henricko

Äldre 8 Jun 07:44

412 svar

svårt att svälja ner mat-ångestrelaterat

Heeej.

Jag sover väldigt dåligt varje natt sen februari, snittar typ 3 tim per natt.

Påfrestande när man inte får sova eller kunna äta, jag har tappat 12 kg, vägde 53 innen detta- Men jag har dock gått upp 1 kg nu sen jag började på kliniken. Vissa maträtter äter jag en halv portion utav nu, men kött o bröd är en kamp utan dess like.

Har fått gjort en egen matlista där på vad jag kan o vill äta. Lasagne, pannbiff, köttbullar, pannkaka får jag i mig lite utav iaf nu. Så jag hoppas att detta är på gång att vända. Idag ska vi ha ett familje samtal där, jobbigt att höra hur barnen o sambon lider av att se mig ha det så här. Men en sak har jag märkt att barnen har blivit lugnare nu när jag fått hjälp, jag har mera energi nu. Fast det är såå sååå tråkigt att vara där. Jag ska få vara hemma i helgen, ska ringa dit varje dag under helgen o tala om hur det går att äta hemma. Funkar det inte eller att jag äter mindre än en halv portion då måste jag komma dit. Viktigt att få i mig eftersom jag är undernärd o värderna e kass. Hoppas du får en bra helg o att du får i dig det du behöver. Kram

henricko

Äldre 14 Jun 22:10

#211

Hej
Jag har varit inlagd så därför har jag inte kunnat skrivit nått
Har gått upp 1 kg nu iaf, men mina värden är fortfarande inte så bra. Men men jag hoppas på att detta snart ska bli bra. Går i samtal 2 ggr i veckan, jobbigt.

Va bra att du äntligen får hjälp du med, har tänkt så mycket på hur det går för dig. kram

henricko

Äldre 17 Jun 20:06

#213

Enniie skrev 2012-06-14 22:53:52 följande:

Oj då. Det lät inte kul alls.

Men det är ju bra att du gått upp ett kg iallafall. Alltid något, och ett steg på bättringsvägen kanske?

Ätandet för mig har blivit lite sämre, vilket nog beror på att depressionen har blivit värre. Inte påtagligt, men tillräckligt för att man kanske inte orkar med allt alla dagar.

Det är bara för oss att kämpa vidare. Jag tänker på dig! Kram!

Hmm låter ju inge bra alls att du har fått det svårare med att äta.. jag hoppas du får hjälp med ditt mående. Jag är oxå deppad, dom vill att jag ska äta medicin för att höja min livsgläjde. Men jag är tveksam. Varför ska vi behöva må så här du o jag.. önskar så att vi båda snart känner att det börjar vända. För detta tär på en enormt. Tänker på dig ofta. Kämpa på med att äta det lilla du kan-o att du kan få tillbaka din livsgläjde igen. kram

henricko

Äldre 18 Jun 07:45

#216

Nog allt är ens humör inte på topp.. håller med dig. Man är så sur, irriterad o orklös varje dag. Jag har oxå svårt att komma till ro på kvällarna, somnar typ runt 01 om jag har tur. Ibland så har jag tagit en insomningstablett, det hjälper. Men jag vill inte trycka i mig en massa. Vill ju så gärna ändra på detta utan tabletter. I dag ska jag tillbaka till kliniken, vill inte men jag måste. Hoppas du får en bra dag i dag o att du lyckas peta i dig nå mera än en fralla.

Jag hoppas verkligen att du o jag kommer att få tillbaka vårt liv inom kort.

Får lite panik när man tänker på hur illa allt har blivit med denna fixering av att inte våga äta. Jag har haft permiss denna helg, så underbart att få vara hemma med alla. Tyvärr så funkade det inte så bra att äta hemma men jag fick iaf i mig lite grann. Får väl se vad dom säger nu när jag kommer till avd, hoppas bara på att man inte gått ner nått i vikt.

