Första tiden med bebis som ensamstående

Från hjärtat:

Var tacksam för mamma. Du klarar dig inte själv. 
Du kommer inte orka något annat är amma. Lägg all energi där.
Förbered allt annat: färdig mat i frysen. Bunkra blöjor. Köp 10 gånger fler nattbindor än du tänkte. Handla innan förlossning.
Be mamma ta med sig hundarna när hon åker hem. I alla fall till du kommit in i rutinerna ensam.
kram

Förstår att du menar väl men klart man klarar det även om det blir jobbigt, mamma var ensamstående med två barn och två hundar UTAN föräldrar och vi lever idag haha! Men förstår att jag har en tuff tid framför mig och därför tar jag alla tips och råd jag kan få, så tack för tipsen ☺️

Jag var ensamstående med mitt andra barn (äldsta var 9 då och bodde ungefär halva tiden med mig). Det blev dessutom akutsnitt , var inte alls förberedd på det. Min mamma hjälpte till mycket och hjälpte mig att handla men hon var verkligen inte där 24/7. Man klarar mycket själv , speciellt om man har fött vanligt , då är det lättare. Med yngsta (tredje) barnet var jag inte ensamstående men pappan behövde börja jobba nästan direkt , då födde jag också med snitt .. Förstår att personen som svarade menar väl men det är inte riktigt så illa , att man är helt handikappad typ och bara ligger i sängen och ammar. Och då har jag ändå ammat alla mina barn länge :) 

En nyfödd sover mycket, alla barn olika men är det första barnet så kommer du ha en hel del tid till annat också. Ett tips som jag skulle vilja ge som har varit ensamstående med en bebis är att inte isolera sig för mycket, så fort man orkar är det bra att försöka komma ut och göra saker och försöka träffa vänner eller familj ibland iallafall , annars känner man sig lätt väldigt ensam och det blir jobbigt. Lycka till :)

Din mamma är superman.
Ställ barnet i förskolekö med en gång.

Fantastiskt att din mamma kan bo hos dig. Så hade jag också när jag födde mitt andra barn, skönt att få hjälp med första barnet samt lite handling och matlagning.
Förbered matlådor innan så du har lite i frysen.

Man är trött efter det maratonlopp en förlossning innebär. Man kan ju förlora en del blod också. Själv hade jag hemsk foglossning som lättade en vecka efter förlossningen så jag haltade lite i början. Tog ca en vecka innan jag kände mig fräschare och piggare.

se till att ha bröstvårtssalva, Alvedon och Ipren hemma.
Plastad frotté eller inkontinensskydd för sängen kan vara skönt att ha utifall att du får mycket avslag. 10 ggr fler nattbindor var lite överdrivet utifrån min erfarenhe, men köp hem ett par paket så du har första dagarna och kan se hur mycket du verkar behöva.

Alvedonsupp artilleri bebis kan vara skönt att ha hemma, de tog slut i våras så passa på att köpa.

sen tycker jag första tre månaderna var typ de enklaste. Bebisen sov, åt, låg vaken och behövde bytas på. Den ligger still i vagnen om du går promenader, du kan se på tv eller städa/laga mat när den sover. Jag hade med min på jobb när han var en månad. Det blir tuffare sen när den börjar krypa omkring, ska äta riktig mat och kräver att bli underhållen.☺️

Och det är bara till privata skolor och förskolor du behöver ställa er i kö till vid födelsen. Kommunala är 6 månader innan den ska börja.

Ha inte för bråttom hem, stanna kvar på BB så länge du får och använd tiden till att läka efter förlossningen, få amning att funka ,  sova det du behöver och ha närhet till både rådgivning och människor som vet vad du pratar om.  Det är mentalt oerhört omtumlande att föda barn och babyblues som kommer efter ca 3 dagar kan vara nästan värre än förlossningen...då lovar jag att du vill ha kunnig personal omkring dig . 
Då i det skicket  är det viktigt att komma hem med amning som funkar, ett par dagar av rutiner fixade , rejält med smärtlindring och ha pratat av dig om förlossningen med personalen som var med. Att komma hem snabbt och sen kämpa med amning när hormoner går banans i kroppen är inget jag rekommenderar alls. 

