Hej, är ni liksom jag snart 40 och ska genomgå en IVF behandling inom kort. Vad tror ni om våra chanser till en 
?
I början av augusti börjar jag spraya, det är vår första behandling direkt bestämd med mikroinjektion på Karolinska. När börjar era behandlingar och var? Skriv gärna om era känslor innan behandlingen och så kan vi kanske följas åt till framgång och lycka!
Varmt välkomna!
Så var man klar då, nu är det ruvarstatus. Men detta IVF gick inte så bra. Jag fick ut 5 ägg och de sa att tre var jättefina. MEN bara ETT blev befruktat. Så inga till frysen denna gång. De kunde inte hitta någon förklaring till reslutatet eftersom både simmare och ägg var fina.
Har känt mig lite deppig efter detta. Känner mig negativt inställd till hela ivf:en. Känner mig gammal och trött, vad är det man håller på med. Det är psykiskt jobbigt, vill helst bädda ner mig i sängen och bara sova. Har bruna flytningar också och jag vet att detta kan bero på att de varit och rotat och orsakat små blödningar, men så hade jag sist också och då blev det inget. Jag inbillar mig att emryot redan har åkt ut....(kan det det så tidigt?)
Ursäkta att jag är så negativ, men jag har ingen att prata med om detta. Inför sambon försöker jag hålla humöret uppe och visa mig positiv. Han känns för omogen för att kunna ta detta.
Och mamma kan jag inte prata med, hon tycker nämligen att jag är för gammal för att skaffa barn, (hon är så rädd för att jag ska få komplikationer).
Hispan:
Jag vet flera stycken som fått barn efter 40+ så händer något dumt eller komplikation så kunde det likväl hänt annars också så är det, vet kompissar som fått Down Syndrom barn fast hon födde när hon var 27 år, en annan någon typ av förgiftning så det blev akut kejsarsnitt fast hon var runt 30. Så visst allt kan hända...men kommer det att hända dej? Troligtvis inte.
Man kan ju bli lite avslagen ibland, det är väl fullt normalt då allt man fokuserat på är att få till ÄP och ET och när det väl är gjort är det ju bara väntan och eventuella tabletter och sprutor att hålla reda på. Här får du ju snacka av dej!!
Vill sambon skaffa barn och ni gör IVF så kan du säkert snacka med honom...min karl hade en massa funderingar efter vårt 4:e IVF och vi snackade länge och jag som inte trodde han var så intresserad av alla sprutor, vad som händer mm då livet mest flyter på som vanligt fast jag tar läkemedel. Han kasnke förvånar dej om du säger att jag vill rensa hjärnan lite för jag har ju ingen att ventilera med. Däremot så har väl vi mer moderskänslor och tidspress som gör att man känner sej lite stressad ibland.
Hoppas ruvningen går toppen!!!! Håller tummarna nu.
hispan - Grattis till ruvarsstatus även om jag förstår att det känns jobbigt. Bara 3 ägg av mina uttagna 7 blev befruktade denna gång och inget till frysen så jag blev vansinnigt ledsen. Nu är jag på RD 8 och är fruktansvärt orolig över hur det kommer att gå. Känner mig också gammal, trött och förbrukad. Jag har också problem med att prata med min sambo och han kan ha svårt att lyssna när jag beskriver hur jag känner. Han tycker mer att vi ska ta det lugnt och bara hoppas på det bästa. Min mamma vill gärna bli mormor för första gången och hon förlorar lite mer hopp för varje försök vi gör. Min pappa som är omgift med en 19 år yngre fru och bor 150 mil bort är inte alls intresserad av hur det går så där har jag inget stöd att hämta. Sen är det där med ekonomi och hur många försök man ska göra och hur värt det är att satsa egentligen?
Trrots att jag är deppig själv vill jag ändå be dig att våga hoppas på det embryo du bär på! Det finns många som har lyckats trots liten skörd och få befruktade och en ålder runt 40! Stor kram och lycka till! Stora och små mirakel inträffar varje dag!
!
.Och jag håller tummarna stenhårt för ruvarna i tråden att det blir många mirakel framöver!