IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?
Det gick bra! 1:593 spalten var 1,5 mm. Hon såg ingen orsak att gå vidare med FVP. Skriver mer sen. Sitter på ett fik och äter kladdkaka.
Inlägg från: No Ka Oi
|
-
-
Nu sitter jag vid en dator, lite lättare att skriva då.
Det var ett mycket bra besök idag och jag blir så ledsen när jag återigen läser Turlids inlägg om hur du blev behandlad. Bebisen ville inte riktigt vara med, inte visa nackspalten från sin bästa sida. Men hon passade på att kolla en massa andra saker som hjärta, magsäck, urinblåsa, näsbenet. Tittade i nästan en kvart sen sa hon att jag skulle gå lite fram och tillbaka i korridorer för att se om han (nej jag vet inte om det är en han eller hon men kallar han han) skulle vrida lite på sig.
Tittade igen, ingen bra vy på nackspalten. Hon ville kolla med VUL istället. Hon bad lixom om lov och nästan om ursäkt men va 17 har man gjort IVF har man ju gjort några VUL så det är ju en baggis. Läkarna på Carlanderska bara trycker ju upp staven men hon var försiktigt "känns det bra" och la en filt över benen på mig. Skön omtanke!!
Bebis ville ändå inte visa sin nackspalt. Hon "juckade" med staven och jag tryckte på magen. Hon passade återigen på att kolla att allt såg okej ut. Tydligen är näsbenet en viktig detalj när det gäller kromosomavikelser så den kollade hon igen. Hjärtslagen skulle mätas oxå. Fick höra dom! Tillsist la han sig rätt och hon kunde mäta.
Datorprogrammet tog hänsyn till att det var en IVF och hon ville veta datum för när embryot frystes. Enl. längden på bebisen är jag i 13+1 idag. Men enl klinikens BF är det 12+5. Hon poängterade att det var viktigt för uträkningen att det var bebisen längd idag som fick styra uträkningen men BF kommer inte ändras. Fick en utskriven rapport som vi gick igenom tillsammans. Hon förklarade alla siffror noga och hade tålamod med mig när jag frågade säkert tre gånger vilka siffrorna skulle vara för att hon skulle rekomendera FVP. 1:200 och lägre sa hon att det rekomenderades att göra FVP.
DS 1:593
Tris 18 1:47911
Tris 13 1:112786
Innan jag åkte dit bestämde jag mig för att jag ska lita på vad hon säger. Säger hon att jag inte behöver göra FVP så ska jag lita på det. Men nu när jag är hemma och sitter och läser så blir jag så osäker ändå. Det är ju bara siffor. Det är bara en sannolikhetsberäkning. Det är inga fakta. Det är inga bevis. Örrk...
Ursäkta att det blev så längt och bara om mig. Jag är bara så glad (om än fortfarande lite nervös) över ett mycket bra besök idag. En stor kram till alla som behöver det!
-
Kalimero, det var ju finfina siffror! Jag hoppas så innerligt att du lyckas denna gång!!!
-
För sex år sen eller så när jag ofta körde med ÄL-stickor (ej digitalt) så blev strecket starkare och starkare för var dag för att en dag bli tjockare än kontrollstrecket. De (få) gånger sen i höstas som jag använt ÄL-stickor (digitala) har strecken varit samma från dag till dag tills det plötsligt slagit om.Fjällsippan skrev 2011-08-04 19:14:37 följande:Jag är inte heller van att använda ÄL-stickor, så jag vet inte hur länge det svaga strecket håller i sig. Men när jag använde stickorna i förra månaden så var det ganska svagt till dess att det plötsligt blev ett tjockt streck och gav fullt omslag. Så för mig verkar inte strecket bli starkare och starkare när ÄL närmar sig; utan kan skifta fort. Vilken cykeldag är du på?
