Äntligen plus efter IVF, BF hösten/vintern 2011

7879: Tack så mycket! Jadå. Ut måste han ju på ett eller annat sätt och dom har lovat att dom inte kommer att pressa en igångsättning för hårt p g a min hälsa, i så fall blir det KS. Allt löser sig. 

Gloxi: Vad härligt med nattningen. :)

Hela mitt inlägg försvann (jag skrev en lång och målande beskrivning), men det får bli en kortvariant.

I tisdags på Valborg (30/4-13) föddes vår son klockan 23.34 på kvällen. Det blev kejsarsnitt efter en 14 timmar lång igångsättning (försök att mogna min livmodertapp). Efter dessa 14 timmar av värkar hade jag bara öppnat mig 1 centimeter så min kropp var inte redo för födsel och jag kände mig ganska slut och less på att inget hände. Anledningen till igångsättning var att måndagens undersökningar visade att han inte längre växte tillfredsställande inuti mig. Det i samklang med min hälsa under hela våren gjorde att överläkaren fattade beslut om igångsättning. Jag hade precis gått in i vecka 37 i måndags.

De hade tydligen haft KS i tankarna hela dagen och därför fick jag heller inte mina Fragminsprutor, vilket i slutänden gjorde att jag fick spinalbedövning och fick vara medveten i hela förloppet. 22.00 kom beslutet om att avbryta igångsättningen och köra KS. 23.34 föddes han. 2405 g och 45 cm. Fullt frisk med högsta betyg på Apgar (en sån hiskelig lättnad efter allt drama). Tårarna sprutade och jag blev kär direkt.

Vi ligger kvar på BB. Vi ska få upp hans vikt. Han är för liten för att amma perfekt och jag har inte fått mjölk ännu (det kan ta tid efter KS) så han får ersättning var tredje timme och så stimulerar han mina bröstvårtor genom att snutta flera ggr per dag, och så kör jag bröstpump för att stimulera. Varje droppe jag kan klämma ut får han. Jag har kryckor och smärtlindring efter snittet eftersom jag har problem med diskar i ländryggen sedan tidigare så det är därför vi blir kvar några dagar extra.

Vi blir fortfarande väl omhändertagna och mår finfint hela familjen. Och jag är så lycklig.
För den som vill kika har jag lagt in en bild i mitt galleri. Om ni inte kan se den, hojta, så lägger jag till er.

MissCat: Du är nu inbjuden. 

Jag pmar min blogg!

Jag lade till dig också!

Och åter igen, tack alla ni fina. Som ni vet har man fullt upp, men så småningom återkommer jag. Just nu ligger jag kvar på BB lite extra länge för att ta igen mig och få till olika rutiner så att vi är säkra på att han äter som han ska. Jag har inte fått igång bröstmjölk ännu så vi ska jobba på det ett tag framöver. :)

Sköt om er så hörs vi snart igen.  

Tack allihopa! Jag valde att åka hem igår för vissa delar av personalen gjorde mig stressad. De ville ha bestämda tillmatningstider som inte alls gick ihop med mig och Liten (han slutade nästan äta för jag skulle tvinga honom) och jag fick noll stöd i att få igång amning. De bara konstaterade att jag var bröstreducerad och gav mig en pump med orden: kämpa inte för länge nu, barnet växer med ersättning också. Tack och lov för att jag har gått Amningskursen och börjat prova mig fram själv. Jag var faktiskt grinfärdig det sista.

Sista dygnet fick jag som jag ville och fixade mat själv och då började han gå upp i vikt. Jag kände att vi klarar oss bättre hemma. Jag fick inget bra intryck av främst nattpersonalen och det är så synd när jag har fått möta så många underbara på oförlösta sidan, förlossningen och spec.mödravården. Två av nattpersonalen var riktigt elaka och just den kvällen hade jag babyblues max. Min sambo som aldrig blir arg tog otroligt illa vid sig och sade till en BM att hon inte var välkommen in på vårt rum mer. Då är det illa kan jag lova. 

