gapskrattade (så att sonen vaknade) åt reparations proffsen på Huddinge
Själv hade jag en omtumlande förlossning, med en del (i efterhand) komiska inslag...
BM var ut ur rummet en sväng, och jag hade just vankat mig igenon en värk from hell och den började klinga av när BM öppnade dörren. Precis då kommer en ny värk, alltså utan paus emellan och jag säger
"Men för i helvete, kom int nu!" och BM blir helt chockad och undrar vad hon gjort för fel...
För att kunna ligga och vila lite innan krystskedet bestämdes om epidural. Då måste jag få skalpelektrod på bebisen, för jag behöver vara uppe och vandra ännu. Hon antecknar 5cm öppen när elektroden läggs. Ringer OP (som lägger EDA) och den första som kommer är min mamma
(hon jobbar där) som chansade på att det skulle vara jag när de ringde. Visar sig att BSK som är med, var med när jag föddes oxå (liten ort...) De hinner bara lägga testdosen och funderar om den ligger för högt/lågt så kommer det kramper. BM kollar mig och säger "Nämen, du har bara en liten kant kv... nu försvann den med, du ska börja krysta gumman, du har öppnat dig helt på en halvtimme" varpå jag svarar "NEEEEJ! Jag skulle ju få vila, jag är trött, jag skulle ju få vila..." tycker de alla är jävla kärringar som säger att jag ska få vila efteråt. Dessutom skrattar de åt mig när jag talar om det
Pga låga hjärtljud (pga min dåliga syreupptagningsförmåga) fick jag syrgas, de testade ta bort den men tydligen sjönk hjärtljuden igen så jag fick tillbaka den, jag visste inte varför men tackade den snälla doktorn översvallande mellan pustningarna (min man tyckte det var hur kul soom helst).
Syrgasen gjorde mig en aning "lightheaded" och därmed var min första tanke när de lyfte fram sonen för att visa honom och lägga honom på mig "Den där är inte 3,9 kilo, de måste ha tagit fel..." med fel menade jag barn... som att jag skullle haft fler att välja på... De hade satt födselvikt till 3,9 och jag var 9 dagar över BF, hade förväntat mig en 4,5 kilos klump
han var 3,2 och jättespinkig
Och när de hade sytt mig klart så tittar jag på klockan och säger "Nejmen, nu hinner vi precis till BB-fotograferingen halv 5" (klockan var kvart i 4) och BM, BSK och mannen tittade på mig, sen började de gapskratta. Jag såg mig i spegeln när jag var på toa sen och förstod dem. Jag hade spräckt varenda blodkärl i ansiktet när jag krystade (det händer mig väldigt lätt, så ganska ovanligt att se ut som jag gjorde) och var röd/rosa-spräcklig med enstaka hudfärgade prickar.
Senare, när allt är klart och de vägt och mätt sonen kommer BM och begär uppgifterna. Allt lugnt. Några minuter senare kommer hon tillbaka... "Vet ni när ni kom in? Vi har inte hunnit skriva in er ännu och kan inte registrera födseln..."