-
Underbart Turlid!! Så härligt att läsa! Håller tummarna för att det går bra med antikropparna oxå!turlid70 skrev 2011-08-15 21:44:17 följande:Svaret på FVP kom redan idag med posten, det var normalt! Bebisen har inga kromosomavvikelser och det är en riktig lättnad. Kan dock inte glädjas fullt ut än, väntar det andra svaret om antikroppar i blodet senare i veckan. Må det vara lika bra besked då också. Har rutin UL planerat på fredag nästa vecka och då borde det väl det värsta vara över, hoppas vi.
En stor kram till alla som behöver det!
-
Det är snurrigt... Jag fick ju 1/593 på DS och det tyckte BM var bra och hon såg ingen anledning att gå vidare med FVP. Sen läste jag lite för mycket om mycket bättre siffror, att KUB ger bara en sannolikhetsbedömning, att det enda säkra är FVP. Men ett FVP kan inte förutse andra saker. Barnet kanske föds för tidigt. Barnet kanske dör veckan innan förlossning. Barnet kanske får syrebrist under förlossningen och får hjärnskador. Osv osv. Det finns så himla mycket som man inte kan förutse på något sätt. DS är bara en liten del.slemtorsk i din bralla skrev 2011-08-16 13:00:38 följande:vad häärligt.. jag måste säga att jag är lite rädd när man kommit så långt.. Min sambo har ju ett förvärvat funktionshinder och han är fantastisk i sin människosyn, själv är jag nog lite mer snäv. Jag har jobbat med vuxna med DS och tyckte det var skitjobbigt (då var det bara en sommar) och jag kan inte se mig själv som mamma till ett sådant barn. Redan förra gången jag var gravid (31 år) ville jag göra KUB för att säkerställa för jag hade aldrig behållt det.... nuvarande sambo är en annan person än den jag levde med då.. men jag vet inte...
Jag är rädd kan jag väl säga... jag tror inte att ett barn med DS skulle få det bra hos mig, jag har inte det tålamodet och den orken att reda ut allt som krävs. Har en vän som för ett år sedan födde ett barn med DS.. hon är bara 30 och hon hade inte en aning, fick diagnosen när bebisen var ett dygn och jag ser allt hon går igenom. Sen fick hon ju en chock och en depression i samband med förlossningen så klart.... men jag är rädd... kanske ska man strunta i att ta tester och ta barnet som det är när det kommer???
Eller göra som min sambo säger..ta alla tester som går för att då VET man och kan förbereda sig... jag har svårt att tänka mig göra en abort nu också... snurrigt värre eller hur??????
Det går inte att försäkra sig mot allt. Även om man vill.
Klart man är rädd!
Har två i bekandskapskretsen som fått mig att tänka och läsa mer om allt som kan hända. Och på ett "svartare" sätt. En förlossning startade i v. 21. Barnet klarade sig inte. En föddes med allvarligt hjärtfel men klarade sig.
Men om man nu "bara" tar DS. Jag har ingen aning om hur jag kommer reagera om barnet jag bär har DS. Jag har inte heller något vidare tålamod.
Vissa dar snurrar jag oxå till det. Ångrar att jag ändå inte gjorde FVP. Är orolig till tusen. Andra dar är jag bara glad.
Det kommer gå bra för dig oxå! Du får inte bara tänka på DS och allt anant hemskt. Även om det är bra om man tänker lite på det. Det kommer att gå bra, det måste det göra. -
Så underbart Turlid!! Nu blev jag glad!! Jag försökte dölja magen tidigare i veckan. Men så fick jag ont, som träningsvärk i magen. Kom fram till att jag gick och höll in magen. Så på med riktiga mammabyxor och en tajt topp. Har någon på jobbet sett magen då!?! Inte en kotte...turlid70 skrev 2011-08-19 13:19:37 följande:Har ring och pratat med karolinska ang mitt blodprov förra vecka. Erytrocyt antikropparna i mitt blod har inte ökat än så länge. Jag är överlycklig, så att tårarna rinner. Nytt blodprov om dryggt en månad. Nu är det bara en vecka kvar till rutin UL och sen ska vi avslöja för mina barn, måste berätta till min chef också, snart blir det svårt att dölja magen, gick in i v 18 idag ju
.
