Fortfarande ingen bebis på gång och är snart en vecka över tiden. Jag har nog testat det mesta för att få igång det och jag vet ju att allt sådant är ren bullshit, men vad gör man inte..... Jag testade ju en hel del grejer för att få honom att vända på sig och det fungerade ju men nu hjälper inget alls.
Bra att du fick tecknat försäkring, Yeahcarro. Nästan alla försäkringsbolag har gravidförsäkringar och de ser i stort sett likadana ut.
Hej på er! Äntligen!!!
I lördags morse kom vår lille sötnos ut! Snabbt gick det kan jag säga och det var verkligen inte alls så som jag förväntat mig.
Vi hade varit på lite fest på fredagskvällen och gick inte och lade oss förrän strax efter 2 på natten. Prick 4 vaknar jag av att det säger poff i ryggen och så forsar det vatten som en hel ocean i sängen. In i duschen och skölja av mig och än så länge känns det inget alls. Vi ringer till Lund som säger att vi kan vänta med att komma in tills vid 10-tiden på förmiddagen. Vid 5-tiden börjar värkarna sätta igång lite lätt men de känns verkligen inte så farligt så jag ligger kvar i sängen och vilar mig. När klockan är halv 8 tycker jag helt plötsligt att det börjar trycka på där bak så jag väcker min man och säger att vi nog måste åka meddetsamma ändå för det känns konstigt. Vi ringer Lund igen men då är det helt plötsligt fullt så vi får åka till malmö ändå och tur var väl kanske det. Vi hinner precis in på förlossningen och jag undrar om jag kan få epidural för att det trycker så mycket där bak. Det fick jag inte alls för det var helt enkelt dags att föda barn. Jag var fullt öppen utan att känna av det och krystvärkarna var verkligen på gång i bilen. Så vi hann precis in och sedan föddes vår lille pojke!
Måste verkligen säga att det var en helt otroligt positiv upplevelse. Jag hade inte det minsta ont (faktiskt) och hann aldrig bli rädd heller. Det känns faktiskt värre nu efteråt när man är så svullen och öm. Han kom ut lite som stålmannen så jag fick tydligen en del skönhetsstygn men det ska väl bli bra igen. Jag som hade planerat förlossningen så mycket med allt jag skulle göra och testa (bada, pilatesboll, saccosäck, olika smärtlindringar etc.) och så fick/hann jag inte testa något alls.
Vi stannade kvar på familjeBB ett dygn och kom hem sent i söndags kväll. Nu försöker vi bara hitta en vardag igen och myser så mycket vi kan med vår lille bebis.
Stort grattis suzR!!! Skönt att det gick så bra.
YeahCarro: Strunta i din BM! Hon verkar vara alldeles obstinat och inriktad på helt fel saker. Jag har kompisar som gått upp typ 30 kg och ändå inte fått några "bannor". De har gått ner sina kilo igen. Så här 5 dagar efter förlossningen har jag gått ner typ 7 kilo. Det bara rinner av mig. Jag kissar sådana mängder så det är inte sant. Å andra sidan dricker man ju en hel del. Nu när amningen kommit igång är jag så konstant törstig att det känns som om jag måste gå omkring med en vattenkaraff överallt. På nätterna svettas jag som en gris. Inatt vaknade jag av att hela täcket var blött, av svett.....
Vår lille gosse vägde 3130 g och var 50 cm lång. Ingen stor pojke alltså, alldeles lagom =)
Min slempropp lossnade inte förrän efter att vattnet hade gått. Jag behövde gå på toa under de tidiga morgontimmarna och då kom en del av den och det kom väl en del till precis innan krystvärkarna satte igång.
MissWiren och YeahCarro, hoppas verkligen det händer något snart för er. Men det är ju bra att förbereda sig på att man kan gå över. Jag höll på att bli galen den veckan jag gick över. Grät varenda dag och hade sååå tråkigt.
Fast å andra sidan gråter jag en hel del nu också.... Jag känner mig bara så himla konstig, det måste vara hela den här hormoncoctailen som rusar i kroppen nu. Om någon frågar hur jag mår så kan jag lätt brista ut i gråt utan någon anledning alls. Och jag klarar inte stress eller beslutstagande alls, då gråter jag också. Jag gråter för allt typ. Jag var inte alls förberedd på den smärta som skulle vara efter förlossningen. Förlossningen var en piece of cake jämfört med veckan efteråt. Min svanskota har gjort att jag i stort sett inte kunnat röra mig och svullnaden där nere har heller inte varit att leka med. Men det blir bättre för varje dag som tur är.
