Anonym (Gör så ont)

Sat 15 Feb 20:26

31 svar

Allt jag gör är fel- min man älskar mig inte

Min man hr blivit en vresig gammal gubbe som inte vill höra någonting men som är bestämd p sina rutiner, och kontrollbehov att jg gör rätt. Han slappnar inte av och nu älskar han mig inte längre dessutom. Han visar ingen kärlek, blev sur på alla hjärtans dag när jag försökte lite extra med go och middag. För d tyckte han att sonen fick för mycket socker.
jag vill bara ha tillbaka den man jag blev förälskad i, den fina killen som var så snäll, kärleksfull och omtänksam. Vi hade det så bra ihop. Nu är han bara trött, jag får åka själv till vänner, på semester och till släkt.

han är en bra pappa men han håller på att bli galen. Idag blev han arg för att jag inte visste vem som skulle laga mat och om att jag hade lovat sonen att Vi skulle spela tv- spel. Jag trodde han skulle laga mat, jag sa att jag kunde laga mat och gick ut och hämtade en grej men när jag kom in stod han å gjorde pannkakor och muttra om skärmtid och jag sa att jag kan laga mat jag och sonen kan spela sen, då slängde han hela pannkakssleven hårt i bunken så det skvätte över hela köket och ner över golvet och sen gick han upp. Han ville inte ens äta med oss?
jag förstår inte vad som händer med honom.
jag behöver verkligen hjälp. När jag säger att jag kan åka iväg en hel dag utflykt med sonen så kan du bara få lugn och ro- då säger han att då blir det inga rutiner alls- det spelar ingen roll vad jag gör. Allt jag gör är fel i hans ögon.

jag vet faktiskt inte längre hur jag ska bete mig?

Anonym (S)

Mon 17 Feb 22:16

#11

Han har sagt att han tycker du ska dö?
Det är onormalt, han har psykiska problem, flytta omedelbart ifrån honom för din och barnets skull. Det är inte ditt fel, din man är sjuk, men låt inte detta drabba dig, fly!

Vardagsro

Mon 17 Feb 22:19

#12

Det låter som att du lever med en man som är konstant frustrerad, kontrollerande och känslomässigt frånvarande och att du känner dig både avvisad och osynlig i relationen. Det måste vara otroligt tungt och ensamt för dig.

Vad ligger bakom hans beteende? Är han stressad, utmattad, deprimerad? Har något hänt i hans liv som kan ha påverkat honom? Finns det en underliggande hälsoproblematik (fysiskt eller psykiskt)?

Om du frågar honom rakt ut: "Jag märker att du är mycket arg och frustrerad nuförtiden, vad händer egentligen?" ? hur reagerar han?

Du ska inte behöva tassa på tå eller bli behandlad som om allt du gör är fel. Om han har kontrollbehov ? vad händer om du tydligt markerar att du inte accepterar att bli tillrättavisad hela tiden?

Om han blir arg och beter sig olämpligt (som med pannkakssleven) ? kan du ta ett steg tillbaka och säga: "Jag ser att du är arg nu, men det är inte okej att bete sig så här."

Hur påverkar det dig? Du verkar kämpa för att få tillbaka den man du en gång älskade, men finns han kvar där?

Om ingenting förändras ? kan du leva så här resten av ditt liv?

Ge honom en chans att förstå allvaret Ha ett ärligt samtal: "Jag mår inte bra i vår relation längre. Jag känner mig avvisad, kritiserad och som att inget jag gör duger. Jag vill hitta tillbaka till oss ? men jag kan inte göra det själv."

Om han avfärdar det eller blir arg istället för att lyssna, då behöver du fråga dig själv: Vill han ens försöka?

Om inget förändras ? vad vill du? Det låter som att du redan lever ett liv där du gör saker ensam.

Vill du fortsätta kämpa för någon som inte verkar vilja möta dig halvvägs? Om du tänker dig själv om fem år ? är du kvar här? Eller har du tagit ett steg mot ett liv där du får känna dig sedd, uppskattad och älskad?

Det låter som att du försökt anpassa dig, men inget verkar bli bättre. I slutändan handlar det om vad du behöver för att må bra. Om han inte vill eller kan förändras, så behöver du fråga dig själv om du kan acceptera att leva i en relation där du inte känner dig älskad.

