plantan skrev 2012-03-26 18:48:51 följande:
Usch ja då förstår jag dig när du sprayar. Så jobbigt o inte veta vad som beror på vad. Jag har försökt intala mig att jag mår illa pga. Magkatarr men samtidigt e d precis som du när jag tom kör själv mår jag illa. Jaja imorgonbitti får jag veta o då e d bara o gilla läget. Du får allt testa vidare. Kör testa tidigt imon o preg på onsdag om du inte ser på testa tidigt?! Hur gick utvärderingen idag??
O vad tänker din make om neg test nu då??
maken vet inte om det negativa testet nu, men han är ju så cool och lugn och vi pratade om det i bilen, att jag mådde illa och kände mig trött och så där, att det i nuläget för OSS betyder att det är sprejen som spökar och att vi inte hoppas för mycket för det är oerhört tröttande för mig.
Utvärderingen.. tja det var ju inte så att det kom upp något nytt...eller JOOO min handledare talade om att hon märkt en stark personlig utveckling hos mig i mitt sätt att resonera och förhålla mig till saker vilket känns jättefint för jag har kännt att jag utvecklas och det FORT... här gick jag o trodde att en gammal kärring som jag inte skulle kunna bli så mycket bättre
Även min praktiklärare från skolan påpekade att hon såg ett lugn hos mig, och vi har ju träffats typ 5-6 gånger utstpritt från oktober till nu...."du sitter ner och bara ääär" och det stämmer.. jag har landat i så många aspekter i mitt liv och jag känner mig oerhört trygg och säker i mitt yrkesval, och jag vet att jag är DUKTIG för det bekräftar både handledare och "kollegor" nästan dagligen och jag kan ta åt mig att jag ÄR duktig- något jag inte kunnat tidigare i mitt liv- lite tragiskt egentligen jag har suktat efter bekräftelse i hela mitt liv men aldrig kunnat ta emot det, snacka om moment 22........
Jag tror att det är det där lugnet och att jag har "landat" så i mig själv som också gör att jag orkar med IVF och allt vad det innebär, när jag levde med mitt ex och vi stod i kö (det var 3 års kö på den tiden) så var jag inte där jag är i dag och jag hade aldrig orkat, det var nog tur att vi lyckades på naturlig väg... och när man tänker efter...den mannen hade i stort sett 0% chans att bli far på naturlig väg...jag var visserligen 8 år yngre och vägde...hmmm 8 kg mindre än nu... men VI blev gravida utan hjälp.
Min nuvarande man har trots allt nästan 33% chans att bli gravid på naturlig väg, om han bara kunde få utlösning...hmm "i mig"...nu går en del procent bort eftersom vi måste inseminera.. men HEY inget är omöjligt... och blir det inget så blir det inget för då var det inte meningen och då kommer vi att lägga energi på att renovera huset och göra ordning ett rum så att vi kan bli jourhem/familjehem åt någon som behöver en familjj
oj oj oj vad långt det blev... men där är min story.
och fick då frågan om vi ville sätta in båda- något som man "egentligen" inte gör om det inte är specialfall, men de räknade oss som specialfall och eftersom jag hade barn sedan tidigare så såg det på det som att jag iaf vet vad en graviditet innebär och skulle klara tvillinggrav om det blev det.
av mig lite idag men idag känns verkligen som en pissig dag för mig+ att ingen förstår andra än ni :(