• Stella 78

    Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

    Virrpirr skrev 2010-02-22 07:07:54 följande:
    Hej på er igen! :PJag undrar hur ni mådde efter ert x? Jag fick nämligen åka in till akuten förra veckan för hela kroppen skakade och jag kunde inte andas. Man sa då att det var en panikångest attack. Jag har aldrig haft några direkta psykiska besvär innan. Nu har jag haft så svårt att sova och i natt sov jag kanske 1,5 h och sitter nu på jobbet. Skitjobbigt och jag funderar på om man ska vänta på att det ska bli bättre eller kontakta en kurator...
    Usch! Låter jobbigt!
    Nä, något sådant kände inte jag efter utomkvedet. Efter sista operationen var jag mest som i dvala efter att ha hamnat i chock. Kroppen var helt slut så det mentala fick jag bearbeta pö om pö.

    Men fick du ingen remiss till kurator nu när du var inne på akuten? Många trådar som jag läst sen mitt utomkved så verkar många få erbjudande om att prata med kurator (även om jag själv inte fick det). Och efter din reaktion känns det ju extra angeläget.

    Har du någon du kan gå till via jobbet? (det brukar man ha rätt till). Eller kan du kontakta den läkare du träffade på akuten och fråga om de kan ordna en kontakt?

    Tror du gör helt rätt i att ta kontakt med någon. Utan sömn funkar man inte! Var bor du någonstans? Har en kollega som just nu går och pratar hos en kurator som hon är supernöjd med (hennes livssituation är helt upp och ner och hon utstrålar sånt lugn och harmoni varje gång hon varit där!). Den kuratorn finns någonstans på Sveavägen i Stockholm. Om du bor här i krokarna kan jag kolla upp vad hon heter och exakt var hon har sin mottagning.
  • Stella 78
    Theina skrev 2010-02-28 14:09:32 följande:
    Hur mår ni allihop? alla i min omgivning blir bara gravida hela tiden, jag är ju såklart glad för dom men det gör ont liksom.. 
    Förstår precis vad du menar! Efter 2 års barnlöshet och därefter ett år med utomkved och 4 mf så blev jag bara ledsen varje gång någon berättade att de var gravida. Tyckte det var så orättvist hela tiden! Blev förbannad inombords helst om någon sa att de lyckats på första försöket och att de egentligen hade velat vänta några månader.

    Men jag lovar att den känslan försvinner när du själv lyckas bli gravid igen och att ägget hamnat rätt. Jag är just nu i v. 16+5 och börjar först nu förstå att detta kanske kan gå vägen och de 3 år som gått med alla motgångar känns som de var värda detta! Men visst är det orättvist! Och varför ska vissa prövas mer än andra? Blir ofta förbannad på folk som skaffar sig 10 barn, inte har några jobb, klarar inte att ta hand om sina barn och gärna har missbruksproblem själva. När jag mött dessa familjer i jobbet så har det känt sjukt orättvist. Är det inte de personerna som borde få kämpa för att känna glädjen över att få ett barn att älska och ta hand om?

    Hmm... blev lite djupt kanske!

