Inlägg från: Sputnik II |Visa alla inlägg
  • Sputnik II

    Äntligen plus efter IVF, BF hösten/vintern 2011

    Jis: ok, vi kör också med vanlig nappflaska, verkar fungera, men det kändes gruvensamt första gångerna då jag var rädd att förstöra amningen. Blev tipsad av bm om Medela nappflaska som Karmosin nämner, men då vi provade på amningsmottagningen ville inte bebis dricka ur den.

    Deaily: Vi fick ge ersättning från början för att hon ens skulle bli mätt. Lillan var ju rätt stor när hon kom och skrek sig igenom sitt första dygn. Bland annat av hunger. Sedan gick hon ner så mycket de första dygnen innan mjölken hann rinna till så ersättning blev ett måste. Nu får hon lite ersättning om inte mjölken räcker och om hon verkar hungrig. Mitt mål är dock att amma på heltid (om det går).
  • Sputnik II

    Samspel med bm under förlossningen är viktigt. Jag och min bm pratade ihop oss innan fl kommit allt för långt. Vi kom överens om hur hon skulle agera och hjälpa mig på bästa sätt. Jag hade en jättebra bm!
    Så länge det går är kommunikation bra. I slutet av min fl blev jag livrädd för krystvärkarna. Detta för att bebis hela tiden åkte upp när värken gick över, och varje värk gjorde såå ont. (det kanske inte är så peppande att skriva att det gjorde ont, men att säga ngt annat vore att ljuga). Hur som helst, någonstans, mitt i allt lyckades jag tala om för min bm att jag blev rädd för värkarna, vilket var bra då hon och resterande personal kunde hjälpa och peppa mig utifrån detta.

    En bra bok att läs är Gudrun Abascal, Att föda. Superbra!


  • Sputnik II
    skatten12 skrev 2012-01-08 10:48:44 följande:
    Jag har börjat oroa mig mer och mer, FAN! jag skulle aldrig sitta och prata massa med människor om förlossningar, jag är nu rädd för att de ska hända nått. Har jag inte varit innan, utan bara längtat till min lilla bebis ligger på mitt bröst. !
    Nu är jag rädd för sugklockor, spricka, syrebrist mm.. Jag ville verkligen inte oroa mig, men tydligen börjar jag göra de allt mer och mer! Attans!!
    Hur är de för er?
    Jag var också orolig för allt. Men när jag väl var på fl försvann oro. Det fanns ingen tid att oroa sig utan jag hade fullt upp med att föda. Dessutom har man ju bra personal som har koll. Dessutom är ingen fl den andre lik, så det är ingen idé att lyssna på andra, och vi upplever ju saker olika också. Kram på dig!
  • Sputnik II
    Söte79 skrev 2012-01-11 16:50:40 följande:
    Hejsan tjejer! Har följt er tråd ganska länge nu, hoppades komma med för längesen! Men nu efter 10 st IVF är jag äntligen gravid och i vecka 12. :0) Jag vet att många är hög gravida nu men kanske får man vara med ändå?! Några av er känner jag till sen andra trådar. Respekterar och förstår om jag är liiite "sen"! Kram
    Men GRATTIS till graviditeten! 10 stycken ivf, det låter otroligt tufft. Vad fantastiskt att du är gravid nu! {#emotions_dlg.flower}

    Kul att det kommer fler gravida! Önskar dig all lycka med graviditeten.
  • Sputnik II
    Jordgubbe1 skrev 2012-02-05 16:26:00 följande:
    Minns nån hur många kilon ni gått upp efter ca 23 veckor? Jag tror att jag gått upp 12 kg redan, känns mycket...
    Jag gick upp 28 kg innan det var klart... 15 är borta redan, men jag har några kvar att få bort.
  • Sputnik II

    Kattm, jag beundrar dig att du orkar skriva och berätta hur du vill ha det. Jag har tänkt på dig, din man och lilla Ingrid varje dag sedan du berättade att hon fötts. Jag hoppas att du blir kvar här i tråden och är så mycket/lite aktiv som du vill.

    Skickar en stor kram till dig och din man! Hjärta


  • Sputnik II
    Vickan I skrev 2012-03-30 12:37:57 följande:
    Har bara skummat tråden lite men hoppas alla mår bra. Vi ligger inlagda med Axel på infektionsavdelningen på Astrid Lindgren. Axel blev sämre igen och de letar nu orsak. Läkarna har reagerat på att Axel är så stel i kroppen och inte kan vända sig el sitta med bara lite stöd. Stelheten har jag ju jagat bvc med sedan länge utan att de lyssnat!!! Är livrädd att det ska vara något fel. Typ ngt syndrom. Har precis gjort EEG av hjärnan och inväntar att träffa neurolog och en massa annat. Usch sedan vecka 7 i graviditeten ungefär när jag fick reda på cellgiftet och riskerna med det så har det sedan dess bara varit en lång terror av oro och den verkar fortsätta.
    Men oj, hoppas verkligen att han blir bra snart. Vilket elände. Kram!
Svar på tråden Äntligen plus efter IVF, BF hösten/vintern 2011