Vardagsro

Mon 17 Feb 22:22

#13

..Sen behöver ni prata om att det här beteendet även påverkar er son. Om han älskar sin son så mycket så måste han väl göra ett försök för hans skull?

Anonym (Gör så ont) Trådstartaren

Mon 17 Feb 22:40

#14

Det är därför han stannar kvar, för vår son. Inte för mig. vi har haft lång samtal, han mår dåligt, han vill flytta och tror att livet blir bättre av en flytt - ny start. Han säger att det är mitt fel att han bor så här för att jag inte fixar så vi kan flytta. att jag tvi går honom bo här, att han aldrig trivts,
det är det han går tillbaka till hela tiden, att jag inte lyssnat på honom. Om jag säger att jag mår dåligt då kalle han mig offerkofta och tycker jag vänder allt mot mig att dwt är inte mig det är synd om- utan han som honom. Om jag säger att du behöver väl inte vara så arg , så. Blir det bara värre. Han anser att han har rätt att få tycka och tänka uttrycka sina känslor.
jg Vill inte lämna honom. Jag skulle inte klara av att ha delad vårdnad om sonen. Även om jag mår bättre utan hans närvaro. då är jag avslappnad och går efter min rytm.

Vardagsro

Mon 17 Feb 22:49

#15

Anonym (Gör så ont) skrev 2025-02-17 22:40:41 följande:

Det är därför han stannar kvar, för vår son. Inte för mig. vi har haft lång samtal, han mår dåligt, han vill flytta och tror att livet blir bättre av en flytt - ny start. Han säger att det är mitt fel att han bor så här för att jag inte fixar så vi kan flytta. att jag tvi går honom bo här, att han aldrig trivts,
det är det han går tillbaka till hela tiden, att jag inte lyssnat på honom. Om jag säger att jag mår dåligt då kalle han mig offerkofta och tycker jag vänder allt mot mig att dwt är inte mig det är synd om- utan han som honom. Om jag säger att du behöver väl inte vara så arg , så. Blir det bara värre. Han anser att han har rätt att få tycka och tänka uttrycka sina känslor.
jg Vill inte lämna honom. Jag skulle inte klara av att ha delad vårdnad om sonen. Även om jag mår bättre utan hans närvaro. då är jag avslappnad och går efter min rytm.

Får jag fråga hur gammal er son är?

AndreaBD

Tue 18 Feb 10:48

#16

Så kan du inte ha det. Han terroriserar ju er. Antagligen har han en depression. Men det räcker inte som förklaring heller. Jag har varit i den situationen! Min dåvarande man blev också så, negativ, inget var bra, allt var skit. Och han fick kontrolltvång, och paranoia. Till slut ringde jag till psyk för att få råd - jag trodde det var något mer än "bara" depression. Men de sa att det kan vara så: Tvång, paranoia - det kan ingå i depression.

Med min ex-man tog det fyra år tills jag hade övertygat honom att gå till en läkare och ta medicin. Och tre veckor efter att han börjat med medicinen, var så gott som allt detta borta. Det höll dock inte, medicinen slutade fungera, han bytte. Sedan fick han för sig att sluta igen, han började dricka, och jag skiljde mig.

Det här låter ganska lik. Grejen är dock också: Även om medicin hjälper ganska mycket (förutsatt att han går med på att äta antidepressiva), så krävs det även terapi. Mitt ex kom aldrig ut ur sitt negativa tänk. Och jag kunde inte skydda barnen för allt negativt heller. De har inte mycket kontakt numera.

Kanske är du inte redo att lämna honom än. Men i längden kommer detta att dra ner dig, och barnet. Han måste vilja ta sig ur . Och om han säger att han inte vill ha relationen med dig - det kan vara depression som spelar in där, men det låter ändå som att han är ganska säker på den punkten. Och då bör du fundera på, om det inte vore bäst för dig att avsluta denna relationen. Du förtjänar ju någon som uppskattar dig. Och du skulle nog slippa en hel del elände framöver, eftersom det
inte alls är säkert att han kommer ur detta.

