Svagt plus eller spökstreck - Tråden för oss som behöver hjälp att analysera svaga graviditetstester

Härligt Sara, är viktigt att markera när man inte är nöjd.

tycker absolut att du ska klaga till lasarettet... det är jätteviktigt, även om inget görs här och nu så är det ju så att de kan inte veta att saker och ting är fel om de inte får veta det från någon, om fler klagar på vården så kommer de säkert att få upp ögonen och fundera över vad som är galet.

Jag går nästan bara privat.. valde att gå till barnmorska via landstinget och var där för första gången i går (förra gången gick jag privat) har haft kontakt med henne via telefonen och uppfattade henne som sympatisk och bra men väl där kände jag bara att hon var sååå ute och cyklade.
Hon gjorde ju den obligatoriska alkoholscreeningen, fine det SKA man göra.. men när jag fyllde i den sanningsenligt (dvs jag dricker max 1-2-glas MAX en gång i månaden eller mer sällan) så trodde hon inte på mig, hon ifrågasatte varje svar och frågade om jag var nykterist eller något eller om jag bara skrev som jag trodde såg bra ut.
-Hur ser du på alkohol under graviditeten? frågade hon och jag sa som jag tycker att det är nolltolerans och jag såg direkt på henne att hon inte trodde på mig och började prata om fosterskador och sånt.

För att inte tala om min vikt... jag är överviktig, jag vet och jag har jobbat med vikten genom min IVF-klinik för att gå ner så pass att jag får göra IVF men hon tyckte att jag skulle gå till dietist...saken är den att jag själv har en halv dietistutbildning, jag hoppade av med en stor orsak.. att man satte för stort fokus på symtomen hos människor med viktproblem och inte såg till orsakerna...har du anorexi... ÄT den här maten för den är fet och bra för dig..är du tjock, ät den här maten så går du ner....så jag sa nej tack till dietist.
-Ja glukosbelastning kommer du inte undan iaf för det gör vi på alla som väger för mycket..

Fine säger jag, jag testar mitt blodsocker flera gånger i veckan så det är okej med mig för jag är rädd för diabetes.

Sen trodde hon inte på mig att jag har lågt blodtryck för "alla som är överviktiga har ju problem med blodtrycket" jag fick förklara för henne att även min mamma som var tjockare än jag hade lågt blodtryck (som indirekt orsakade hennes död) det fnös hon åt lite diskret....tyvärr tyckte mannen väldigt bra om henne, men det var ju inte hon om hon pratade med.

Så i helgen blir det en funderare.....hon ville även att jag skulle skriva ett kontrakt med henne om att jag ska ta tag i min vikt.... "det får alla göra som går här och väger för mycket"...mödravården är väl frivillig liksom...haha..
Funderar på att vänta in KUB-testet nu i juni och sen byta till min förra barnmorska..som var privat inrättning och som verkligen trodde på sina patienter..

alltså jag vet att övervikten är en riskfaktor i sig när man är gravid... men jag hade aldrig fått göra IVF om min hälsa inte var i toppskick, för jag låg på gränsen för vad som är tillåtet vid ivf.... men de gjorde en komplett utredning och konstaterade att TROTS övervikt så har jag hälsa som en 21-åring på de flesta plan.....och jag menar.. jag är 39 så det är ju rätt bra liksom......

jo.. jag var ju på väg att ta min gamla mottagning..men eftersom den ligger 9 mil hemifrån så kändes det tryggare att gå via landstinget på hemorten.. å andra sidan så är jag i Göteborg MINST en oftast två dagar i veckan under hela hösten... och mannen jobbar där så jag ska ta upp det med honom i morgon när vi har lite lugn o ro....

Bara en sån sak att den barnmorskan i Göteborg har tillgång till vaginalt ultraljud varenda undersökning om det skulle finnas oro, att man får ett VUL vid inskrivning..de har inte ens ultraljud på min vårdcentral utan man får åka 4 mil till närmaste sjukhus.....Men eftersom den privata mottagningen inte remitterar till KUB inom landstinget utan utför dem själv (och det kostar en del) och vi nu har tid för KUB inbokat i juni så tänker jag att vi väntar tills efter det iaf....