    Håller tummarna för att det snart är din tur! Då kommer motgångarna göra att du gläds ännu mer över miraklet!
  • Stella 78
    Rondellen skrev 2010-03-01 14:55:33 följande:
    Nu känns det så där i kroppen som det gjort tidigare och jag har plussat. Vill inte börja hoppas för mycket än men så fort jag kände den där yrheten och halsbrännan hajade jag till... Vet inte när BIM är eftersom jag har haft urknepiga blödningar efter mf:et. Vet inte när ÄL var heller... ska vänta några dagar till, känns det fortfarande så här ska jag testa...
    Tjoho! Håller tummarna stenhårt för ett fett plus inom kort!
    Håll oss uppdaterade!
  • Stella 78
    angio101 skrev 2010-03-01 16:39:57 följande:
    Hej allihopa, jag hittade den här tråden idag och precis läst igenom den.Mitt X (i vecka 8) kom som en blixt från klar himmel, det var min första graviditet och jag förstod inte alls vad som hände (hade inte min sambo varit hemma, vet jag inte inte om jag varit i livet idag). Jag hade haft lätta magsmärtor nästan hela tiden sen jag plussade i v5, ungefär som dagen innan mens, men tänkte att det var nog normalt, det stod ju så i alla frågespalter/informationssidor jag hittade på nätet. På kvällen 27/1-10 fick jag rejält ont i magen med kräkkänningar (första riktiga gravillamåendet var min tanke) och jag bodde i badrummet ett antal timmar den natten och blev allt svagare och yrare. Till slut tidigt nästa morgon ringde min sambo efter ambulans (jag protesterade, det har var väl "bara" magsjuka eftersom det inte var ensidigt ont). 15 minuter efter att vi kom in till gynakuten, låg jag på operationsbordet... Brustet X, blod i buken (2,5 liter), bikinisnitt och borttagen äggledare. Det känns overkligt, som om det inte har hänt mig, nu när jag skriver om det.jag har iaf läkt ihop bra, snittet har slutit sig, blodvärdena är tillbaka i nästan normala, började jobba igen idag efter en månads sjukskrivning.Hur länge ska jag vänta innan vi börjar försöka igen? Jag blödde i ca två veckor efter operation (avstötning av alla hinnor i livmodern antar jag) Jag hade vad som kändes som ägglossning (äggviteflytning) 17 dar efter operation och min första riktiga mens började på allvar idag. Har fått väldigt lite information från läkare och KK
    Beklagar att även du har varit tvungen att gå igenom detta helvete! Men nu har du iallafall överlevt och verkar vara på benen och tänker framåt igen!

    Eftersom du inte har den skadade äggledaren kvar så finns det inga hinder för att börja försöka igen när du själv känner dig stark nog. När jag hade mitt X så opererade de första gången så att jag fick behålla äggledaren. Då skulle jag vänta 3-4 månader innan vi ens skulle tänka på att prova. Det berodde på att det var så mycket ärrbildning så då var det stor risk att det fastnade i operationssåret igen om det skulle vara vä äggledare som fångade upp ägget. Men när det fortsatte växa celler i äggledare och jag började läcka blod ut i buken fick jag cellgifter för att bara 2 dagar senare åka  i ilfart med ambulans till sjukhuset igen. Då opererade de bort äggledaren. Efter det var det fritt fram att försöka men vi blev rekomenderade att vänta någon månad eftersom jag hade fått cellgifter innan dess.

    Men känner du dig osäker så ring och prata med någon på gynmottagningen där du låg inne. Även om de inte kan ta ditt samtal direkt så kan man oftast sättas upp på ringlista hos läkaren som då ringer upp senare.

    Kunde de se hur din andra äggledare såg ut? Såg den hel och fin ut utan ärrbildning?
  • Stella 78

    Missan; jag gjorde en spolning i augusti (Opererades sista gången i mitten av juni). Jag var så inställd på att det inte skulle göra ont och att det bara skulle spänna lite. Men hela mitt besök på sjukhuset var som en fars.... fick ingen smärtstillande eller lugnande som de skrivit i brevet innan. Så jag blev väldigt förvånad när jag kom in till läkaren direkt som satte igång genast. Men tänkte bara att det nog inte skulle vara så farligt. Men för mig var det fruktansvärt! Men har nu förstått att det berodde på att jag var så nyopererad och läkaren inte kunde genomföra undersökningen för han höll på att punktera såret på vä sida där äggledaren hade suttit.

    Jag sa efter undersökningen när jag var besviken över att inte ens en droppe vätska hade kommit i hö äggledare att jag trodde jag skulle få smärtstillande. Då fick sköterskan en utskällning för att hon glömt det. Sen sa läkaren att man aldrig gör en sån här undersökning så tätt intill en operation då man alltid riskerar att punktera såret!!! Helst om det finns någon liten förträngning som de kan "spränga" bort! Hmm men varför sa han det EFTER undersökningen som han inte borde ha gjort? Jag var helt förvirrad och gick därifrån med en tid för en titthålsoperation då de skulle gå in och kolla mer noggrannt på äggledaren.

