IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?
Lillstoran - ivf sätter verkligen förhållandet på prov, men det gör hemmaförsöken också. Nästan värre med hemmaförsöken tyckte jag. Ivf är på ett sätt mer kontrollerbart (kontrollbehov brukar vara ett gemensamt drag hos många av oss i den här svängen ) man vet när saker ska ske och man vet ganska direkt hur man lyckats/misslyckats. Det jobbigaste tycker jag är att när man hanterar misslyckandena olika. Jag har ett stort behov av att prata och min man sluter sig och bearbetar det själv. Det har varit väldigt tufft för oss. Vi har en son (inte ivf-barn) så vi gör alltså syskonförsök. För mig var det inte självklart att försöka få ett barn till, snarare var jag säker på att jag inte ville det efter en traumatisk förlossning och extremt jobbig graviditet. Men så hände något och jag ville helt plötsligt och nu går det inte. Det är ju väldigt individuellt hur man ser på det här men jag antar att jag inte tycker att det är en "katastrof" om vi inte lyckas med ivf har att göra med sonen som vi har. Jag "ger upp" nu efter ett färskförsök och fyra FET (har två FET kvar att göra förhoppningsvis) men det kanske jag inte gjort om jag inte haft barn.