Äntligen plus efter IVF, BF hösten/vintern 2011

Det kommer säkert att gå bra.
Hur mår du mitt i det hela? Det är så svårt att föreställa sig hur det ska komma att kännas. :)

Så trist. Hoppas att han kommer över det med tiden. Det blir ju stökigt med barn. Hoppas att du får mer stöd också så att du slipper känna dig ensam till och från. Sköt om dig. <3

Finns det fler gravida här inne nu, eller har alla fått sin skatt? 
Vecka 25 nu och Lillplupp härjar mest hela tiden vilket är skönt. Jätteskönt. Mycket av det psykiskt jobbiga avtog kring vecka 20 för mig. Men tröttheten hänger i och nu har den eskalerat igen. Men det gör inget när man mår så bra mentalt.

Imorgon ska jag träffa läkare för att kika om jag behöver kryckor. Jag har ju som sagt en trasig rygg från början, så graviditeten underlättar inte direkt.
Dessutom har jag fått förvärrade symptom i händerna (karpaltunnelsyndrom) som gör att dom somnar och domnar hela tiden. Men skam den som ger sig. Inget kan få mig deprimerad just nu. Äntligen har jag börjat njuta av att jag faktiskt är gravid. Det tog lång tid.

Jag kan ju inte alls hänga med i era amningssamtal eftersom jag är långt därifrån. Däremot går vi en förberedande amningskurs för blivande föräldrar på 4 kvällar. Det är riktigt superbra. En massa bra tips och råd samt genomgång av olika hjälpmedel och bärsjalar och selar och tips på hur man får förutsättningarna för att försöka få igång det hela utan att ha alltför ont. Och fungerar det inte så är det så. Vi ska i alla fall försöka. Och utöver det rullar det på. Besök på specialistmödravården titt som tätt, besök hos BM igen om en vecka, föräldrautbildning startar i februari. 

Det kanske är sant, faktiskt. 

Kram på er fina tjejer!

 

Jag vet ju inte om tipsen fungerar för jag har aldrig provat. Men jag skriver lite vad det går ut på. Kursen hålls av en specialutbildad barnmorska. Målet för mig att gå är att jag är bröstreducerad (gjorde förminskning p g a ryggproblem för tio år sedan) så jag vill kunna åtminstone hobbyamma i de bästa av världar. Jag önskar kunna amma mer, men tänkte att en kurs som ger mig verktygen gör att jag inte behöver känna mig misslyckad om det inte går. Då har jag försökt.

Kursen i det stora hela vänder sig till par som väntar barn, och som vill amma så långt det går, så min sambo är också med. Vi pratar mycket om det optimala läget för att få igång amning, t ex lugn och ro, att partnern föser bort besök om man blir stressad av det, och att den ammande fokuserar på sig själv och barnet i början, så sköter partnern hemmet, matlagning, handling, serverar mat och vatten etc. Det är mycket diskussioner men handlar i det stora om att båda har en väldigt viktig roll för att få igång amningen.

Vidare att man kan begära om man vill (om båda är friska efter förlossning) att man får 1-2 timmars lugn och ro direkt med barnet på magen hud mot hud på BB (många barn kravlar själva till bröstet om dom får lugn och ro och tid). Lite smått och gott som nu står i min journal (lugn och ro, inte väga/mäta, klä på, inte forcera barnet mot bröstet etc med en gång, låta oss ha tid själva helt enkelt, vilket passar mig som är lättstressad). Det förutsätter såklart att barn och mamma mår bra. Om jag  måste opereras så kan barnet ligga hud mot hud med partnern under tiden istället. Om barnet inte mår bra så måste det såklart räddas till varje pris. Då får vi skjuta upp hud mot hud.

Sedan går vi igenom optimala läget för barnet för att kunna få rätt sugteknik. Vissa har det naturligt, andra behöver lite mer tid. Lite små tips och trix och goda råd om barnets vinkel på huvudet, passa på att få till det när barnet gapar naturligt och har tungan i gommen, ett ordentligt grepp runt hela bröstet och inte bara vårtan, och att kolla hur mammans bröstvårta ser ut efter amningen (inte sned utan rak). Hitta rätt läge genom att testa sig fram helt enkelt.

Hon säger vidare att ont får alla i början, men efter någon vecka ska det inte behöva göra ont om man gör rätt. På kursen förespråkas fri amning, att man äter när barnet är hungrigt och söker sig till bröstet med olika tecken (slickar sig om munnen, tar med handen i ansiktet etc) och att man inte behöver väcka barnet om det sover. Vidare att man inte behöver känna sig stressad om det inte får i sig så mkt första dygnet. Det är här jag tycker att det är intressant. Att vissa BM tycker att barnet ska äta på klockslag medan andra tar det lite mer med ro. Hur ska man som förstföderska veta? Jag känner att jag vill göra det som passar oss bäst när det beger sig, och vår kursledare håller med. Det finns inga rätt och fel på det sättet.

