IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Tack! Nu är det j-ligt nervöst

Så sitter jag på Sundsvalls flygplats med en behandling à la Snösport i väskan. Berättar mer senare idag.

Tyvärr har jag nu kommit från sjukhuset och fått konstaterat missfall, jag blöder inte men har känningar som väldig yrsel och ont i äggstocken...det var en tom livmoder men bra slemhinna och det syntes att det troligtvis varit ngt där. Dock eftersom jag gjorde ett positivt test idag med veckoindikator men den visade bara 1-2 + mina mensvarningssignaler så ville jag kolla då jag aldrig får mens när jag tar progesteron.  

Men positiva är ju att nu vet jag att vi kan bli gravida...ska till sjukhuset på måndag och se om mina värden ändrats eller om de måste in och leta vidare för att hitta ägget någonstans.

Nu kan jag ta upp målandet med fönstrena med gott samvete....ska ta det lugnt i helgen.
Hade ju inte fattat att jag var gravid så det är faktiskt inte så stor chock, men givetvis känner jag mej lite sorgsen när jag äntligen blev gravid.   Sommar och sol för att göra om min a la Snösport en gång till!!!! Annars tar vi den sista IVFen i september så vi fortsätter tro!

Kramar på er!!!

BOE: Tack, visst är det trist men som läkare sa ...se det som att nu kan ni faktiskt säkert bli gravida själva igen...så vi sa att så ska vi tänka och leka kaniner i segelbåten i sommar

Kanske. Svårt att säga. Sist började jag blöda på kvällen på RD 15.

Jag var ju hos Ludmila igår. Ett mycket hjärtligt och välgörande besök. Innan jag gick dit hade bestämt mig för att lägga min mer ifrågasättande natur åt sidan, och försöka ta in hennes sätt att behandla och tänka med hull och hår. Besöket började med att jag fick berätta min historia kort för hennes sköterska, och så tog hon HB och blodtryck. Sedan fick jag träffa Ludmila och jag fick berätta mer detaljerat om min historia, och hon pratade mycket hon också . Sedan gjorde hon en vanlig gynyndersökning och tog sekret för att titta i mikroskop. Hon konstaterade att jag hade en infektion, som jag förmodligen har haft länge. Som jag förstår det så är, liksom Snösport, tarmbakterier som har bosatt sig i både vagina och livmoder. Bakterierna gör det ogynnsamt och näringsfattigt för embryona i livmodern.  Dessa finns även hos partnern. Hon gjorde ultraljud, men allt såg fint ut. Sedan fick jag utförliga instruktioner kring behandlingsplanen, som jag tror är detsamma som den Snösport fick. Antibiotika (2 sorter) till både mig och sambon). Dalacinkräm till mig. Efter behandlingsfasen så blir det en friskvårdsfas med bl a Ovesterinkräm (östrogen). 

Ludmila stämde av med mig att mina TSH-prov var tagna. Hon tog även upp att vid "hemma-plus" så ska jag börja med progesteron. Hon frågade även om jag provat Pergotime; eftersom jag har bra ägglossning så har jag hittills tänkt att det inte behövs. Men nu i efterhand så ångrar jag att jag inte frågade henne mer kring Pergotime, och om hon tycker att jag "behöver" det. 

2 000 kr kostar det. Jag misstänker att turlids teori stämmer; för jag tyckte mig så en namnlista om "fri läkarvård" eller något liknande i väntrummet.

Vid ett flertal gånger så klappade Ludmila mig på kinden, och jag som brukar vara så riktad och karsk i mötet med IVF-läkare blev mer som en liten flicka. Det kändes skönt att bli omhändertagen av denna starka, positiva och roliga kvinna. Hon har utarbetat en noggrann behandlingsplan, hon tror på det här och jag respekterar henne för det.

Idag har vi börjat behandlingen. Sambon mår redan illa . 

Vad bra att du tar med dig frågan om Pergotime till henne. Det kanske dyker upp fler funderingar under veckan som du kanske kan ta med dig i bakfickan. Hur tar du dig till Sundsvall?