4 missfall.. Finns det hopp?

lilla M: Visst är det värt det, alla tårar, bråk, hormoner, nederlag. Det är nog väldigt svårt att förstå det om man inte själv varit inne i allt vad det innebär att kämpa, få mf, försöka, bli besviken igen hur mycket det tar på en och hur mycket det påverkar ens let är det som är så fantastiskt med forum som dessa, helt främmande människor som förstår precis hur man känner och vad man menar, som man kan dela glädje och sorg med.
Har hört gott om Sophiahemmet tycker det låter som en bra plan att ta det efter jul.

stumpan: Hur har det gått! Uppdatera oss!!

Timoa: Ja, det är overkligt! Hur mår du?

Stumpan: Skickar mina varmaste styrkekramar till dig.  Fy faaan vad livet är orättvist!!!

Härligt marieh! Grattis!

Härligt marieh! Grattis till fina KUB-resultat!

Ninnin: Härligt med semester och att få komma iväg från den jobbiga situationen på jobbet! Styrkekram!

Ego: Fick åka in till akuten natten till onsdag. Magsmärtor och sammandragningar, jag var så himla rädd! Allt såg bra ut med tvillingarna och livmodertappen var inte påverkad. Men läkaren blev riktigt bekymrad när hon såg hur ont jag hade av foglossningen (de senaste fyra veckorna har jag knappt kunnat gå, låser in mig på toaletten på jobbet och gråter av smärta, kan inte röra mig när jag kommer hem sitter i soffan och gråter. Arbetar som förskollärare och lyfter/bär/rör mig hela dagarna). Dessutom blev hon orolig för risken med för tidig födsel så nu är jag sjukskriven på heltid.
Jag var hos läkare för ca tre veckor sedan och bad om halv sjukskrivning, men hon sjukskrev mig bara 25%, vilket läkaren i tisdags natt var helt obegripligt och blev faktiskt riktigt irriterad för som hon sa "det är orimligt att du ska jobba när du har så ont" och att det var nästan tjänstefel av den andra läkaren att utsätta mig för den stressen och pressen som faktiskt kan sätta igång en förlossning!

Efter bara att varit hemma i två dagar är foglossningen betydligt mindre smärtsam och efter att inte har känt twinsen  röra sig på två veckor (pga fokuset på smärtan) så känner jag dem dagligen.

Ursäkta egoinlägget på tvåhundra sidor och ni vill säkert inte höra om mina gravidkrämpor när ni själva kämpar, men jag behövde bara skriva av mig lite... Jag tar all smärta och kan säga att jag har inte klagat (mer än när jag gråtit), för jag tar all smärta bara mina tvillingar mår bra och får stanna tiden ut..

Kämpa vidare mina vänner! ge inte upp!

saftochbulle: Jag visste det, jag visste det!! GRATTIS!!

god jul till er alla!!

Annica P: Stort, stort GRATTIS!! Här hålls det fingrar och tår för att det ska gå bra för dig och alla andra härinne!

Annica: Tack jag mår bättre, har fortfarande väldigt ont men skillnaden är att jag kan sitta och ta det lugnt när det är som värst. Är i v 23 nu och känner rejäla sparkar varje dag (misstänker dock att de sparkar varandra er än vad de sparkar mig...). Så sjukskrivningen har verkligen hjälpt!
Har du bokat tid för ett tidigt VUL, eller hur tänker du göra? Nyårskram!

Gott nytt år till er alla!