Vill slå ett slag för den tuffa mentala perioden efteråt som kan vara riktigt hård  och slitsam.och som många inte vet nånting alls om då många tänker mysig amning och binge:a Netflix...men så är det inte för alla.  När man ammar 24/7 och brösten blöder och bebis skriker och man själv gråter av utmattning så kan det var skrämmande. Då behöver man en mamma i närheten,  massa mat i frysen och nån som handgripligen kan gå ut med hundar och bebis så du kan sova och duscha. 

Ha i bakhuvudet att det kan bli precis så jobbigt med barn som du hör i skräckhistorier från andra föräldrar och tänk ut en plan för hur du praktiskt ska kunna lösa 
worst case scenario , för vi finns vi också som levde på kaffe, energidrycker,  lösgodis, och grät i 3 månader , och vaggade kolikbarn utan att kunna duscha på lika lång tid.. jag önskar nån hade talat om det för mig att såna barn också finns...

För mig var det tvärtom när det gäller amningen med yngsta barnet. Jag födde med snitt (då kan det ju ta längre tid för mjölken att komma igång). Hade ammat båda mina äldre barn länge (1 år och 3 år).

Det ville inte på sjukhuset, fick stanna en extradag (så 4 dagar totalt) för att han gick ner och så behövde han få lite ersättning.. och jag grät en del. Till slut fick vi åka hem och så fort jag satte mig i bilen kände jag att mjölken rann till ordentligt. Det var så skönt att komma hem och slippa sjukhuset tyckte jag. Sen gick amningen jättebra, jag helammande i 6 månader ungefär och jag ammar faktiskt lite fortfarande fast han är 2,5 och jag är gravid igen i vecka 25.

Det där är ju olika och beror på hur personalen är också. Med första barnet kan det nog vara bra att stanna lite längre men man ska ju göra det man känner är bäst. Jag tyckte det var jättejobbigt att sova på sjukhuset också för sonen vägrade sova i sin egen ?säng? och det var jättesvårt att sova med honom i sjukhussängen utan att han kunde ramla ur. 

Så som sagt, för en del känns det nog bättre att stanna kvar lite längre , jag kände nog så med första barnet också. Men en del vill helst komma hem. Inget av det är fel. 

Mina två äldre barn (flickor) var förresten värre än yngsta när de var bebisar, de skrek mycket mer. Yngsta var mycket lugnare när han var bebis men nu när han är 2,5 är han helt kaos och supervild haha. 

Man ska inte måla fan på väggen men man bör vara beredd och verkligen förstå att från det att barnet föds så är det inte man själv som styr längre. Och det kan vara jobbigare än man tror!
Någon skrev att småttingar sover mycket så man får massor av tid för sig själv. Beror heeeelt på vad för unge du får!

Och den där sömnen kan vara väldigt hackad. Plus att under de första månaderna så ändras rutinerna löpande. Du kan tänka efter en vecka att okej, nu har han sin längsta sovstund 9-12 och sen är det tre -fyra naps på en timme resten av dagen tills han tar första sovpasset för natten från 2100-02 ungefär. Och så nästa dag så går du in i duschen 945 efter att du har fixat undan i köket och så börjar han gapskrika för nu var det tydligen inte så "rutinen" såg ut längre.
Plus att nu har din mamma rest hem och plus att du har hundar.

Man kan vara öm och ha ont oavsett förlossningssätt. Brösten kan vara ömma och göra ont och man kan vara mer eller mindre fast i det där soffhörnet ett par månader eller så funkar amning/flaska skitbra direkt.
Man kan vara otroligt pigg och full av energi första veckorna och känna frustration när barnet sover men då får du väl försöka få barnet att sova i vagn/sele/sjal så småningom så att ni snabbt kan förflytta er ut med hundarna. 

Om du menar mig så lägger du ord i munnen på mig nu. Massor av tid för sig själv har jag inte skrivit. En hel del tid. Och då var det som svar till någon som skrev att man inte gör annat än ligger i sängen och ammar typ och absolut inte klarar sig själv. Hur tror du personer som har fler än ett barn gör? Ska man ignorera sitt äldre barn helt då? Nej man kan inte bara ligga i sängen när man har en liten bebis och det är inte bra för kroppen heller oavsett på vilket sätt man har fött barnet. Att gå ut på promenader och sånt om man orkar är absolut inget fel. Men ja såklart tar amningen mycket tid också. 

