Och appropå det.. Tänk om andra kvinnor kunde sluta försöka lämpa över dåligt samvete på varandra och istället förstå att alla känslor är normala, både under graviditet och efteråt. På så sätt slipper man ju känna sig som en utomjording om man eventuellt inte mår så bra periodvis.
!
Sista veckorna har jag varit på snuskigt bra humör, och vi skrattar gott åt mina sömnvanor som gravid.
Jag sover ca 23-07 på vardagarna. Efter lunch när jag slutat jobba sticker jag hem och tar hand om jyckarna. Sedan är det inte ovanligt att jag sover 2-3 timmar på eftermiddagen, och på kvällen har jag inga problem att somna igen. :D
På helgen kan jag unna mig att sova lite längre än till 07, så i natt sov jag 23-08. Vi får se hur lång eftermiddagstuppis det blir.
Helt sanslöst! 
Hur mår ni andra?
PS. Ja, jag vet att jag inte får sova när jag blir mamma. Tro mig, det är det enda folk pratar om. Hur lite sömn man får. Jag omringas av människor som har tusen goda råd att ge, som jag inte har bett om. 
Häromdagen frågade någon om jag sover hela nätterna. Ja, svarade jag. "Vänta du, snart är du uppe och måste kissa hela tiden"... Det personen inte visste är att jag ÄR uppe och kissar massor med gånger och har gjort i hela mitt liv (problem med urinvägarna).. Och ännu mer sedan jag blev gravid. Men jag anser fortfarande att jag sover hela nätterna, för jag somnar ju om. Bara det visar ju vad olika referensramar man har.
. Men framför allt så skulle jag ha min älskade bebis hos mig o hellre kliver jag upp för att mata min älskling än för att själv gå på toa eller för att man var som en gravidflodhäst o vaknade för att man inte kunde vända på sig 
. Men trötta är vi, det måste jag nog erkänna. Men jag tror man är programmerad för att klara något år med en skrikig bebis. Som Kel skriver så är det ju ändå världens goaste som man får chans att vakna och krama lite på mitt i natten.
Inskriven hos specialistmödravården idag. Det känns supertryggt och skönt. Jag har fått remiss till aurorasamtal bland annat. Däremot visste jag inte att jag tillhör gruppen riskgraviditet p g a IVF? Med ytterligare riskfaktor av min ålder. Men hur som helst så känns det jättebra att vara i goda händer.
En sak jag glömde fråga, som kanske någon av er vet. Läkaren sa att jag inte kommer att få gå över tiden en enda dag. Om vi inte har fått igång förlossningen på beräknad BF så sätts jag igång. Jag glömde såklart fråga varför, för jag tyckte bara att det kändes bra att jag vet ett senast-datum. Någon som vet anledningen?
Utöver lite extra koller av blodtryck, eventuell havandeskapsförgiftning och annat under resans gång så blir det ett extra tillväxtultraljud vecka 32. Är det också vanligt vid IVF eller är det för att jag är en gammal tant? Jag försökte för övrigt berätta för läkaren att jag biologiskt sett måste vara mycket yngre än 41 eftersom jag har fått så fina blastisar och så fint KUB/NUPP, och hon erkände att det såklart måste vara så. 