    Men jag hade inte ont efteråt. Var mest skraj att något gått sönder.

    Men OBS! Så här går det absolut inte till i normalfallet! När jag läst om andra som gjort det så har det spänt lite och känts som mensvärk. Och det kan jag förstå för så upplevde jag det också när han inte försökte tvinga in massa vätska som inte ville in... För då höll hela livmodern på att sprängas och det kändes som jag hade äggledaren på vä sida kvar (fantomsmärtor?)

    Usch. överväger att radera det jag skrivit då jag är rädd att detta skrämmer dig. Men samtidigt kan du ju vara förberedd på att ta med egna alvedon eller liknande. Och jag såg i din presentation att du opererades jul -08 så då finns inte risken för punktering av ett oläkt sår.

    Hur som helst så kommer det bli skönt för dig att få veta om du har passage eller ej i kvarvarande äggledare. Har du inte det så är det bara att hoppa på IVF direkt och slippa hoppas i onödan en längre tid. Och har du passage så har du goda chanser att lyckas bli gravid själv.

  • Stella 78
    Rondellen skrev 2010-03-03 08:00:55 följande:
    Angio, jag beklagar stort! Vad fruktansvärt att till och med ha svävat i livsfara! Du är välkommen i tråden.Svar till er andra... Jag väntar lite till. Känner mig generad över att jag börjar prata gravsymtom innan jag ens vet. Känns så FL på ngt vis... snart kommer jag smälla upp bilder på mitt negativa graviditetstest som jag inventerat färgerna i photoshop för skarpare konturer... :) Men hur som jag avvaktar tills måndag. Min syster skrattade åt mig och sa att jag var som en skendräktig labrador :) Men å andra sidan har jag ju fått känna på gravhormoner några gånger nu så jag vet ju på ett ungefär hur det känns. Dock kan det ju alltid vara en förkylning, magsjuka, eller bara kraftig pms på g... Så vi avvaktar... Men spännande iaf. Har fö fått svar på egenremissen för utredning och har fått hem papper om massa prover vi ska ta. Ska avvakta och se hur denna månaden förlöper, om mina gravsymtom är verkliga eller om jag bara är en labrador..., om det senare sätter vi igång en utredning. Kan alltid vara bra att ha så mkt fakta som möjligt. En fråga till er som gått igenom utredningar, de vill göra spermaprov på min sambo. han har bevisligen gjort mig gravid tre ggr även om det tagit olyckliga vändningar. Vad är det som de vill kolla?

    Som missan skrev så ingår spermaprov i en utredning. Kan ju varit rena lyckoträffar att ni blivit gravida. Spermierna kan vara få eller slöa. Men det låter ändå som simmarna är bra hos din man Men som sagt var, det är värt alla tester man får för ibland kan det vara så lite som behövs för att bli gravid. Kanske inte behöver göra IVF. Jag blev ju superfertil efter att inte ha blivit gravid på över 2 år överhuvudtaget. När äggledaren opererades bort så har jag ju i princip blivit gravid varje månad även om det blivit mf.


    Håller dock tummarna för att du får ett plus nu direkt! Förresten, vänta inte med att ta testerna. Tror det är typ dag 3 och 21 i cykeln som du ska ta blodproven. Fast för det så krävs ju mens Men hoppas den inte dyker upp...


     

  • Stella 78

    När det gäller försäkringar så kan man få ersättning för förlorat organ (eller hur man nu uttrycker det) och för fula ärr. Men då krävs att du har en speciell sjukförsäkring eller utökad hemförsäkring. Jag orkade inte kolla upp det så noga då när det var aktuellt för oss men vet att jag hade kunnat få ut 30 000 om vi inte precis hade bytt försäkringsbolag. Hade vi varit tvungna att bekosta IVF själva så hade det varit ett välkommet tillskott i kassan, men nu orkar jag faktiskt inte strida för det utan är bara glad att jag har livet i behåll och att allt verkar funka som det ska trots allt vi gått igenom. Så har inte forskat vidare i det. Däremot har vi kollat över våra försäkringar lite mer noggrannt nu, men inte bara för det jag varit med om utan pga dödsfall i familjen. Inser att det är nu man ska fixa sånt för det kan bli bittert om man plötsligt står där ensam med lån på hus etc. Likaså pensionslösningar och lovförsäkringar har vi varit noga med att skriva över på varandra om det värsta skulle hända någon av oss.

