Roliga förlossningshistorier?

Puffar upp tråden en gång till och hoppas på fler roliga förlossningshistorier.

Första förlossningen,
Hade precis börjat med lustgasen och fått känna av hur precis allt runt mig blev så jäkla abstrakt, ljuden blev sega och skithöga, så jag viskandes (läs skrek, men jag trodde att jag viskade) tvingade min sambo att viska. Och de gånger jag inte hörde va han sa blev jag rasande å skrek åt han att "tala ur skägget karl!!"

Lustgasen gjorde även att jag reagerade på minsta lilla ljusblänk, vilket skapade stora problem för mig varje gång ljuset kom åt någon av mina piercingar - i ansiktet! Försökt stirra på din ögonbrynspiercing någon gång utan spegel?! Även piercingen i näsan va ett stoooort problem... :D
Så mellan värkarna skelade jag som en tok medan jag försökte stirra på detta fina som blänkte, tills jag hade så ont i huvudet att jag fick ta ur piercingarna. Ett moment som inte visade sig vara helt enkelt då näspiercingen hade "växt fast" och inte ville komma ut. Smycket var ett sånt som har en lite större kula på insidan för att stanna kvar.
Men sambon va bestämd, piercingen ska bort för han orkade inte skratta åt mitt skelande längre. Jag drar några ordentliga andetag i masken och drar ut piercingen. I min hjärna så följde halva näsan med och det var blod ÖVERALLT !!
Men nej, de va inte ens en droppe blod och näsan satt kvar, men lustgasen kan ju som vi vet få en till å tro - och se - lite allt möjligt ;)

Andra förlossningen,
Låg harmonisk i badet inne på fl, va bara öppen 3,5 cm.
Sambon och bm gick samtidigt ur rummet för en stund så jag va ensam, gjorde mig ingenting för de här gick ju huuuuur bra som helst, omföderska som jag va å hade stenkoll. Matcho som faan..
Plötsligt knäpper de till i magen, och det känns som jag ska gå av på mitten! Och jag är ensam! Får panik och kravlar mig smidigt som ett kylskåp ur badet och lägger mig flåsandes på golvet (Kan även tillägga att jag va kräftröd utav de varma vattnet :D ) .
Då kommer sambon inrusandes och hjälper mig upp till gåstolen å på med den "fina" skjortan.
Värkarna tar lixom aldrig slut utan maler i ett och jag står med gåstolen precis vid det öppna fönstret för jag va så varm.
Då tappar jag helt kontrollen över andningen och bara VRÅÅÅÅÅLAR rakt ut genom fönstret!!
Vårt rum låg precis över entrén till förlossningen och detta var vid lunchtid så det var en del folk där utanför som stannade å kollade upp :'D .....

Det som hände där i badet var att vattnet gick och jag öppnade mig från 3,5 cm till 8 cm på 10 minuter, en spännande upplevelse ;) Sen fick jag som tur va äntligen min älskade lustgas.

Nu är jag gravid med tredje barnet, slemproppen har redan gått och förvärkarna bråkar. Så inom kort kanske jag har nått kul att berätta från förlossning nr 3 :)

Puff

Följer :))

följer

Hade egentligen en kass upplevelse från min vaginala förlossning men vissa humoristiska bitar fanns ändå. Jag hade varit hemma i ett dygn med värkar som kom ca 3 gånger på tio minuter, hade suttit i duschen och druckit vatten, ätit smörgåsar och sprutat vatten på ryggen i 12 timmar. Min rygg såg ut som ett russin efter allt duschande! Då åkte vi in till förlossningen. På vägen sa min man att han glömt packa ner snacks till sig själv och frågade om det var ok om han stannade på macken, hade en värkstorm just när han frågade (använder det som ursäkt iaf!) så jag svarade honom inte utan slog bara till han hårt (!) på armen och blängde som en skogstokig terrier (det blev inga snacks).

