du vill ligga är det väl bara att sära på benen och knulla för fan! Han vill ju!!"
Ja då blir hon bara ledsen och stänger ner.... så DET funkar inte för henne.. tyvärr.. OM det ändå bara var så enkelt..
För er där det funkar så enkelt så är jag glad för er!

Terapi? Jo det funkade bättre, icke verbal kommunikation vart nog det bästa vi fått ut av det, t.ex jag säger jag älskar henne, får tillbaka en klapp på armen och då fattar jag att hon älskar mig med! Toppen!

Och jag ber om ursäkt om jag framstår som bara kall och krävande men när jag ger o ger men inte ens får en klapp på armen tillbaka och det pågår ett bra tag så blir jag lite.. ja liiite frustrerad kanske är ett bättre ord..

Men .. detta sänker tyvärr mig bara mer... 

" men GUD va du gnäller" 

Jojo.. gör väl det, sorry.. skall sluta med det, allt är ändå bara mitt fel i allafall verkar det som..

Så tack för mig! Ha det gött!

Tycker detta stämmer med min verklighet.

Dock funkar det inte att tro att du som man, att dina behov på något sätt är något som en kvinna behöver bry sig om eller anpassa sig efter.

Men för att klargöra, vänder man på steken så ska du absolut uppfylla hennes behov. Oavsett om du vill eller inte.

Vissa kvinnor har väldigt selektiv syn på behov. Mäns behov ser de som krav medans deras egna behov ser de som något viktigt för att relationen ska fungera.

Jag säger inte detta för att klanka ner på kvinnor. Men det räcker att läsa folks kommentarer för att få "fakta" på detta.

Man kan säga så här, om du direkt får svar som "ta av dig offerkoftan", "vad ger du henne", "lyssnar du på henne" etc. Så hör man direkt att det är någon med selektiv hörsel och syn på det här med behov.

Om mannen har ett behov säg sex och kvinnan har ett behov säg prata om känslor. Varför skulle det ena behovet vara viktigare än det andra? För att det är kvinnans behov?

Båda behoven är ju behov, det betyder att partnern man har ska försöka uppfylla det om de kan, ÅT BÅDA HÅLLEN såklart.

Jag exempelvis gör massor av saker som jag inte vill eller känner för, men det är för att min fru ska vara lycklig. Det är saker som hon ser som viktigt. Saker jag inte alls håller med om är viktigt. Men jag gör dem gärna för jag älskar min fru.

Med det sagt så var det ett år sedan vi hade sex. Och jag kommer inte försöka få till något igen. Jag kommer ju komma innan jag ens kommit in i sovrummet. Vad är nöjet efter sån här lång tid?

Och jag vet att hon aldrig kommer ta initiativet för det har hon inte gjort på två decennium så varför starta nu?

Jag älskar mina barn och min fru. Jag kan leva med att en del av mig är olycklig i några år till. När barnen flyttar ut så kanske min tid på denna jord är klar så jag slipper vara olycklig. Men tills dess så vill jag göra mitt bästa för att vår kärnfamilj ska vara så bra som möjligt och att mina barn får en så stabil och trygg uppväxt som de bara kan få. De är mitt fokus.

Din avslutande kommentarer är bra och konstruktiva. Men det där att TS får henne att känna att det är något fel på henne, det är lite trubbigt. I ett långt förhållande så sker hela tiden en förhandling mellan två viljor, i lyckliga fall leder det till bra kompromisser.

Självklart kan man ha synpunkter på partnerns sätt att vara, att hen släpper smutstvätt på golvet, att hen lukar illa mellan benen, att hen är orakad fast det kliar och svider etc. 

Om vi slutar attackera TS med svordomar och hånfullheter så blir det mer plats för konstruktiva förslag, som att öva på närhet och ömhet utan att det behöver leda till sex, och att träna på att verkligen lyssna på den andre och att analysera sina egna hinder och drivkrafter.

Varför hör inte kompromisser hemma i sexlivet?

Nej, så definierar jag inte kompromiss. Om det sker på ena partens villkor, mot den andras vilja, så är det inte en kompromiss. Det låter mer som ett övergrepp.

Jag tror att män hade sett annorlunda på sexuella aktiviteter om det hade inneburit att dom så gott som alltid blivit penetrerade, t ex anala samlag. Det är skillnad på något i ens kropp och på att penetrera. Hur ofta är det t ex som en man får ont i kuken vid sex och hur ofta får kvinnor får ont, säg av misstag?

Har vid några tillfällen vid kurser i samtycke plockat med mig en väldigt grov strap-on. Kan garantera att det är hysteriskt roligt att se hur männen helt plötsligt helt tappar intresse för kompromisser i sängkammaren men blir väldigt intresserade av vad ett samtycke innebär. 

Verkar som att två uttryck medvetet missförståtts i den här tråden.
Kodspråk - betyder naturligtvis inte att ett ord ska bytas mot ett annat, eller att det är som stoppord inom bdsm eller som att båda parter inte förstår svenska.
Det som menas är ett sätt att inte säga allt rakt ut hela tiden.
Ångrar mig som fan att jag skrev nåt i den här pajjiga tråden och hängde ut min egen relation, men gjort är gjort så jag kan fortsätta ta oss som exempel (och jag upprepar det jag tidigare skrivit).

Om jag gärna vill ha sex och det var länge sen så kan jag säga det rakt ut och så måste min fru ta ställning till om hon vill eller inte. Det blir lätt ett pressat läge. Om man istället är extra omtänksam med sådant som inte behöver tolkas som en invit så blir det enklare för båda. Ryggmassage kan vara bara ryggmassage och är det ofta, men om jag märker att hon gärna vill att jag tar mer neråt svanken och längre ner kan det övergå till sex. Det är inte svårare än så. Och säger hon tack det var skönt och vi somnar känner jag mig inte avvisad.

Vad i detta är svårt att förstå?

Sen detta med kompromiss - det verkar som att flera här vill förstå det som att det handlar om en som verkligen inte vill och en som bara har sex i huvet - det gör det förstås inte. Är läget så, så får man nog gå isär, jag ser ingen annan lösning.
Kompromiss är ett dumt ord, det handlar mer om att man kan vilja utifrån den andras vilja. Massage-exemplet: den som blir masserad kan känna att det här var väldigt skönt, nu kan jag somna gott, eller också tänka, vi ligger med varandra som en snabb avslutning så somnar han också gott. Man är inte superkåt men det är trevligt.

Eller, kodspråket, massagen, har en längre verkan så att den som blivit masserad tänker att i morgon ska vi ligga med varandra. Den som masserat vill egentligen nu direlt, men det blir i morgon, då han kanske egentligen är lite mindre sugen - men om man i en lång relation varke gång ska vänta in tillfället då båda i sig själv är superkåta, ja då blir det sällan gjort.
Det är komprommissen, trögskallar. Inte att man städar och får sex som betalning eller en massa andra dumma saker som nämnts här.
Ursäkta långt inlägg.