Hon pratar mycket om lugn och ro och tålamod. Att få stöd och hjälp av omgivningen så att man verkligen får en tid i början där man bara tar det lugnt tillsammans, mycket hud mot hud.

Ja, ungefär så. Det jag tycker är skönt att är att få alla dessa tips och råd som jag inte hade den blekaste aning om. OM vår BM på BB säger att vi ska mata var fjärde timme men jag känner att det fungerar bättre för oss att köra när barnet är hungrigt så vet jag nu att det är tillåtet. Annars "lyder man" ju. Vidare att jag inte är en dålig person om jag bara lyckas hobbyamma, utan att det är en bonus med allt över det. Att man inte ska gå sönder för att få igång amningen utan har man försökt och det inte går så finns det andra sätt att ge barnet mat. Jag vet också att jag inte behöver vara orolig om barnet inte får i sig så mkt första dygnet utan kan ge det lite tid.

Ikväll ska vi gå igenom allehanda hjälpmedel (en lång lista) med pumpar, bröstvårteskydd, koppmatning, bärsjalar och you name it.

Eftersom jag är lite kontrollmänniska så känns det överhuvudtaget bra att ha med sig att många vägar bär till Rom. D v s det finns allehanda sätt att ge barnet mat. Och "amningsstunderna" kan man ge barnet även om man inte har mjölk i brösten, d v s mycket hud mot hud, men med flaska istället. :)  

Välkommen och ett varmt och stort grattis. Jag gick in i vecka 25 igår så vi är väldigt nära varandra! Däremot har du det väldigt mycket tyngre förstår jag med två små rackare i magen.

Hoppas att du får en sjukskrivning. Jag fick det ganska tidigt p g a min rygg som är skadad sedan innan. Läkaren sa att om man begär deltidssjukskrivning så går det nästan alltid igenom. Det är heltid som kan vara lite trixigt, men det går. Vi började med halvtidssjukskrivning och först tänkte jag "NEJ" men nu tycker jag att det är ganska skönt att släpa mig iväg och vara lite social i fyra timmar och sedan gå hem och sova.

Jag kan också säga att jag mer eller mindre hade en depression hela första 20 veckorna. Jag nästan ångrade mig och grät och tyckte att det var så läskigt. Och så alla rädslor för att det inte ska gå vägen. Hormoner, hormoner, hormoner. Men för ca 3 veckor sedan, kring vecka 22 vaknade jag plötsligt och kände världens lyckorus. Det var i samband med att jag började känna lillplupp varje dag.

Nu är jag nästan orolig för att han är FÖR aktiv. Jag tycker att han aldrig sover nästan. I natt var jag vaken två, då sparkade han, vid fyra sparkade han, nu på förmiddagen har han varit igång titt som tätt. Och igår kväll när jag skulle försöka lyssna på hjärtat med stetoskop så sparkade han stetoskopet all världens väg varje gång jag satte det mot magen. DÅ blir jag lycklig.

Ta hand om dig nu! 

Vi har bestämt att vi tar det som det kommer. Går det så går det och går det inte så har vi försökt och får ta till annat. Jag önskar bara att barnet åtminstone får i sig råmjölken i början. En liten förhoppning.  Min sambo är född tre månader för tidigt och flaskmatad och mår hur bra som helst. Lite pollenallergi på våren, men det kunde han nog haft ändå. Han är mer stabil på många plan än mig som blev ammad.

Tack! Det låter skönt att höra. Jag vill veta ALLT för att jag ska kunna fatta egna beslut. Därför känns kursen bra. Men till syvende och sist tar jag det som det kommer. Det låter tryggt att höra att det kan vara lättande att ha den inställningen. 

Hennes bästa tips tycker jag var att om jag behöver varva bröstamning med flaska så kan man prova att ge flaskan på kvällen, för ofta sover dom ganska däckat av ersättningen, så får mamman också sova lite på natten. Såna tips gillar jag. Sedan om det fungerar i praktiken vet man ju inte, men det är ju värt att prova!

Jag kommer att ha massor av frågor till er när det är dags! För det är klart att det inte kommer att fungera som skolboken! :) Bara man vet att man gör sitt bästa så hittar man förhoppningsvis sin väg med sin individ där hemma. Det verkar vara en djungel utan rätt och fel liksom. Och sen ska man ju orka som mamma också.

Det låter som att du gör ett otroligt fint jobb med din lilla!