Känner mig lite innelåst nu när min man börjat jobba igen. Vi bor ju fortfarande i lägenhet utan hiss. 1 månad kvar till flytt bara!! Idag borde jag ta mig ut och handla lite men jag kan ju inte komma ut. Smärtorna gör att jag fortfarande inte kan bära något så jag får snällt sitta kvar här inne i det fina vädret.... =(
Cathie: Det låter ju helt otroligt vad du varit med om. Förstår att du har ont och är trött. Hur upptäckte du att du hade en ytlig blodpropp i benet förresten?
Låter verkligen inte så trevligt att spricka så mycket. Sån tur är idag så är de ju så duktiga så att man blir återställd. Själv sprack jag ganska lite tror jag, vet inte riktigt hur mycket. Barnmorskan sa att det var lite på höger sida där jag klövs lite eftersom att han kom ut med ena handen före. Men det var visst inte så mycket och det var väl inte så många stygn heller. Dock undrar jag ändå hur man kommer att se ut sedan. Jag vågade titta efter först idag, nästan 3 veckor efteråt. Det är inte svullet längre men det ser ju verkligen inte ut som innan. Ni som fött tidigare, hur lång tid tar det innan man ser ut som tidigare (nästan iaf) och vad kan man förvänta sig? Lite privata frågor kanske men frågar man inte får man inga svar.... =) När börjar man "krympa ihop" igen? Jag tycker nästan det ser ut som om hålet är ganska stort. Jag har ju inte kollat jättenoga för det vågar jag inte riktigt. Läskigt.
YeahCarro: Hoppas verkligen det är på gång för dig nu! Det kanske börjar öppna sig iaf och det är ju bara bra om du inte känner så mycket av det. Man kan ju hoppas att så är fallet iaf =) Jag är så nyfiken på när det är dags!
vilken tradig väntan, YeahCarro. Och du får tjura och gnälla precis hur mycket du vill =) Det är den enda lyxen man får ha som gravid...... Det värsta jag visste var när folk sa till mig: Men det är ju så fint väder, passa på och vara ute och njuta medans du kan. Eller hur....jag ville verkligen vara utomhus....nope, inte alls. Stick och brinn vill man helst säga =)
Jag kände heller inte en endaste förvarnning. Vi var på fest hos ett par kompisar och gick inte och la oss förrän efter 2 på natten. Och på dagen hade jag också varit på stan och fixat lite grejer men kände ingenting. Det var egentligen meningen också att jag skulle köra hem från festen och att min man skulle kunna dricka lite men in i det sista så sa jag till honom att han skulle köra istället för jag pallade inte sitta bakom ratten så han fick vara nykter. Och tur var väl det eftersom att vattnet gick 1½ timme efter att vi lagt oss.
Idag blir det en liten promenad till BVC för invägning. Det verkar som att lillen äter på bra. Han har inte längre det där nyfödd-utseendet där allt är så skrynkligt. Nu börjar huden släta ut sig och fyllas ut lite. Skönt eftersom han är så himla spinkig och liten. Han har alldeles för mycket hud för den lilla kroppen =)
Det gick jättebra på BVC. Nu är han 3 veckor och 3 dagar gammal och har gått upp till 3780g. Han ökar verkligen i vikt nu. Det kommer ju bli en liten tjockis av honom snart =)
Hur sover era bebisar och hur ofta äter de?
Låter som vår Lillfis ungefär också. Han sover väldigt mycket och det är ju väldigt skönt. Det går iaf 3-4timmar mellan matningarna. Ibland lite mer. Är väl uppe och matar en eller 2 gånger på natten så det kan man ju inte heller klaga på.
Idag tänkte jag dock gå och köpa Miniform till honom på apoteket då han är ganska gasig i magen. Han har inte kolik och skriker men han kan fisa som en vuxen karl!!! Och det verkar göra lite ont i magen på honom ibland. Eller iaf så kan han inte koncentrera sig på något annat under tiden. Om han ligger och äter så slutar han med det när han ska fisa. Och det är inte bara en fis....utan typ 10.....rejäla brakare =) Min lille sötnos......