Jag har som sagt tre barn och väntar ett fjärde , jag vet att barn kan vara olika. Mitt andra barn hade kolik ett tag, det var med henne jag var ensamstående. Mitt tredje barn (som jag inte är ensamstående med) var väldigt lugn när han var bebis men nu är han helt kaos nu när han är 2,5, mycket vildare än sina systrar i den åldern. 

Kvinnor har varit ensamstående med barn i alla tider. Det är jobbigt , det är inte lätt alls. Men det var en person som skrev att TS inte klarar det själv., Och jo det skulle jag säga att man gör även om det är svårt. Såklart är det bra att ha hjälp men alla ensamstående har inte så mycket hjälp. 

Och ja man har ont efter man har fött vanligt också men snitt ÄR värre efteråt om man inte har fått någon väldigt väldigt allvarlig förlossningsskada. Det är en stor bukoperation. Jag har gjort båda och jag skulle inte rekommendera någon som inte måste att föda med snitt, speciellt inte om man är ensamstående. Förhoppningsvis kan TS föda vanligt och då blir det antagligen lättare :) 

Har inte varit ensamstående mamma med hundar men haft 3 vänner som snabbt insåg att det blev dom övermäktigt med bebis och hund som ringt mig om hjälp med hundarna. Så ha en plan B med backup för hundarna om det blir för tufft så du inte står där med understimulerade hundar som utvecklar mindre trevliga felbeteenden och inte får sina behov tillfredställda. Man kan ju behöva någon som tar hundarna på heltid en period eller "bara" nån som ser till att dom får en riktig långpromenad om dagen.

Så blev det med vårt andra barn. Nocco och smågodis + kolik = sant.
Hade vi fått honom först så hade det garanterat inte blivit fler....

Jag har fött två barn med snitt (ej alls planerat) varav det senaste var urakut. Så jag vet hur det känns och då hade jag som sagt redan ett barn. Jag var trasig länge efter det, både psykiskt och fysiskt men det är såklart att man reser sig. För att man måste.  Den yngre hade dessutom kolik

Kvinnor har klarat mycket i alla dagar, men tex så fanns inte sociala medier då. Utan den lärdom man drog var ifrån äldre generationer eller från kvinnorna i byn. Vilket jag personligen uppskattar, absolut bästa amningsrådet fick jag från min mormor. Att man förstår att det man ser på Insta inte är verkligheten utan den bild någon väljer att presentera av sin verklighet och att man försöker leva mer i den riktiga världen med riktiga människor så att säga.  It takes av village <3

Tusen tack för alla tips och råd! 

jag kommer ju såklart ha både familj och vänner som kommer kunna komma och avlasta med hundar eller med bebis om jag behöver lite paus, och mamma som kommer vara med första tiden. men med tanke på att jag kommer vara ensamstående så vill jag så snabbt som möjligt komma in i det själv också plus att mamma såklart har ett eget liv med jobb. men såklart kommer hon komma tillbaka om det blir för övermäktigt ☺️

älskar att få höra på både solskenshistorier och dom som inte är lika roliga. Något jag dock inte tycker är så trevligt att höra är folk som skriker ?DET GÅR INTE? för det måste det ju såklart göra då jag är ensamstående och snart kommer föda haha! 

Min första var jag ensam med och hade två hundar .
Första veckan hade min mamma hundarna då jag blödde som en gris första veckan.

Jag lagade matlådor och la i frysen, handlade hem mat och blöjor mm för 2 v.

Jag hade bebisen i sjal och gick ut med hundarna när bebisen ätit , jag hann inte träna med dem som de var vana vid men promenader och gos räckte långt.

Duschade gjorde jag på kvällen och samsov med bebisen och hundarna var på golvet.

Nu hade jag hundar som var 6 resp 8 år så inga unghund.

Nu är jag inte ensamstående, men skriver ändå. Vi fick en liten kolik-bebis, som skriker dagarna i ända. Min sambo gick ner i tid och mormor är här ofta för avlastning. Så vad du har framför dig beror helt på vilken unge du får. Vi är tre pers som turas om, och det känns ändå inte som man räcker till.

Vi har också hundar men den ena blev så stressad av allt skrikande att hon fick flytta hem till morfar tillfälligt för lite lugn och ro, och den andre fick följa med som sällskap. Kan vara bra att fundera på om det finns nån plan b för hundarna om det blir för jobbigt.