Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
Jag älskar denna tråden.
Har bf med mitt första barn 6 April och känner mig heeeeelt lugn inför förlossningen nu när jag har läst igenom allt. Hoppas kunna komma med en egen berättelse sen 
Lustgasen var en höjdare, jag fick för mig att jag ville börja krysta även fast jag bara var öppen 7 cm.
"NU är ungen vräääääääääääkt från min kropp" började jag yla =) Men det gick ju inte....
Och innan narkosläkaren kom och skulle sätta ryggbedövningen fick jag för mig att jag var lite rädd för nålar, fast det är jag verkligen inte alls. Så jag låg och andades som en ´galning i masken, så jag var lagom groggy när hon skulle sticka mig =) Jag vart såpass groggy att jag inte kunde prata och inte kunde röra mig, så dom fick putta och knuffa mig så jag hamnade med ryggen rätt och jag sov typ =)
Men efter jag fått EDA så skuttade jag upp och åt middag och facebookade med mobilen. =) Jag vart sjukt pigg!
Lägger i favoriter!
Åh jag älskar verkligen denna tråd!!
När förlossningen började var min sambo på jobbet. Eftersom han då jobbade som personlig assistent kunde han inte bara åka därifrån utan fick invänta en ersättare. När ersättaren väl kom sprang min sambo ut och satte sig i bilen som en vän skulle köra hem honom i. Där kommenterade vännen att sambon fortfarande hade sina tofflor på sig och att det kanske vore lämpligare med ett par skor då det trots allt var februari och minusgrader.
Väl hemma sprang sambon omkring som en yr höna. Skickade iväg honom för att handla det sista vi skulle ha med till förlossningen, hem kom han med fem flaskor cola, dextrosol och en GURKA!
Värkarna blev intensiva snabbt och det var dags att åka in bara någon timma efter att värkarna startat. Sambon skulle då beställa taxi vilket han gjorde. Efter tio minuter ringer taxin upp och meddelar att han är framme. Jag släpar mig ut, men utanför står det minnsan ingen taxi. Det visar sig att min sambo gett taxichaffisen adressen till hans första lägenhet där han inte bott på fem år.
Väl inne på förlossningen konstaterar de att jag redan är öppen 7 cm och vi får komma in på förlossningsrummet. När läkaren kommer för att sätta eda 30 min senare upptäcker hon att jag är fullt öppen och det är dags att börja krysta, ingen bedövning alltså. Vilket gör mig ganska så sur.
Ut kommer dottern iaf.
Jag, som hela tiden trott att det är en kille, får upp henne på magen och konstaterar snabbt att jag känner en snopp. säger till sambon att det blev en liten pojke som vi sagt hela tiden.
- är du säker? säger han
- tror du att jag är dum eller? klart att jag är säker!
Min sambo lyfter då på handduken och tittar efter. Det jag har känt är naturligtvis navelsträngen och inget annat. En tjej är det utan tvekan!
När allt är klart och vi är ensamma på rummet frågar min sambo mig:
- var det meningen att vi skulle föda här inne?
-Va? vad menar du? undrar jag
- Ja men, skulle vi inte varit i operationssal när hon föddes?
- Nej, varför skulle vi det? undrar jag
- Jo men, det ska ju vara sterilt och så. Jag trodde inte att hon skulle födas här utan jag väntade hela tiden på att vi skulle byta rum!
Efter det stensomnar han på golvet vilket gör mig väldigt irriterad då det inte är han som ansträngt mig utan jag! Stackarn har fått höra det en hel del efter det.
När min syster fick sin första flicka fick de höra att hon hade en typisk pojkmage hela tiden. De var så inställda på att det var en pojke så när BM visade upp henne för syrrans man och frågade om han såg vilken sort svarade han stolt och tvärsäkert "jajamensan det är en pojk". BM blev lite fundersam och sa men barnet har ju ingen snopp, var på syrrans man svarar spelar det någon roll? 
En gurka
Hahah :D
Haha, denna tråden är underbar!
I slutskedet av min förlossning (det gjorde ont men ändå inte så ont) var jag och min sambo lite smått uttråkade och ville att någonting skulle hända, så vi bestämde oss för att sätta på den där avslappnande CD-skivan vi tagit med oss (varför vi nu trodde att tiden skulle gå fortare då?). Att tillägga är att jag packade ner den, så jag kan inte skylla på någon annan...
Detta var en bränd skiva och av någon anledning hade jag givetvis tagit fel. Det bidde visst en gammal party-skiva med en massa schlager. Volymen var ganska hög och första låten ut var brandsta citysläckers:
"Kom och ta mig långt härifrån, långt härifrån, långt härifrån..."
Ganska passande... men ändå inte =) Vi fick oss ett gott skratt iaf!!!