Nu har vi bara två veckor kvar till halvvägs!!!
En stor kram till alla som behöver en!
Jo förresten, det pratades i tråden för några dar sen om man mår dåligt av behandlingarna. Jag vill inte skrämma er nu, bara berätta hur jag hade det. Själva hormonbehandlingarna hade jag inga större problem med. Mitt största må dåligt var förra året då jag skulle göra FET. Det sista vi hade i frysen. Jag var så orolig och mådde så dåligt. Det + en grej på jobbet fick mig att bryta ihop totalt. Fick äta antidepresiva. Vad jag vill säga är lixom att man kan inte veta i förväg och för vad man kommer må dåligt av. FET i våras var jag otroligt nervös över men inte alls på samma sätt som i höstas. -
Jo det är sant! Visst är det underbart!?!turlid70 skrev 2011-08-19 15:58:47 följande:Tack tack tack! Jo, två veckor till halvvägs, kan det vara sant? Vi har ju samma BF, fast jag kommer göra KS så att det blir nog lite tidigare.
Jag hade också varit nära att använda antidepresiva och sömnpiller, men visste att det inte var bra när man jobbar på att få barn och går igenom IVF mm, så att jag lyckade undvika dessa mediciner genom att värdera om mitt lävnadssätt.
Jag kunde inte undvika att äta antidepresiva... Jag ville skjuta upp FET men läkaren tyckte att det ska inte påverka. Embryot "gick ut", fick inte förvaras längre utan socialstyrelsens tillstånd och det kändes oxå krångligt. Så jag litade på läkaren. Men visst undrar jag om vi hade lyckats om jag inte ätit antidepresiva... Men nu är det historia!
Skyll på hormonerna att du stavar lite konstigt idag. Man kan alltid skylla på hormoner!
Nu är det fredag. Ha en bra helg allihoppa!! -
Jessica, så tråkigt att det inte tog sig... Skytten, jag skulle på fest och ett par dar innan ÄP var jag tvungen att köpa ett par snygga byxor. Jag var så svullen att jag nästan fick köpa en storlek större än vanligt. Thule, mycket intressant med din kompis i Tyskland. Perfa att ha en sådan kontakt!
-
Hej 34an! Ville bara säga att jag förstår dig att längtan efter en trea kan vara stark. Otroligt stark! Jag är gravid med mitt tredje IVF-barn. Jag hade väldigt många jobbiga känslor inför att försöka få en trea. "Duger inte de barn jag har? Varför utsätta mig för all den press IVF innebär? Varför utsätta mina barn för en mamma som är nervös, kort tålamod och dåligt humör?" Jag mådde så dåligt i våras strax före och under ruvningen. Men det gick bra! BF i slutet av januari. Och jag hoppas att du oxå lyxkas bli gravid med en till!!!42an skrev 2011-08-28 22:01:34 följande:Hej på er! Har skrivit här ngn gång men försöker läsa allt, ni är så himla gulliga mot varann.
Har 2 ivf-barn sedan tidigare, en som kom till på CvL och en på Carlanderska. Nu kan jag inte släppa tanken på en 3:a. (Hoppas ingen tycker att jag gapar efter mycket när flera av er inte har något barn.)
Vet att jag skall vara så lycklig som har dem, och det är jag verkligen, men längtan efter en till är otroligt stark.
Hej alla andra! Jag tänkte att kanske skulle sluta läsa tråden så ofta i alla fall nu när jag inte är mitt uppe i IVF-svängen. Men jag kan inte hålla mig härifrån! Det är som värsta spännande romanen! Och även om jag inte skriver så vill jag att ni ska veta att jag håller tummarna stenhårt för alla er kämpare. Jag hoppas så innerligt att det går bra för er alla!
En stor kram till alla som behöver en!