Anonym (sdfg)

Tue 18 Feb 13:10

#17

Anonym (Gör så ont) skrev 2025-02-17 22:40:41 följande:

Det är därför han stannar kvar, för vår son. Inte för mig. vi har haft lång samtal, han mår dåligt, han vill flytta och tror att livet blir bättre av en flytt - ny start. Han säger att det är mitt fel att han bor så här för att jag inte fixar så vi kan flytta. att jag tvi går honom bo här, att han aldrig trivts,
det är det han går tillbaka till hela tiden, att jag inte lyssnat på honom. Om jag säger att jag mår dåligt då kalle han mig offerkofta och tycker jag vänder allt mot mig att dwt är inte mig det är synd om- utan han som honom. Om jag säger att du behöver väl inte vara så arg , så. Blir det bara värre. Han anser att han har rätt att få tycka och tänka uttrycka sina känslor.
jg Vill inte lämna honom. Jag skulle inte klara av att ha delad vårdnad om sonen. Även om jag mår bättre utan hans närvaro. då är jag avslappnad och går efter min rytm.

Det låter som att du borde flytta ut "på obestämd tid" så han får fundera på om han ska vara kvar i förhållandet. Han kan behöva en minnesbeta.
Det är ett projekt och flytta, låt vara för en kortare tid, men det är ett projekt att få han och uppskatta det du gör och uppskatta det han har. Man saknar inte kon förrän båset är tomt.

Anonym (Gör så ont) Trådstartaren

Wed 19 Feb 23:17

#18

AndreaBD skrev 2025-02-18 10:48:47 följande:

Så kan du inte ha det. Han terroriserar ju er. Antagligen har han en depression. Men det räcker inte som förklaring heller. Jag har varit i den situationen! Min dåvarande man blev också så, negativ, inget var bra, allt var skit. Och han fick kontrolltvång, och paranoia. Till slut ringde jag till psyk för att få råd - jag trodde det var något mer än "bara" depression. Men de sa att det kan vara så: Tvång, paranoia - det kan ingå i depression.

Med min ex-man tog det fyra år tills jag hade övertygat honom att gå till en läkare och ta medicin. Och tre veckor efter att han börjat med medicinen, var så gott som allt detta borta. Det höll dock inte, medicinen slutade fungera, han bytte. Sedan fick han för sig att sluta igen, han började dricka, och jag skiljde mig.

Det här låter ganska lik. Grejen är dock också: Även om medicin hjälper ganska mycket (förutsatt att han går med på att äta antidepressiva), så krävs det även terapi. Mitt ex kom aldrig ut ur sitt negativa tänk. Och jag kunde inte skydda barnen för allt negativt heller. De har inte mycket kontakt numera.

Kanske är du inte redo att lämna honom än. Men i längden kommer detta att dra ner dig, och barnet. Han måste vilja ta sig ur . Och om han säger att han inte vill ha relationen med dig - det kan vara depression som spelar in där, men det låter ändå som att han är ganska säker på den punkten. Och då bör du fundera på, om det inte vore bäst för dig att avsluta denna relationen. Du förtjänar ju någon som uppskattar dig. Och du skulle nog slippa en hel del elände framöver, eftersom det
inte alls är säkert att han kommer ur detta.

Tack för ditt svar. Vet du vad han fick för medicin? I mitt fall så tror min man att ett miljöombyte skulle förändra allt, om vi bara flyttade från där vi bor idag, där han inte trivs och inte trivts de senaste åren.

Tror du, som varit med om liknande att det kan stämma?

Anonym (Gör så ont) Trådstartaren

Wed 19 Feb 23:18

#19

Anonym (sdfg) skrev 2025-02-18 13:10:10 följande:

Till sommaren kan jag flytta och vara borta ett tag men svårt att bara flytta nu när jag har jobb och annat som styr.

Anonym (sdfg)

Thu 20 Feb 07:42

#20

Anonym (Gör så ont) skrev 2025-02-19 23:18:52 följande:

Till sommaren kan jag flytta och vara borta ett tag men svårt att bara flytta nu när jag har jobb och annat som styr.

Ang. kommentaren ovan och om depression. Har han/ni haft hög "belastning" föregående år såsom dödsfall, hetsigt jobb etc.? Det kan slå undan benen på vem som helst som inte har "kraft kvar".

Allt jag gör är fel- min man älskar mig inte

INNEHÅLL