Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
Jag har gått igenom två förlossningar. den ene inte den andre lik. Med första blev jag igångsatt på BF-3 pga högt blodtryck. Hade tid kl 8.00 på tisdagsmorgonen. Läkaren bedömde att det skulle sättas igång. Sedan blev vi ivägkörda ut på stan, skulle ta en fika och komma tillbaka kl 14. Sagt å gjort ut på stan. Fikade och åt hamburgare. Väl inne tillbaka hade jag inte öppnat mig så mycket men fick stanna kvar pga blodtrycket. Efter någon timma ökade värkarna och BM frågade om jag ville flytta in på Förlossningsrummet.. NEJ, sa jag. detta fungerar bra. 20min gick värkaran ökade ännu mera.. Bm ställde samma fråga. NEJ! sa jag detta fungerar bra. Ytterligare 20 min gick när BM kom med samma fråga igen, då gjorde det rejält ont och det var tre min mellan. Ok, får väl gå då. Jag fick lustgas och fick EDA en stund senare. Vattnet hade inte gått så de beslutade att ta hål på hinnorna. Villket de skulle göra i EN ANNAN SÄNG.. (vet ej varför) Så med infart i ena armen sambo i andra armen och ett värkarbete som hette duga fick jag kravla mig över i en annan säng. De tog vattnet och efter det skulle jag då kravla mig tillbaka till förlossningssängen. Bara det att bebben som inte var fixerad innan tyckte att det var dax att åka ner i förlossningskanalen. De ni. Byta säng när man är mitt uppe i en förlossning. När krystvärkarna kom gick ögonen i kors å jag trodde att jag skulle DÖ! Mitt uppe i allt det onda stod min sambo (nuvarande man) Och höll mig i hande baddade mig i pannan med en blöt handduk. Det enda jag kunde fokusera på under kryssningsvärkarna var att jag inte fick knyta ihop handen för då kunde HAN FÅ ONT!! Precis som om jag inte hade ont då.. Va knäpp mna blir i vissa lägen.. 19min tog det från att de tog vattnet till dotter var född.
Andra förlossningen blev två år senare. Jag hade haft värkar till och från i tre dagar samt med 15min mellanrum under hela natten. Jag skickade iväg gubben till sitt jobb, trodde nog inte på BF under dagen. Det var ju 2 veckor kvar till BF. Han hann komma dit han startar sin arbetsdag 6.30. 6.50 ringer jag till honom och säger att det gör så ont så jag klarar nog inte att köra upp dotter till dagis. Han kommer hem 30 min senare och kör dotter till dagis. Varpå värkarbetet stannar av. Besviket sa jag till honom att han lika gärna kunde åka å jobba igen. NEJ sa han. Har jag åkt hem för att föda barn så ska den ut idag! Så det var bara till att börja greja, Dammsuga, diska, bära tvättkorg upp och ner i källartrappen. Det hjälpte så när kl var 13.30 så hade värkarna kommit igång igen. kl 14.00 var det dags att hämta dotter på dagis. Mamma fick komma och hämta henne. kl 15 ringer jag till förlossningen och säger att jag vill komma in. Med 8 min mellan värkarna tycker de på FL att jag kunde stanna hemma en stund till. NEJ sa jag, för vattnet har inte gått ännu och går vattnet så tar det max 19 min sedan är barnet fött. (med förra FL i bakhuvudet) Vi har en bilfärd på en timma och jag vill inte föda i bilen. Efter en viss övertalan fick jag komma in. Jag var öppen ca 4cm. Och fick flytta från undersökningsrummet till förlossningssal på en gång. Men vi ville bara ringa våra nära och kära och säga att det var dax att stanna. På väg ut träffa vi ett par som just blivit "hemskickade" De frågade om vi oxå blivit det. NÄÄE DU sa jag vi blev allt inskriva sa jag med ett flin.. (lite skadeglad) Barn nr två hade inte heller fixerat sig varpå de var rädda att navelsträngen skulle klämmas om vattnet gick så jag fick inte gå för långt, Men gå fick jag göra. Blev uppkoplad till en fjärr CTG. Min man skulle gå till Pressbyrån för att köpa något han kunde äta. Jag sa till att jag följde med. Väl framme tog det en liten stund för vi träffade en vi kände. Jag ser i ögonvrån att en BM kommer springande. Här får inte du vara, sa hon med väldigt bestämd röst. Fick visst inte lämna förlossningen.. (ops)
Jag framförde att jag ville att bebisen skulle komma detta dygnet eftersom jag har en lillasyster som fyllde år nästkommande dygn. Bm sa då att ser jag att det drar ut på tiden så sätter vi dropp. Hon var väldigt tillmötesgående. Sedan var det skiftbyte. Jag sa samma sak till nästa BM. Och fick total nobben.. Här påskyndar vi inte naturensgång minsan.. Tidigare på kvällen hade jag fått EDA hade medfört att värkarbetet avstannat lite. Så där låg jag och kämpade med att försöka få igång värkar. 23.30 kommer den "sura" BM in. Säger att det här drar ut på tiden så vi funderar på att sätta värkstimulerande dropp.. Humm kunde de inte gjort det en timma innan sa jag. Sagt å gjort. KL 00.00 (ny dag, min systers födelsedag) kommer hon in med droppet. sätter en ny infart. 00.05 trycker hon på apparaten, Jag är väl medveten om tiden vid det tillfället. Bara det att precis när BM trycker på "knappen" startar förlossningen av sig självt.. Villket jag då inte fattar. Det gör så förbannat ont att jag skriker rätt ut.. "STÄNG AV; STÄNG AV FÖR HELLVETE" BM och min man tittar och gapskrattar.. Jag gav mig inte. Jag skrek flera gånger att hon skulle stänga av. Jag fick tillslut som jag ville och Bm förklarade för min man att droppet inte hade börjat värka ännu. Denna gången baddade han mig inte i pannan. SÅ då behövde jag inte tänka på att fokusera på min hand. Så han fick rejält ont. 00.05 startar krystvärkarna 00.15 är dotter nr 2 född. Hon skulle tydligen bara ut just på min lillasysters födelsedag. Så nu har vi alltid dubbelkalas då min lillasyster är mycket yngre än mig.