Väl framme undersöktes jag och då värk stormen satt i var jag helt groggy av smärtor. Jag skrek tydligen att sluta undersöka mina lungor, ungen ligger ju inte där! När hon sedan drog ut fingrarna/handen var jag tydligen helt säker på att det var barnet som kom ut. Frågade gång på gång varför barnet inte skrek, bm svarade då att det nog är ganska svårt att höra ett barn genom magen...

Lustgasen var verkligen askul! I början bara skrattade jag och ville att min man skulle prova, när han väl gjorde det blev jag arg för den var ju min! My precious!!

Jag fastnade i värkar betet när jag var öppen 8 cm och hade värkstormar i ca 12 timmar. Då ville jag tydligen ut och gå. Jag gick med en sådan där gåstol fram och tillbaka i korridorerna och pratade med min man, trodde jag. Tydligen gick jag inte utan typ sprang ifrån honom och pratade med mig själv, vände sedan tvärt lite nu och då....

Tredje förlossningen och igångsättningen. Läkaren ska lägga in en ballong och usk eller bm frågar om läkaren behöver mera ljus. Öh nej svarar läkaren, det är ändå mörkt där inne. Skratt i hela förlossningssalen.

Annars var det inga tokigheter. Släppte lustgasen frivilligt under krysningen, mannen hade kissat innan.

Fick hepatos en vecka före BF första graviditeten. Skulle bara ta ett blodprov men fick inte åka hem utan blev igångsatt direkt. Sambon som följt med i yrkeskläder fick lite eld i baken.

Blev informerad om att en igångsättning kunde ta upp till 3 dygn, hela mitt förlopp tog 16 h så det blev väldigt intensivt. Mycket värkar och få vilostunder. Kan tillägga att jag är väldigt känslig för morfin.

Fick 2 citodon först för att kunna slappna av lite. Tog skruv direkt och effekten blev att jag låg och skrattade konstant åt min partner för att han helt plötsligt såg sjukt rolig ut. När jag sen äntligen fick epidural, blandat med lustgas, så blev jag hög som ett hus.

Precis när en äldre uska stod och blippade på datorn så vräker jag ut mig ?älskling, om det är så här det känns att röka på då ska jag fan börja med det!? (ej infriat det löftet dock) Haha. Får väl va glad att inte uskan ringde socialen ;) Som grädde på moset ville jag lyssna på The Boppers, helt sjukt att dom dök upp mitt i allt oxå.

Jaja, om 8 dagar kommer nr två med planerat snitt. Får väl hoppas huvudet hänger med bättre denna gång :)

Puuuuuuuuffff :D

Det hände väl inte jättemycket roligt under min förlossning mer än en händelse. Jag var så arg på barnmorskan eftersom hon vägrade att låta mig åka hem och även vägrade ge mig ett kejsarsnitt. Trots lustgasdimman insåg jag att det kanske var dumt att reta upp hon som ansvarar för att ungen skulle komma ut så då hamnade min man i korselden istället.

Mannen hade varit på toa och var på väg in i rummet. "Kom hit" ropade jag och det gjorde han, "nej närmre" bad jag och han lutade sig fram lite, "nej ännu närmre" bad jag snällt och han lutade sig ännu längre fram för nu trodde han att jag ville ha en puss. Någon puss fick han inte utan jag mulade honom med min blöta handduk. "Så nu känns det bättre" utbrast jag innan jag återgick till lustgasen.

Stackars underbara man. Han hade gjort allt rätt och det var ju egentligen inte han jag var arg på.

Jag började prata en massa konstigt efter lustgasen.

Sa till min sambo att det va julpyntets fel att jag hade så ont..