Sedan vi kom hem igår har han ätit hur bra som helst eftersom han äter när han är hungrig och inte när en Gestapo-BM tycker att det passar i hennes schema och jag börjar t o m få lite mjölk i ett av mina bröst. Jag får dock vänta ut honom lite för rent fysiskt är han fortfarande väldigt liten i munnen och hakan och har svårt att få till greppet. Men jag ser till att hålla brösten vid liv så löser det sig säkert inom kort. Han har idag lyckats suga ca femton tag för första gången. Och jag har stöd hos en person vid Amningshjälpen.

Utöver den hemska natten på BB så har vi inga moln på himlen. Jag är fullständigt och totalt nykär och går i ett ständigt lyckorus. Jag får lite vallningar och surkänslor i samband med bröstpumpen och så känns det som att jag blir hungrig som en häst, men utöver det mår jag toppen. Trött såklart. Är för speedad för att sova ännu. 

Men pojken, vårt finaste mirakel är såklart det vackraste vi har sett. Vi sitter här och gråter tillsammans ett par gånger varje dag över den stora tacksamhet vi känner att få ha detta barn hos oss.



 

Ja. Det går mycket bättre hemma. Allra helst eftersom han får äta när han är hungrig. :) Vi var på återbesök idag och vägde honom och viktkurvan går stadigt uppåt. Hemskt att man ska behöva känna sig bevakad, och hemskt att dom har så fruktansvärt lite stöttning vad gäller amning om man VILL ha hjälp och ber om det. Barnmorske-Gestapo får en rejäl känga i en enkät jag fyller i till hennes chef.  Jag kan inte säga att jag ammar direkt, men han lär sig sakta men säkert att ta tag, och jag får fler droppar för varje dag. Vi får se vad som händer.Tack! Ja. Här var det mer tillmatnings-Gestapo. Amning verkade de ha gett upp på mig redan innan jag fick försöka. Han heter Hampus den lille! Vi har också lagt ner det där med tiderna. Han äter när han är hungrig. Svårare än så tänker vi inte göra det. De kollade ingen sträng vad jag vet. Eller så gjorde läkaren det på en kontroll då jag låg och hade smärtlindring efter KS. Det var någon koll dagen efter när jag inte var så "med" om man säger så. Men jättetack för tipset om det är så att det inte löser sig. Jag tycker dock att han börjar få tag nu, men jag ger det som sagt två veckor till, till vår BF för att se hur det utvecklas. Tills dess får han smutta och tutta så gott det går. Jag mjölkar ur lite så att han får i munnen, och eftersom han får i sig mat (ersättningen) så behöver man inte känna sig stressad om det blir lite. Bättre än inget tänker jag. Tusen tack! Ja, jag kommer att rapportera till Amningshjälpen hur uselt det fortfarande är. De behöver nog utbildas lite mer, eller så behövs det mer resurser. De kanske inte hinner med, men i så fall är det tragiskt.

Jag lägger till dig strax!Jag ser vad det står!
De provade sprutor kopp och flaska där uppe. Själv tog jag till en flaska som jag fick tips om som ger mer sugmotstånd än andra och efter det verkar han faktiskt ha börjat lära sig greppet. Det har känts lite som att välja mellan pest och kolera när man VILL amma och vet att alla hjälpmedel förstör, men sedan vi började använda den så har det bara gått framåt varje dag. Så vi kör på den. :)

Och jag håller med dig. Hemskt att bemötandet är så dåligt på BB. Det är många som säger samma sak. Jag har fått hem en enkät att fylla i om vistelsen som ska till deras chef, så där har jag skrivit en uppsats nästan.

Utöver det kan jag bara hålla med er andra om att det är ljuvligt att vara vaken, även på nätterna. Jag är glad att höra att det kan fortsätta att kännas så. Det är en gåva.

Vilken fantastisk amningsgrej ni har då! Tur att jag får lite personligt stöd från hjälpmamma i veckan. 

Och japp! Varenda droppe jag får ut åker in i munnen på honom. Antingen med fingret eller om vi har läge så sätter jag honom till bröstvårtan så att han får snutta lite. :)