  • Stella 78
    Rondellen skrev 2010-03-06 10:36:28 följande:
    JO, det har du rätt i, från någon annan hade jag nog blivit ledsen kanske. Men eftersom jag vet att hon skojar så är det ganska skönt att skratta av sig också. Man behöver det i allt elände. Försöker iaf se sista missfallet som ändå ngt som bar med sig lite positiv info, nämligen att min äggledare fungerat. Förhoppningsvis var det bara otur och det ger med sig snart. När jag blir förtvivlad så tänker jag på Stella, som efter flera missfall faktiskt är gravid nu. Då tänker jag att det nog kommer gå vägen för mig med :)
    Vad skönt att någon kan dra nytta av min historia. Och det är helt sjukt att det just nu känns värt varje motgång som vi haft när det äntligen verkar gå mot ett lyckligt slut på denna resa. Hoppas allt på att ni alla ska hamna där snart! Och förhoppningsvis slippa gå igenom massa mf innan dess. Det räcker och blir över att ni alla tvingats igenom ett X! 
    Heja oss alla!
  • Stella 78
    ewaulrica skrev 2010-03-15 15:12:55 följande:
    Vem bestämmer om man kollar passage eller inte? Varför gör man det? Enligt min läkare så såg min kvarvarande äggledare "fin och rörlig" ut, är det tillräckligt för att man inte ska göra en spolning? Eller ska alla spolas? Detta är ingenting som någon har ens andats om till mig, skulle vara intressant att få veta mer! Hur har ni andra blivit informerade? Har alla fått göra en spolning av kvarvarande äggledare?
    Nä, jag blev inte heller informerad om spolning. Vi gjorde en utredning ca 1 år innan utomkvedet för barnlöshet. Förstod då i samband med alla operationer med X att det normala är att man gör en spolning av äggledare vid en utredning vid barnlöshet. Vår fertilitetsläkare verkade hålla på med supersnabba utredningar som tog ca 30 minuter plus lite blodprov och spermaprov... (alltså hoppade över några viktiga moment) När jag fick mitt X och låg på sjukan i flera omgångar ville jag att de skulle göra en spolning av kvarvarande äggledare då jag började misstänka att det var stopp i båda och därav 2 års minus på stickan... Fick då löftet innan sista operationen att det skulle göra en spolning på hö när jag hade läkt.

    När det gäller spolning är nog annars normalfallet att du får söka dig till en gynekolog och få det gjort. Vet att Octaviakliniken i Stockholm är fantastiska och de genomför spolningar etc.

    Håller tummarna för att du får ett stort plus snart!
  • Stella 78
    emsan83 skrev 2010-03-16 07:50:06 följande:
    Hej tjejer minns ni va ni låg på i hcg testen runt 14 dagar efter äl??Dom ringde igår och sa att jag låg på 77.Ska in imorgon bitti igen och ta nya...Sen in på eftermiddagen igen för att undersökas och ev opereras :O ssk som ringde ville att jag skulle ha det i baktanke *suck*
    Det där med hcg är väldigt individuellt. Beror på när ägget fäst och när produktionen kommit igång.

    När jag hade X så var jag så långt gången så det går inte jämföra med dina värden. Men när jag blev gravid i september så fick jag åka in och lämna blodprov direkt när jag plussade (testade varje dag då jag precis påbörjade spraya inför IVF) detta var på ÄL+9. Då låg hcg på 10!!! Och det var fullt normalt.

    Men att bara ta ett hcg så tidigt i graviditeten säger inget utan det är jämförelsen exakt 24 eller 48 timmar senare som säger något. I början fördubblas hcg varannan dag- var 3:e dag. Tror de räknade att det skulle öka ca 30 % på ett dygn för att vara inom normalzonen.

    Håller tummarna för att ditt hcg stiger som det ska!
Svar på tråden Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3