• Najje79

    4 missfall.. Finns det hopp?

    Saftmedbulle skrev 2012-02-27 17:20:16 följande:
    Hej!
    Förstår att du känner så... Pepp!
    Jag var på VUL idag och allt såg bra ut, men hade oxå två myom... tydligen ofarligt, enligt barnmorskan. Bleb´v tillbakaflyttad en vecka, men det är tydligen inte helt ovanligt.
    Vad skönt att allt såg bra ut. Jag har också ett myom men inget som läkarna har oroat sig för.
  • Najje79
    Barbaboo skrev 2012-02-27 19:42:25 följande:
    Skönt att ni känner igen er (ni vet vad jag menar)...

    Kanske ska starta ny tråd för oss som är gravida efter upprepade missfall...?

    Jag vill att denna tråd ska leva vidare såklart, men när alla sen blir gravida så kan man länka sig vidare så man fortsätter få stöttning i den nya processen.. Vad tror ni?
    Låter bra, så har vi gjort i den IVF-tråden jag är med i och nu är nog iallafall 75% med i gravidtråden. Såklart måste den här tråden leva vidare, skulle aldrig lämna den här tråden (om jag inte blir utkörd förstås...)
  • Najje79

    TWH: Styrkekramar! Vad bra att er läkare lyssnade på er och att du kortison.

    Det kommer att lyckas för er, det gäller att inte ge upp. Vet att jag skrivit detta innan, många gånger, men för oss tog det 7,5 år innan det satte sig ordentligt. Vi gick igenom 1 MA och 5 IVF-försök (varav två slutade i MF och kroppen och sinnet var satt ur spel med alla hormoner, prover, tester etc etc).

    Kanske inte är någon tröst, men ingenting är omöjligt!

    Kramar i massor till er alla!

  • Najje79

    vilaa: jag ger dig en stor varm Grattiskram i vilket fall, ett plus är ett plus! Jag vet precis hur det känns att gå och inte veta, det är jättejobbigt. Tycker absolut att du ska hämta ut fragminet, det kan väl inte skada?
    Är så glad att du har fått plus! Kram!

    vad ska man heta: Det ligger något i det du skriver, jag har gjort 5 IVF-försök och inför alla utom det sista (som resulterade i en tvilling graviditet, är i v 32 nu), tränade jag massor, tänkte på vad jag åt och var helt inne i det. Nu sista gången tränade jag ingenting, jag tog bort sockret men åt annars det jag ville. Tror jag stressade kroppen väldigt med all träning de andra gångerna eftersom jag inte tränade för att må bra utan för att jag trodde att det skulle hjälpa embryot att fästa. Så det du skriver är värt att tänka på.

    milja: Välkommen hit! Det är inte roligt att behöva uppsöka dessa trådar, men de ger väldigt mycket och den här tråden har så fina människor!! Jag har också gjort IVF och vad jag förstod av det du skrev ska ni ta en liten paus och försöka på egen hand. Jag tror att man behöver komma bort från hela IVF-svängen, den är oerhört påfrestande! ta hand om dig!

  • Najje79

    Vilaa:
    För det första; allas barnlängtan är lika stark vare sig det är första, andra eller sjunde barnet!! Det ska du aldrig be om ursäkt för. En barnlängtan är en barnlängtan och den gör lika förbannat ont även om man har barn sedan innan! Det vill jag att du ska komma ihåg.

    För det andra; alla de tankarna som du har är jättejobbiga, men också väldigt vanliga. Det är lite typiskt kvinnligt att lägga skulden på sig själv "sambon kan träffa någon som kan ge honom ett barn", "mitt barn behöver någon som kan ge h*n ett syskon". Men du vet att det inte är sant, de vill ha DIG!

    Jag förstår att det måste vara ett helvete att gå omkring och blöda, att inte veta, ovissheten, oron som till slut blir till en likgiltighet. Men snälla, stå ut till ultraljudet, gå och gör det och vet du, även om det inte skulle finnas något där så kanske det kan kännas bättre än att inte veta. Det låter så okänsligt när jag skriver det, och det är verkligen inte min mening, jag vet precis hur det är att gå och hoppas och känna att om det inte går vägen nu så överlever jag inte det beskedet. Men man gör det, det gör ont (hela den här jävla resan gör så förbannat ont!!), det är svårt, men man kan gå vidare. Du gör det för ditt barn, andra har andra saker som gör dem starka!

    När jag läser ditt inlägg så får jag ändå en känsla av att du har en känsla av att det ändå finns någon inom dig, vilket gör mig hoppfull.

    Vill så gärna krama om dig och säga att allt blir bra. Jag vet att du kommer att klara av detta också. Kanske får du gå en hel graviditet med blödningar, vem vet...
    Kramar om dig massor. Hjärta

  • Najje79

    Vilaa: blir så otroligt ledsen för din skull! Det är så himla orättvist så det finns inte! Har ni gjort utredning? Finns inga ord, jag tänker på dig. Varma, stora kramar!

  • Najje79

    snöboll1: Fy vad hemskt att behöva gå igenom! Nej, de här resorna som vi härinne har gjort är inget man någonsin trodde skulle hända, så mycket orättvisor, det är helt otroligt!
    Kramar till dig!

  • Najje79

    Donum: har du plussat!!! Grattis grattis!! Vad skönt att du har förtroende för LB, det kommer hjälpa dig massa nu!! KRAM!

  • Najje79

    milja: Jag provade zonterapi mellan mina IVF-försök och det kändes jättebra. Precis innan mitt sista försök (då jag ju plussade) provade jag kineselogi, en balansering av kroppen. Jag vill gärna tro att den gjorde gott i min kropp. Kan vara värt att kolla upp. Hade inte det IVF-försöket fungerat hade jag absolut provat akupunktur. Tror på det där att återställa balansen i kroppen genom olika punkter. Kolla om det finns någon som gör kineselogi i din närhet. Vet inte var du bor, jag gick i Uddevalla.

Svar på tråden 4 missfall.. Finns det hopp?