Började sen svamla "tänk att lilla Bambi kan orsaka sån här hemsk smärta"

Sa även att ingen skulle röra mitt hår när sköterskan försökte lägga min långa lugg bakom örat. "Nej, sluta! Jag har känsel i hårstråna"

:)

Jag stod upp på knä och när de skulle sätta elektrod på bebisens huvud så kom de tydligen åt mitt rumphål, så jag frågade om de kanske kunde sluta "peta mig i arslet" hela tiden

"Ja förlåt. Vi ska inte peta dig i rumpan mer.."

Hahaha detta är den bästa tråd jag läst!!! Sitter på jobb och skrattar högt.

Älskar era berättelser och även för mig som inte ens är gravid men ändå har förlossningsskräck, så lättar det på nervositeten =D =D

Med första barnet så kom jag in med krystvärkar,. Man trodde att det skulle ta lång tid och tog inte mig på allvar i telefonrådgivningen. Blev tillfrågad om jag behövde gå på toaletten, mitt svar mellan varven var högljutt Jaaa, jag behöver skita! Barnmorskan kommer in på toaletten någon minut senare och säger något i stil oroa dig inte men jag tror att det är bebisen som vill komma ut. Mitt torra svar: det hoppas jag verkligen för annars har jag kommit fel!

Blir sen undersökt och får stå vid gå ord där jag ska testa lustgas. Drar in ett par andetag och sedan bort med den och säger förundrat:oj, jag känner mig skitfull, det låter som att jag står där borta och pratar.

Följer

När jag tänker efter så var det några roliga händelser med sonen förlossning. LÅNG LÄSNING för er som har tid. :)

Jag vaknar kl 5 på morgonen av ett ljudligt knäpp från magen. Förstföderska och dålig koll på vad som händer innan förlossning, men jag fattade direkt att vattnet gick. Kupade mina händer mot underlivet och ställde mig upp som en dracula ur sin kista! Ni vet så där spikrakt och snabbt med stora ögon. Vattnet forsar ut och jag står där och gapar på maken att han ska vakna. Så medans jag står där i en pöl så är jag så bitter över att jag inte har hunnit tvätta mitt hår. Upprepar mig flera gånger om den saken..

Fick åka in på en gång för kontroll för vattnet hade gått 5 veckor för tidigt. Fick ett rum på en gång. Sen ville dom ha handduken som jag hade knölat ner i mina trosor. Det tyckte jag var konstigt. Vad ska dom med en dygnsur handduk till? Fattar i efterhand att dom måste kontrollera färgen på vattnet. Sen frågade hon om jag vill spara den. "Nä tack det är bra". Frågade samma sak om mina trosor och byxor. "Släng skiten" svarade jag i samband med sammandragning.

Sen blev ryggsmärtan olidlig. Fick testa akupunktur i ryggen som jag skulle "smeka lätt" vid värk. Näää. Ut med skiten! Jag måste gnugga ryggen för kung och fosterland!

När jag fick EDA så blev jag som en ny människa! Satt och studsade på pilatesbollen i timmar hängandes mot sängen medans mannen sov i fåtöljen, snarkandes högt. Stackarn hade fått jobba natt och hann bara sova en timme innan vattnet gick för mig. Fick så mycket beröm från personalen när jag var så aktiv. "Vad duktig du är som studsar så länge!". Skitnöjd var jag och studsade med ett flin. :)

Sen tjatade alla på mig att jag skulle äta piggelin. Varje gång svarade jag nej och blev till slut irriterad när dom hade frågat mig "hundra" gånger. Jävla tjat om piggelin tänkte jag. Det som är lite roligt är att när jag tittade på bilderna från telefonen flera dagar efter så finns det en bild när jag ligger där med lustgasen i ena handen och piggelin i den andra! Haha. Minneslucka, men tog tydligen emot den där jäkla piggelinet till slut.

