Äntligen plus efter IVF, BF hösten/vintern 2011

Jag är så glad. Han sparkar och buffar som bara den idag. För att känna fosterrörelser om man tycker att det har känts annorlunda har vi fått rådet att man ska ligga på sidan och vila, dricka kallt vatten och man ska känna minst tio tydliga rörelser på två timmar.

Vi är nog uppe i femtio buffar på några minuter.
Gud så lättad man blir. Han har flyttat på sig sedan igår så kanske låg han lite knasigt och att det var det som gjorde att jag inte kände lika tydligt. Nu är han vild som vanligt igen. 

Tack Gloxi. Så känner jag också, att TUL faktiskt fungerar, allra helst när man gör så många kontroller i rad och matar in så att det blir en riktig kurva. Jag raderar idiotiska kommentarer numera.

Visst blir det nojigt när dom plötsligt är lugnare. Min lillskit verkar kännas mindre när han lägger sig i säte, vilket verkar vara hans favoritposition just nu.  

Vilken härlig känsla! 

Åh fy fasen vad jag längtar nu... Det är ju en evighet kvar. 

Jag är så priviligierad som kan få lite fina tips av er som ligger steget före. Jag ska se till att njuta ordentligt av gos-tiden. Jag är tacksam över att det är vår/sommar för då kan jag blunda helt för hur det ser ut inne och hålla mig på mina favoritplatser utomhus istället. T ex i min baden-baden-stol med liten på bröstet. 

Frågvisa jag har en massa frågor igen. 

Sista tre dagarna har jag börjat få sammandragningar (tror jag). Hela magen blir i alla fall spänd.
Jag har haft lite mensvärk och ont i ryggen hela graviditeten.
Ryggontet är nu värre och jag har som ett tryck neråt samtidigt som det moler. Jag kissar också var femte minut. Vissa steg är svåra att ta, men sedan släpper det och jag kan gå någorlunda som vanligt.

Är det fixering?
Är det livmodern som övar?

Gud så svårt det är att veta vad som händer och när man borde ringa när man inte har varit med om det här förut.
Liten är i alla fall livlig i magen, som vanligt. 

VARNING för långt skriva-av-mig-inlägg

Tack hörrni. Jag ringer inte BM idag utan väntar tills imorgon. Ska ändå träffa läkare på specialistmödravården för uppföljning och har ett A4 med frågor, så jag tar med den också.  

Jag går hemma (har varit sjuskriven alldeles för länge känner jag) och har alldeles för mycket tid att fundera och nu måste jag skriva av mig lite här känner jag. (Det hade varit lagom att jobba tills nu ungefär och att ha gått hem och boat några veckor).

Jag märker att man inte får reda på så mycket om någonting. Jag är superkollad med hightech men det är ingen som förklarar för mig vad som händer eller pratar om det som har hänt.

Igår ringde överläkaren på lungmottagningen för att bara höra hur jag mår efter embolin (han kan inte följa min journal så länge jag är inskriven på specialistmödravården) och berättade hur illa däran jag var i andningen när jag kom in(?), t ex. Andningsfrekvens i vila var 40 och normalt är 15-20. Jaha! Till mig sa alla att allt såg så fint ut så... Har dom ljugit för att inte oroa mig? Det blir så mkt värre att hantera all fakta så här i efterhand än om vi hade pratat om det då när det ändå fanns folk att fråga vidare och stöttning att få. Nu sitter man ensam hemma med sina tankar som dyker upp.

Han frågade vad jag får för uppföljningar. Eh, vad är det? Jag går och lämnar blod en gång i veckan på ett Lab för att kolla blodet och sen får jag ett samtal om att hämta en lapp med dosering och hämta nya sprutor på BB, men det är ju ingen som pratar med mig om det. Jag har fått veta ATT jag hade proppar. That's it. Jag vet att andra med lungemboli har fått uppföljande undersökningar av lungorna (sånt man inte kan göra som gravid) efter förlossningen t ex. Jag vet ingenting om varken det eller hur de har tänkt medicinera mig eller vad det här innebär för en förlossning, som dom säger är en riskförlossning. Dels är jag själv totalt nedsatt i både ork och energi (hostar sönder mig så snart jag anstränger mig minsta lilla) och långt ifrån frisk och dels måste det ju finnas en hel del risker med blodförtunnande sprutor kontra förlossning.

Det enda dom har sagt är att jag inte kan få ryggbedövning för att det är för riskfyllt, och så har dom lämnat mig med det. Allt som har hänt är snurrigt för mig och har ju skapat miljoner frågor eftersom alla förutsättningar har förändrats. Och samtidigt blir man nog naturligt livrädd över hur Liten i magen mår när mamma mår så dåligt fysiskt...

