Hur mycket är rimligt att en 16/17-åring hjälper till, lägger monetärt på hobbies, och betalar, hemma?

Då är det bara att få tummen ur och se till att hon gör det. Dra in studiebidraget om det inte görs. 

Jag är helt för att barn och tonåringar ska hjälpa till hemma, men det där tycker jag faktiskt låter rätt mycket. Tonåren ska ju också få vara en tid när man får lov att vara lite ansvarslös och njuta av livet. Det är inte måsga år kvar till vuxenlivet och allvaret börjar och sen har man en hel livstid med hushållssysslor. 

Det låter oroande dock om hon bara går omkring hemma.  Har hon inte vänner? Pojkvän eller flickvän? Hobbies? Tränar hon något? Går på konstskola? Gör läxor? Jobbar extra? Ute och festar? Om inte, varför? Är hon deprimerad? 

 

Frågan är väl om det är rimligt för en 16/17-åring som inte använder sin tid till socialt umgänge.

Hon gör ingenting direkt utöver går i skolan. Hon har vänner där men umgås inte så ofta med dem på fritiden, kanske någon helgdag i månaden. Om någon frågar så uttrycker hon oftast att hon inte orkar med folk när hon inte måste umgås med dem. Når hon var yngre diskuterade föräldrar och bup lite löst om en autismutredning och eller eventuellt utredning om dystymi men det blev inte av. 

Det låter som att du beskriver din fru/make. 

Jag tycker det är alldeles för mycket saker att göra hemma för någon med aktiviteter, skola och kompisar. 

Vad gör du som förälder? Du handlar aldrig? Varför beställer du inte bara mat hem? 

Låt detta barn vara tonåring också. Och självklart ska du försörja henne tills hon är vuxen och inte behöva leva av sitt arv. Eller är hon storasyster åt en massa småttingar och du ser henne som en extraförälder? När gör hon läxor mm?

Tyvärr får man känslan att du ser henne som äldre än hon är och att hon därför ska både sköta hemmet och betala för sig. 

Jag hoppas jag har fel. 

Vad bra. Låt tonåringen som knappt verkar orka med vanligt tonårsliv få mer uppgifter att göra istället för att koppla av.

Jag tycker det är rimligt att tonåringen betalar själv för det som är utöver det basala, ungefär som följande:

Föräldrarna/vårdnadshavarna betalar för de grundläggande behoven som boende, mat, hygien, kläder, resor till och från skola, någon idrott och någon annan fritidssyssla inom vissa gränser.

När tonåringen vill ha något extra och dyrare, som prylar, märkeskläder, resor, fritidsaktiviteter så tycker jag det är rimligt att den betalar själva eller i alla fall lägger till merkostnaden för mer exklusiva val om denne har ett fett arv att röra sig med, medan föräldrarna lever på "Svensson-nivå" där de kanske har fler att försörja.

Ja, det kan till viss del vara rimligt. Men det spelar ingen roll vad vi tycker, du är förälder och den som bestämmer. 

Eller är du möjligen 17-åringen som inte vill göra ett skit hemma? 

Det är inte försent för en npf-utredning, om hon själv vill. 

Jag tycker det låter som att hon får göra för mycket hemma. Hon är fortfarande ett barn, ge henne tid att plugga, slappa, göra vad hon vill. Inspirera henne att få fritidssysselsättningar. Om hon vill ha en värstingdator, låt henne få det, men från sitt arv. Annat ska ni betala.