Som förstföderska har man ju inte så bra koll på nåt, så när jag var öppen 10cm så krånglade jag mig snabbt upp på alla fyra och hängde sen över den upphöjda huvuddelen på sängen och sa att jag var redo! Utan krystvärkar. Men var väldigt bestämd med att "nu får ni nog hämta rondskålen om ni inte vill städa bort bajs från sängen". Det kom aldrig nå bajs, det var sonen som tröck på. Och det visste jag också, men det kändes verkligen som en bajskorv var på väg ut hela tiden. Flera gånger ropade jag efter den där rondskålen. "Nu. NU kommer bajset!".

Under hela förlossningen blundade jag och när jag öppnade ögonen till slut så stod det jätte många i rummet! Barnmorskor och deras elever som jag tydligen hade sagt ja till. Kan säga att jag fortsatte blunda resten av tiden. Sen började dom prata om sugklocka och kalla på läkare, så då krystade jag ut sonen. :)

Så underbart att läsa! Satt och läste i tmmar inför senaste förlossningen och det är ju ett fantastiskt pepptalk, såg på den kommande förlossningen på ett mindre oroligt sätt!

Under min första förlossning skulle jag prompt gå på toa och tyckte det var jätteskönt att sitta där. Så skönt att killen, bm och min mamma fick hjälpas åt att släpa mig till sängen och försökte tala om för mig att jag inte fick föda på toan!

Jag hade vägrat all smärtlindring men när krystvärkarna tog i för full fart då skulle jag minsan ha epidural! Nuuuu! När de nekade mig så försökte jag ställa mig upp och sa att då tänker jag inte göra det här mer! Jag går hem nu!

Min 2a förlossning gick väldigt fort. Min instinkt när vattnet gick var att åka in direkt, hade också ca 30-40min till förlossningen.

Bm i telefonen tyckte att jag skulle gå och duscha (sitter på en camping där det för en ogravid tar 5min i backar att gå till duschen!)

Jag fick komma in, MEN TÄNK PÅ ATT NI KOMMER FÅ ÅKA HEM IGEN, sa bm.

Kom in på fl.rummet och bm går iväg för inskrivning tror jag och lämnar sin elev i rummet med mig och mannen.

Jag ursäktar lite fint och berättar att jag är påväg att skita på mig och 5min senare förlöser studenten mig ensam, medan bm chockat kommer inspringande. 15min efter ankomst och 2h efter vattenavgång föds bebisen.

Tur att jag inte vaggade ner till duschen!

Under min senaste graviditet har jag vart orolig att bebisen ska vara för stor och fastna osv...

Så när jag väl kom in på ett rum hasplade jag ur mig alla mina farhågor för bm och tänkte helt seriöst att hon skulle säga något i stil med -okej, då tar vi ut bebisen med KS så slipper du ha ont också! Hahaha som om ett ks skulle göra mindre ont! Vart iallafall småsur när hon bara lugnade med att bebisen bara var lite strörre är dom tidigare, det ska säkert gå bra!

Även denna gång startade det med vattenavgång och vi ville in ganska direkt med tanke för förra förlossningen. Var hjärtligt välkommen in denna gång!

På vägen in börjar värkarna och de är smärtsamma, regelbundna och täta (även denna gång)

När vi en haltimme senare kommer till förlossningen blir vi visade in i ett väntrum vilket jag efter ett tag är riktigt upprörd över! Hur kan dom låta mig sitta här när jag har sååå ont! Och inte kan man ligga ner! Det finns bara soffa och stol, hittar ett handfat att hänga på där jag står och jämrar mig för att stackars barnen hemma är oroliga och barnvakten blev väckt osv mellan värkarna.

Mannen får avbryta ojandet för att säga åt mig att förbereda mig på nästa värk som kommer om någon sekund. Tar värkarna med världens bästa man som berättar att värken snart är slut och påminner mig om andning och avslappning sen är jag igång med jämrandet igen!

Mannen fick till slut hämta BM som berättade att de ju faktiskt trodde att jag bara skulle kontrolleras för vattenavgång, de visste ju inte ens att värkarna startat!

En timme efter ankomst är bebisen född. Ca 2h efter vattenavgång!

????????