BITEME!!! du är ju gravid för tusan

inom landstinget så finns det ju en gräns på att man ska ha försökt i minst ett år, det är därför de inte "gör" så mycket än så länge... när ni har försökt ett år så kontaktar du mödravårdscentralen eller gynekologmottagningen (du kan gå privat till en gyn också) och beskriver erat problem så ska ni ha rätt att bli remitterade till utreding direkt.¨
Ni kan också bekosta en egen utredning privat, det är ganska dyrt men har å andra sidan inga gränser för hur länge ni ska ha försökt.

Det behöver inte vara något fel på någon av er, faktum är att det i snitt tar 7 månader att bli gravid...och det är i snitt.. vilket innebär att det är fullt normalt att det tar upp emot 18 månader att bli gravid, man säger att 75% av alla par som försöker bli gravida blir det inom ett år...då återstår det 25% som det tar lite längre tid för av olika skäl.

Men Snigo.. du VAR väldigt fertil.. saker och ting förändras med åren även om man är väldigt ung och det behöver som sagt inte vara fel på någon av er, om du har regelbunden mens så är det väldigt liten risk att det är något galet med dig och med tanke på hans ålder så är sannolikheten låg att något är fel.

Man kan drabbas av vad som kalls för "oförklarlig barnlöshet" också och då är det inga fel alls, men det lyckas liksom bara inte i mötet mellan ägg och spermie, sen kan det vara så att ditt sekret är giftigt för hans spermier. Förra gången jag försökte bli gravid fick vi göra ett sk "dagen efter-test" där vi hade samlag på kvällen och tidigt på morgonen kom vi till min gyn som tog lite sekret innifrån slidan och tittade på i mikroskop, vi fick kolla också..skitskoj hehe..

Då kunde han se om mannens spermier överlevt natten i mitt sekret, om de inte hade gjort det kunde det helt enkelt vara något i mitt sekret som störde dem...nu såg allt bra ut där och då, men vi blev ändå inte gravida på ytterligare 2 år (hade försökt i ett år innan vi började utredningen då)

Sen finns det små tips som man kan ta till sig om man vill öka fertiliteten, du har säkert redan en del kunskaper, men tobak, koffein och alkohol ska man helst inte nyttja, tänk på att cola-drycker innehåller koffein och det ska man vara mycket begränsad i sitt användande av om man vill öka på chanserna.
Socker ska man också vara försiktig med då det kan orsaka svampinfektioner som försämrar spermiernas simkraft...

Mannen bör äta zink-tillskott och folsyra precis som kvinnan ska äta folsyra och båda kan äta q10.

Mycket gröna grönsaker och måttligt med träning, se till att pungen inte blir för varm (som i min mans fall eftersom han sitter i rullstol så luftas ju i stort sett aldrig utan ligger o blir varm...=slöa spermier)

det är inte värt det..f ör det första så är de itne pålitliga, de kostar pengar och sen har du ingen som är utbildad att tolka svaret och ge råd och tips.. vad gör ni om ni får ett svar som säger att spermierna är kassa?

Ska ni få behandling måste ni ändå genomgå utredning liksom

ABSOLUT... beställ tid hos en gyn...privata är att föredra faktiskt men de kostar lika mycket som på VC om de är anslutna till försäkringskassan.. säg som det är att ni försöker skaffa barn och att du vill göra en grundlig undersökning och se till så att allt ser bra ut,

 

Då kollar de, tar cellprov oftast, kanske tar vaginalt ultraljud för att kolla till äggstockar och livmoder, tar inte lång stund men är guld värt i din situation, och då kan du ju passa på att ta upp med läkaren att ni har försökt i 10 månader och höra vad du får för respons/tips där.

men du vet att du kan blöda av progesteronet va?... vänta du tills testdag och testa igen.. det är fullt möjligt att du är gravid trots blödning.. jag har bruna flytningar sen snart två veckor tillbaka och nog fan är jag gravid alltid (gjorde också ivf)
Du ska INTE sluta med progesteronet förrän du har passerat testdag.. de var de extremt noga med att påpeka för mig eftersom dels kan progesteronet få dig att blöda och dels är slemhinnorna väldigt väldigt känsliga efter en ivf så man blöder lätt....

du har plussat, du har inte ens passerat testdatum..fortsätt med medicinerna annars kommer jag o biter dig i örat