MissCat skrev 2013-01-18 14:11:14 följande:
Idag var vi på bvc. Dels för att väga och mäta och aedan för ett mammasamtal. Mammasamtal för att se om jag gått ner i förlossningsdepression. Jag är på gränsen där så jag skall börja gå på samtal en gång per vecka så att det inte hinner slå över till depression. Jag upplever inte som förra gången då jag tyckte det var jobbigt med min dotter och upptäckte det så sent som 9 mån efter förlossning. Nu är jag väldigt överbeskyddande istället samt att jag är VÄLDIGT känslosam, visserligen känner jag mig bättre denna vecka då jag pinar mig ut.
Pratade igår med sambon och sa hur jag mådde, så han har lovat att jjälpa mig mer även på vardagarna. Jag är glad över att han förstår allvaret i att vara på gränsen till förlossningsdepression. Förra gången tog det mig 3 år att komma tillbaka samt att det kostade ett förhållande. Det som kostade mesy var att mina döttrar inte såg mig på nästan ett helt år.
Ni kanske undrar varföt jag skriver lm detta? Dels föt att det är vanligare än vad man tror och sedan är det lite skämmigt att tala om. Känner man att man är lite mer olycklig och ledsen än vanligt är det bra att prata med sköterskan på bvc så sätter de in hjälp direkt.
Jag blir så himla glad att det tas på allvar och att du får hjälp.
Jag kan mycket väl tillhöra den kategori du pratar om då jag äter lågdos serotonin sedan många år. Detta för att klara att leva med kroniska smärtor som jag har fått efter en bilolycka för länge sedan. Jag är väldigt känslig för hormonpåslag/förändringar. Det triggar igång saker direkt. Jag tål t ex inte p-piller. När vi skulle nedreglera fick jag en totaldepression så vi fick avbryta. Korta metoden gick bra, men jag har inte varit riktigt glad på två år, förrän nu när kroppen verkar ha vant sig lite vid att vara gravid med hormoner. De har sagt att jag ska fortsätta äta lågdos av den, enligt specialistmödravården, säkra medicinen, men jag har sagt att jag vill prova att gå ner ännu mer i dosering för lillens skull. Hur som helst gör det att jag kommer att få ligga inne åtminstone tre dagar efter födsel.
Jag ska verkligen ta med mig det du skriver och känna efter hur jag mår, så att man verkligen får hjälp om det behövs. Hoppas att det vänder för dig snart och att du får den avlastning du behöver hemma.
Idag har det inte varit långa stunder av vila. Men det är ju så mysigt. 