!
.
Hej i tråden. Har haft det jobbigt och inte orkat uppdatera. Som Zinfandel skrev så gick ÄP bra i tisdags, det var jobbigt då de endast hittade två ägg och inte alla äggblåsor först. Trodde jag ägglossat i förtid igen. Sen såg Dr några som gömde sig, de tryckte på magen men kom ej åt så jag fick göra om ett till plock en timme senare och fick då ut två ägg till, fyra totalt. Hade ont efter alla turer och pustade ut. Då kommer de in och berättar att mannens spermaprov var så dåligt att han måste försöka lämna ett nytt. Jobbig dag för oss båda, åkte hem från Falun och försökte tänka positivt att vi ändå fick ut fyra.
De ringde dagen därpå och gav oss tid för ET då två st var befruktade. Osäker på om de andra dukade under vid ICSI eller varför de ej blev befruktade. Men glad och så lättad att få beskedet. Jag åkte upp från Stockholm själv igår för ET, när jag skulle byta tåg i Gävle ringde Dr från kliniken och sa att våra ägg inte delar sig som de ska. Han trodde det var hopplöst men sa att jag kunde få sätta tillbaka dessa ändå då jag ändå var på väg upp om jag ville. Han skulle höra med lab en gång till och ringa upp. Innan han ringde var jag tvungen att stiga på nästa tåg och självklart ringde han när det väl började rulla. Lab sa att det förmodligen var 100% säkert att jag inte blir gravid på våra ägg. Det ena hade stannat av helt, det andra var bara två celler. Men visst, jag kunde sätta tillbaks dessa av affektionsvärde om jag ville? Våndades och hade ett helvete på tåget. Ringde mannen, skulle jag hoppa av någonstans och försöka åka hem? Tänk om det ena ändå utvecklas? Alla tankar på om ifall vi slänger det? Var nästan framme när vi bestämde oss för att sätta in ändå. Kändes väldigt konstigt och sorgligt dystert istället för den hoppfulla lycka jag brukar känna vid ET. Låg kvar på kliniken och grät i väntan på tåget hem. Resten av hemresan är bara som ett töcken. Nu vet jag inte vad jag är, ruvare eller bara dum som tror att jag kan bli genetisk mamma vid min ålder efter alla våra försök.
Tack turlid. VIsst är ruvandet jobbigt, men det är ändå själva målet med alla sprutor och ingrepp. Att få chansen. Även om den är försvinnande liten.
Någon som har hört talas om någon som blivit gravid med ett 2-celligt på dag två?
Tack snälla ni. Jag tror också jag gått omkring och undrat och kännt att vad har vi gjort om det kastats. Vi får betala för en halv behandling oavsett hur vi ville göra.
Tror det finns en bättre chans hos embryon som tappat celler vid upptining. Då har det ändå varit ett livsdugligt embryo från början?
Ja hoppet är det sista som överger en. Men just nu börjar jag efter alla försök känna hur jag är fullständigt utmattad. Vi har sedan 2008 gjort 12 försök varav två avbrutna. Har hela tiden haft en benhård förvissning om att det kommer att lyckas för eller senare. Så länge jag har ägg kvar finns chansen. Har så svårt att ge upp det.
Tac för att ni försöker peppa och ge hopp. Kliniken ville slänga ägget efter att ha tittat till det igen, de sa det inte kommer leda till graviditet. Det vore fantastiskt att få överbevisa dom.
Ja Snösport, hade man haft pengar i överflöd så hade jag gjort nya försök så ofta det gått. Nu har jag inte kunnat kombinera mitt jobb med alla försökt utan valt att satsa den sista tiden med egan ägg helt på detta vilket naturligtvis gräver jättehål i plånboken.
Hönan, vi har haft bättre embryon än detta som kasserats. De tyckte väl synd om mig när jag tagit mig från Stockholm till Falun. Såg att ni också gör ICSI pga manlig faktor? Vi funderar mycket på hur spermierna faktiskt påverkar befruktningen + hur många ägg som dukar under vid själva microinjektionen.
Men Snösport - vad är det jag läser????? GRATTIS!!!