Om nu nr tre blir till får vi se hur den FL blir..
Jag har gått igenom två förlossningar. den ene inte den andre lik. Med första blev jag igångsatt på BF-3 pga högt blodtryck. Hade tid kl 8.00 på tisdagsmorgonen. Läkaren bedömde att det skulle sättas igång. Sedan blev vi ivägkörda ut på stan, skulle ta en fika och komma tillbaka kl 14. Sagt å gjort ut på stan. Fikade och åt hamburgare. Väl inne tillbaka hade jag inte öppnat mig så mycket men fick stanna kvar pga blodtrycket. Efter någon timma ökade värkarna och BM frågade om jag ville flytta in på Förlossningsrummet.. NEJ, sa jag. detta fungerar bra. 20min gick värkaran ökade ännu mera.. Bm ställde samma fråga. NEJ! sa jag detta fungerar bra. Ytterligare 20 min gick när BM kom med samma fråga igen, då gjorde det rejält ont och det var tre min mellan. Ok, får väl gå då. Jag fick lustgas och fick EDA en stund senare. Vattnet hade inte gått så de beslutade att ta hål på hinnorna. Villket de skulle göra i EN ANNAN SÄNG.. (vet ej varför) Så med infart i ena armen sambo i andra armen och ett värkarbete som hette duga fick jag kravla mig över i en annan säng. De tog vattnet och efter det skulle jag då kravla mig tillbaka till förlossningssängen. Bara det att bebben som inte var fixerad innan tyckte att det var dax att åka ner i förlossningskanalen. De ni. Byta säng när man är mitt uppe i en förlossning. När krystvärkarna kom gick ögonen i kors å jag trodde att jag skulle DÖ! Mitt uppe i allt det onda stod min sambo (nuvarande man) Och höll mig i hande baddade mig i pannan med en blöt handduk. Det enda jag kunde fokusera på under kryssningsvärkarna var att jag inte fick knyta ihop handen för då kunde HAN FÅ ONT!! Precis som om jag inte hade ont då.. Va knäpp mna blir i vissa lägen.. 19min tog det från att de tog vattnet till dotter var född.
Andra förlossningen blev två år senare. Jag hade haft värkar till och från i tre dagar samt med 15min mellanrum under hela natten. Jag skickade iväg gubben till sitt jobb, trodde nog inte på BF under dagen. Det var ju 2 veckor kvar till BF. Han hann komma dit han startar sin arbetsdag 6.30. 6.50 ringer jag till honom och säger att det gör så ont så jag klarar nog inte att köra upp dotter till dagis. Han kommer hem 30 min senare och kör dotter till dagis. Varpå värkarbetet stannar av. Besviket sa jag till honom att han lika gärna kunde åka å jobba igen. NEJ sa han. Har jag åkt hem för att föda barn så ska den ut idag! Så det var bara till att börja greja, Dammsuga, diska, bära tvättkorg upp och ner i källartrappen. Det hjälpte så när kl var 13.30 så hade värkarna kommit igång igen. kl 14.00 var det dags att hämta dotter på dagis. Mamma fick komma och hämta henne. kl 15 ringer jag till förlossningen och säger att jag vill komma in. Med 8 min mellan värkarna tycker de på FL att jag kunde stanna hemma en stund till. NEJ sa jag, för vattnet har inte gått ännu och går vattnet så tar det max 19 min sedan är barnet fött. (med förra FL i bakhuvudet) Vi har en bilfärd på en timma och jag vill inte föda i bilen. Efter en viss övertalan fick jag komma in. Jag var öppen ca 4cm. Och fick flytta från undersökningsrummet till förlossningssal på en gång. Men vi ville bara ringa våra nära och kära och säga att det var dax att stanna. På väg ut träffa vi ett par som just blivit "hemskickade" De frågade om vi oxå blivit det. NÄÄE DU sa jag vi blev allt inskriva sa jag med ett flin.. (lite skadeglad) Barn nr två hade inte heller fixerat sig varpå de var rädda att navelsträngen skulle klämmas om vattnet gick så jag fick inte gå för långt, Men gå fick jag göra. Blev uppkoplad till en fjärr CTG. Min man skulle gå till Pressbyrån för att köpa något han kunde äta. Jag sa till att jag följde med. Väl framme tog det en liten stund för vi träffade en vi kände. Jag ser i ögonvrån att en BM kommer springande. Här får inte du vara, sa hon med väldigt bestämd röst. Fick visst inte lämna förlossningen.. (ops)
