IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Det blev inget FET, inget av embryona klarade upptiningen. Jag hade kommit nästan fram till Sthlm (ca 2,5 timmars resa från mig) när jag fick beskedet. Det var bara att boka om biljetterna och vända hem. Känner mig helt tom, skulle vilja gråta men det har jag aldrig kunnat, så det funkar ju inte nu heller.

systematiska jag måste planera framåt för att stå ut så nu undrar jag tre saker; 
1, jag har lite progesteron kvar, ca 7 crinone och tänkte ändå ta dem nu eftersom vi iaf har gjort ett hemmaförsök, skulle ni tagit dem varannan dag? Eller tagit ffa i början? CvL vill inte skriva ut det och inte min hemortsgyn heller?
2, När det gäller DHEA (Prasterone) ska man göra upphåll i lutealfasen om man gör hemmaförsök (IVF eller FET)? Gissar att man slutar om man blir gravid, men vad gäller tiden innan man vet? Jag tänker att sannolikheten att vi lyckas på egen hand ärminimal, men OM vi skulle lyckas vill jag ju inte riskera något, men samtidigt vill jag nu äta det i 2-3 månader innan nästa försök.
3, Ni som beställt från DHEA.com, har ni fått hem ett litet brunt kuvert med små platta tabletter i vanlig plast? På bilden är det ju en burk, jag tycker det ser skumt ut. Men gissar att de vill minimera fraktkostnad? Hade jag inte vetat att ni är fler som beställt det skulle jag aldrig våga stoppa i mig tabletter som jag fått i ett brunt kuvert  (och vågar det nog inte förrän någon säger att precis så såg deras leverans ut med).

missboring, ja det är ju extra jobbigt med alla praktiska omständigheter som att inte ha kunnat sova för att vara rädd att missa tåget, stressa i väg tidigt, ha lagt pengar på ett extra läkarbesök (igår), pengar för tågbiljetter, få beskedet på tåget, sitta på ett tåg i massa timmar och bara känna sig helt gråtfärdig osv. Dessutom klev jag på fel buss på vägen hem, (hur kunde jag åka så långt utan att märka att det var åt fel håll?)

Tack vad gullig ni är!

Nu har jag hittat ett svar på min fråga n2 2, om DHEA under lutealfas om man försöker bli gravid och inte vet om man lyckats. En kvinna i en annan tråd skriver så här: "Jag åt DHEA utan uppehåll, alltså hela menscykeln. Läkaren sa att man inte ska ha paus med medicinen. Men man ska sluta då man är gravid. Eftersom jag var gravid utan att ha vetat om det så hade jag ätit DHEA i början av graviditeten. Jag mailade till CenterforHumanReprod.com och de svarade såhär: Nothing to worry about taking DHEA in early pregnancy. The placenta is a DHEA factory, and DHEA is naturally high in pregnancy. "
Utifrån detta svar (som jag hoppas man kan lita på) tänker jag att jag nog kan börja i kväll, för jag vill som sagt komma upp i så lång tid som möjligt med DHEA innan nästa ivf. De grafer jag sett så verkar 2 månader verkligen vara minimum, sedan verkar det snarast öka chanserna linjärt (på gruppnivå, så det funkar ju inte för alla).

Tack alla för allt stöd  Jag är inte så knäckt ändå, det är nog för att jag är så "krass" och tänker att det ju är bättre att de "dör" nu om det ändå inte ska bli något av dem än att man antingen går och hoppas i 14 dagar eller ännu värre går flera veckor och secdan får missfall igen.

Anne, jag vet att du förstår   Du omtänksamma själ! Det låter bra att minska lite och se om det lättar av det. Stå på dig på läkarbesöket!

pp08, vi hade lyckats få två till frysen detta andra IVF (förra gången blev det inga). De har inte uppgivit scoring på dessa men sagt att de är tillräckligt bra, de var dock 5-celliga så jag har känt mig misstänksam hela tiden.

syskon, även jag undrar hur det går!?

snorpan,. vad gullig du är, behöver du dem inte själv då?

Angeliq, håller mina tummar för era två små!

Bengalen, heja på Hoppas nu det kommer igång så att du får komma vidare ett steg!

Hemulen, tack för den infon, känns mycket bättre när jag vet att du också köpt därifrån Märker du något? Tar du 2 eller 3 om dagen? Mjukstartade du eller drog på fullt direkt?