I januari innan allt hände gick jag på Aurorasamtal för förlossningsrädslor där vi diskuterade för- och nackdelar med olika sätt att föda och olika smärtlindring, eftervården etc. Jag kände mig trygg i att jag skulle välja vaginal förlossning (vill prova om det går) just för ATT man kan sätta in mer och mer smärtlindring om man tar slut. Det har ju förändrats totalt, så nu är jag livrädd igen. Jag är rädd för att få stora blödningar och vill veta vad som händer i så fall,. Har dom blod på avdelningen eller körs man till IVA. Om sånt "bara händer" under förlossningen utan att man har fått veta lite innan så kanske det blir ett större trauma än vad det behöver bli. Om jag får veta att det eventuellt kan bli så att tio gröna gubbar kör iväg mig med ilfart så kommer jag ha lättare att hantera det. Eller så kanske dom som vet kan lugna mig med att "det brukar gå bra". Men ingen säger något.

Och om det nu är en riskförlossning, blir det extra övervakning av mig och Liten och på vilket sätt? Hur vet man att det finns personal så att det räcker? (Man läser ju om hur överbelastade förlossningsavdelningar är).

Jag har även fått veta från annat håll att om man ska föda ett litet barn ska man åka in så snart förlossningen är på gång och inte vänta hemma eftersom tillväxthämmade barn kan bli påverkade av värkarbetet och behöver extra övervakning? Borde man inte prata om det med mig, eller väntar man med sånt till helt i slutet? Det sista jag fick höra var att man kan vänta hemma tills det är ca 3-5 minuter mellan värkarna. Gäller det fortfarande liksom...

Jag tycker också att de borde ha tagit upp frågan kring förändrade förutsättningar vid förlossningen, eller kanske åtminstone nämnt att nu har det ju hänt saker under våren som gör att vi behöver prata igenom det igen, behöver du kurator? Behöver du nya Aurorasamtal? Istället sitter jag hemma och funderar på vilka resurser som sätts in och vet inte längre om jag vill föda vaginalt när dom säger att det är en riskförlossning. I det läget känns planerat kejsarsnitt tryggare då vi kan planera in att jag inte tar sprutan innan och de kan sätta någon form av motspruta mot det blodförtunnande. Allt det här gör mig galen.

Ja, ni märker ju hur det snurrar. Men jag gillar inte att man måste vara om sig och kring sig för att få reda på sådant som borde vara självklart att få information om.Jag känner att jag är helt bortglömd i hela den här processen, för det är ingen som frågar hur jag mår eller berättar vad som händer, utan det rusar läkare in och ut och undersöker, och sedan försvinner dom och jag får sitta hemma med mina funderingar. Det är sånt här som gör att man till slut blir deprimerad och psykiskt labil.

Men men. Vi ska dit imorgon och fan ta om dom inte har tid att svara på frågor. Sköterskan på mottagningen lovade mig att jag inte skulle behöva boka en separat "prata-med-läkare-tid" utan att jag kunde ta med mig frågorna. Så, det hoppas jag på. Och sambon är med, som tur är.

Ha nu en fin dag allihopa och tack för att ni orkade läsa/lyssna.  

Åh. Fullständigt normalt. Man är inte mer än människa och jag tror inte att det är fel alls att lära sig att det finns olika humör, och att alla humör andra och man själv känner är fullt normala så länge de inte går överstyr. Tänk att växa upp i en familj där man bara ska vara glad t ex, där andra humör ska tryckas undan av olika anledningar (jag har träffat sådana familjer). Jag tror på att lära sig att inga humör är en katastrof utan att man kan vara både arg, glad, ledsen och frusterad, bara det går över och man hanterar det. 

Gulle er vad jag tycker om er. Allihopa! 
Sambon har skrivit ut inlägget så jag tar det med mig, plus A4-listan. 

7879: Jag är säker på att du är en alldeles fantastisk mamma. 

Törs knappt säga det men jag är inlagd igen på nya utredningar för lungorna. Men liten mår superduperfint och har fått mvg på alla undersökningar idag. Även jag är jättelättad för jag har fått prata av mig rejält med en läkare. Så en massa stenar har fallit från mina axlar.

Positivt i allt elände som händer med mina lungor är att livmodertappen är 5 cm så ingen förlossning på G. Moderkakan har flyttat på sig ännu mer och jag har perfekta flöden i navelsträngen. Liten övar lungorna för fullt (en sak dom tittar extra på som tyder på hur barnet mår) och han var så livlig i magen att hon hade svårt att få till flödeskontrollen. Hon nämnde också att jag inte ska ta på mig något vad gäller hans litenhet i växten. Här har dom upplevt att många IVF-barn är väldigt små, därför har dom alltid extra TUL på IVF-are. 

Något fint läkaren sa som fick mig att fälla några tårar var dessa ord på ett ungefär:
"Du ska veta att vi lägger in allt extra och lite till på det här. Vi tar stor hänsyn till att det har tagit tid för dig att komma till punkten att äntligen bli gravid och att din ålder gör att du kanske inte har så många chanser. Vi lämnar verkligen inget åt slumpen varken nu eller på förlossningen. Vi vet att det här barnet är så efterlängtat".

Inte för att jag tror att dom struntar i icke-IVF:are, men dom tänker nog en gång extra vad gäller allting så att inget ska gå fel nu. 
Så idag är det idel solsken.