Jag framförde att jag ville att bebisen skulle komma detta dygnet eftersom jag har en lillasyster som fyllde år nästkommande dygn. Bm sa då att ser jag att det drar ut på tiden så sätter vi dropp. Hon var väldigt tillmötesgående. Sedan var det skiftbyte. Jag sa samma sak till nästa BM. Och fick total nobben.. Här påskyndar vi inte naturensgång minsan.. Tidigare på kvällen hade jag fått EDA hade medfört att värkarbetet avstannat lite. Så där låg jag och kämpade med att försöka få igång värkar. 23.30 kommer den "sura" BM in. Säger att det här drar ut på tiden så vi funderar på att sätta värkstimulerande dropp.. Humm kunde de inte gjort det en timma innan sa jag. Sagt å gjort. KL 00.00 (ny dag, min systers födelsedag) kommer hon in med droppet. sätter en ny infart. 00.05 trycker hon på apparaten, Jag är väl medveten om tiden vid det tillfället. Bara det att precis när BM trycker på "knappen" startar förlossningen av sig självt.. Villket jag då inte fattar. Det gör så förbannat ont att jag skriker rätt ut.. "STÄNG AV; STÄNG AV FÖR HELLVETE" BM och min man tittar och gapskrattar.. Jag gav mig inte. Jag skrek flera gånger att hon skulle stänga av. Jag fick tillslut som jag ville och Bm förklarade för min man att droppet inte hade börjat värka ännu. Denna gången baddade han mig inte i pannan. SÅ då behövde jag inte tänka på att fokusera på min hand. Så han fick rejält ont. 00.05 startar krystvärkarna 00.15 är dotter nr 2 född. Hon skulle tydligen bara ut just på min lillasysters födelsedag. Så nu har vi alltid dubbelkalas då min lillasyster är mycket yngre än mig.
Om nu nr tre blir till får vi se hur den FL blir..
När jag låg i värkar på BB så satt pappan(1) i väntrummet med min mamma(2) och pratade (jag var då tillsammans med en ny kille, sen en tid tillbaka, så han fick vara med inne i rummet och pappan satt i väntrummet).
1: Hur luktar det inne på förlossningen? Jag har hört att det luktar som i ett slakthus?
2: Nja, jo, min föredetta, som jag har barn med, sa att han tyckte det luktade som när man slaktade ett rådjur ungefär..
1: Men jag som är vegetarian :O
Med andra barnet vaknade jag mitt i natten och kände mig hungrig men när jag kollade i kylskåpet var jag inte alls sugen.
Jag hade ju gissat att killen skulle titta ut denna dagen så jag tänkte att jag sätter mig i fotöljen och spelar lite spel för jag var ju ändå inte trött och det kändes ju verkligen inte som det var på g.
Efter ett tag får jag världens värk och skriker på mannen som snabbt är på fötter.
Han ska sätta på dottern kläder och springa in till grannen men innan han hinner komma ut från rummet så kommer en rejäl värk och då flyger sonen ut som en raket.
Gissa om mannen blir paff när sonen redan tittat ut!=)
Nu till det roliga. Mannen ska ringa ambulansen och när han kommer fram så är han uppenbart chockad och ingen fattar något.
-vi har barn säger han
Kan ju undra vad personen i andra ändan tänker..
Så förklarar han då att sonen just fötts hemma med navelsträngen runt halsen i sin fostersäck men att han verkar må alldeles utmärkt. (med VISS hjälp från den nyförlösta mamman=))
Personen undrar ju vart hon ska skicka ambulansen
-Hit svarar han
-Det får vi inte in på gps:en, har du någon adress.
-44 tror jag (knappast nummer 44 men ändå)
-Har du något namn på gatan?
-Något med någon blomma svarar han
Jojo, det här går ju bra tänkte jag
Lyckligtvis dyker grannen upp och tar över och inom en halvtimme kom ambulansen
Men som vi har skrattat åt det efteråt=)
Härlig tråd! Har inte skrattat så mkt på länge. Hjälper en lite smått nervös förstföderska. Hoppas jag kan bidra med något framöver. BF 3/12! :)