Zin, tack vad gullig du är! Nej det var inte riktigt vad vi behövde, lite som att sista hoppet försvann, nu är det så himla svart på vitt att mina ägg och våra embryon är usla. Om det inte vore för att jag fått lite hopp av att läsa om DHEA är jag inte säker på att vi skulle göra ett sista försök ens. Men nu har jagfått lite hopp av just det och tänker klama mi fast och göra ett ordenligt försök med det.

Linköping, åh vad snäll du är! Är det inget du behöver alltså? Får du mer? Håller nu tummarna benhårt för att du får dessa blåsor att stanna kvar och mogna fint!

Victoria, tack!

Angeliq, hoppas att dina embryon är starka små rackare Så klart ska du heja på dem i natt, men det är viktigt att sova också

Nu syskon, Fy så himla tråkigt! Som vanligt låter det så futtigt, men jag lider verkligen med dig. Varm kram till dig! Får jag fråga hur du/ni tänker om framtiden? Jag har själv idag varit hos min psykolog och börjat på en bearbetning av att det nog inte blir fler barn, och jag och min man har bestämt att bara ge det ett ivf-försök till. Jag är därför nyfiken på hur andra resonerar kring tiden efter, tex hur tänker man om "hemmaförsök" ska man släppa det också? Jag tror att om jag fortsätter med det kommer det bli lika jobbigt och att jag fortsätter hoppas...Du behöver absolut inte svara om du inte vill!!!

Linköping, men vad märkligt. Hoppas på bra samtal med CFC.

Hemulen, tac för svaret, vad skönt att du inte känner något! Förstår din tanke om 50mg, får jag fråga hur många "hyfsat många" ägg är? Har för mig du har sagt det, men det har fallit bort. Minns du om det i artiklarna även var ökat antal ägg också och inte bara kvaliteten? Jag får kolla...

Skytten, fina du, tack så mycket för att du tar dig tid att komma in och prata med mig!  Och tack för att du delade med dig av hur det blev för er. Jag är SÅ glad för er skull att det känns rätt med beslutet och att du och din man verkar må bra i det, och att han tom har blivit mer attraktiv för dig  Jag tänkte mycket på dig när jag skrev om mina funderingar om hur det blivit för andra. Jag vet ännu inte om vi kommer att vilja försöka lite aktivt hemma, men som sagt jag är rädd att då ändå vara lika "besatt" av hela alltet och i så fall fortfande inte kunna leva fullt ut, utan ändå i någon slags väntan. Så jag skulle önska att jag kände mig "helt klar" med det, och ha kunnat släppa, och kunnat acceptera i hjärtat (och förnuftet) att det blir så här vår familj ser ut. Men än är jag inte där. Kram tillbaka!!!

Angeliq, så fantastiskt med en tiopoängare och hoppas på att den andra kämpar vidare och hamnar i frysen. Jättekul att höra!

syskon nu, Även jag blir starkt berörd av dina ord och är väldigt tacksam att du delar med dig! Jag känner igen många tankar och har ju som jag skrivit börjat bearbeta det lite redan nu, så det är verkligen fint att få läsa hur du tänker. Jag tycker du låter så "stark" i ditt beslut och ni har ju verkligen givit det många chanser så jag hoppas att du så småningom landar helt i det och att du kommer att kunna njuta av din familj Jag bjuder så gärna in dig.

MissBoring, jag tror inte du behöver oroa dig, kroppen har säkert fixat det på annat sätt, kanske har slemhinnan absorberats, eller att blödningarna räckte för att få ut det. Det verkar vara mycket vi inte vet och ultraljuden verkar inte säga allt (tänk tex på Linköpings vul-resultat). Jag förstår mkt väl att du inte kan släppa det, jag skulle absolut ha tänkt samma sak och inte kunnat släppa det (ni vet ju hur jag är vid det här laget   )men jag tror eg inte att du skulle behöva oroa dig. Om du ändå inte kan släppa det be om ett nytt vul, så att du slipper den jobbiga pressen.
Bengalen, ja tempen gick ju upp sedan, så det känns bra. Har dock svårt att tro att just detta hemmaförsök skulle ha lyckats, men samtidigt verkar jag vara obotligt optimistisk när det gäller detta och hoppas ändå .-)

Skytten, det gör jag gärna!!!