Må så gott... skriver så fort jag kan. kram

henricko

Äldre 20 Jun 07:31

#217

Fick veta igår att jag får permisson fre-måndag. Lite orolig över hur det ska gå att fixa maten i 3 dagar själv.
Men jag måste försöka, vissa dagar så känns det som om att man inte kommer fixa detta. Har dock bestämt mig för att kämpa, får väl ta den tid det tar.

Idag ska vi göra en utvärdering igen med läkarn o gruppen som jobbar med mig. Måste vara där i 2 veckor till innan jag ev får börja vara hemma mera o prova att äta.

Hoppas du har fått i dig lite mat o att du inte mår så dåligt.

Tar ju så mycker energi av en. kram

henricko

Äldre 21 Jun 07:58

#218

Så va det torsdag morgon.. ska köra min son till tandläkarn innan jag ska till kliniken.

Lite nervös o orolig över att ha permiss i 3 dagar, personalen kommer dock att ha daglig kontakt över tele med mig för att höra hur det går. Jag har börjat accepterat att jag har en ätstörning nu prg av allt som hänt mig. Jobbigt dock när ångetsen fortfarande styr mitt ätande, men dom säger att det tar lång tid innan man äter normalt igen.

Jag hoppas bara på att jag kommer att kunna njuta av sommaren med min familj.

Hur går det för dig då med allt? Äter du nånting eller är det lika svårt än,,, för visst skulle väl du oxå få hjälp.

Trevlig midsommar kram

henricko

Äldre 23 Jun 20:44

#220

Så var misommar firandet över, hade det trevligt trots att jag inte kunde äta den mat som dom andra åt. Men jag har iaf fått i mig en halv portion både i går i idag

Va bra att du mår bättre sen du fick järnet, tycker absolut att du ska ringa till allmänpsyk för det är ju långt till augusti. Å inte så långt kvar heller av graviditeten. Du måste ju få hjälp så att du orkar med allt.

Hoppas ni har haft en bra midsommar o att du fått i dig lite annan mat.

Ikväll blir det en tidig nattning för mig, är så trött på ögat redan nu. Skulle fasen kunna somna nu känns det som.

Må så gott

henricko

Äldre 26 Jun 07:50

#221

Igår va det en jobbig dag, hade flera panikattacker.

Tur att det finns personal, så skönt att kunna prata när det blir så där. Maten går framåt, äter som sakt var en halv portion varje måltid.

Idag lyckades jag äta en hårdbröd smörgås till frukost, men det tar sin tid att få ner den.

Ska få börja äta middagar hemma med stöd, kommer att komma hem en till mig några gånger i veckan. Skulle jag inte fixa de så får jag äta på kliniken igen.

Känns skönt att få åka hem efter lunchen, ta igen all tid med barnen. Har mera ork o är inte lika trött på dagarna nu. Så jag hoppas att jag inte får nå bakslag .

Hur går det för dig då?

Tänker på dig, önskar att man kunde hjälpa till. Men se till nu att få hjälp innan bebisen kommer, så att du orkar.

Själv är jag glad över att mina minsta är 6 år, för det är tungt med små barn om man inte mår bra. Ta hand om dig o försök få i dig det du kan kram

henricko

Äldre 26 Jun 14:42

#223

Enniie skrev 2012-06-26 13:39:40 följande:

Men vilket framsteg ändå! En halv portion är ju väldigt bra! Du ska vara stolt!

Vad var det som utlöste din ångest igår då?

Här är det som vanligt. Äter inte mat, utan lever på allt annat. Är trött konstant (antagligen hormonerna) och har börjat få jobbig ångest på kvällarna. Kan inte äta, mår illa och känner mig allmänt matt. Tur att man har tabletter för illamåendet.

Jag har faktiskt inte haft en tanke på att ens försöka äta vanlig mat. Det går på automatik att man lagar mat till resterande familjen, och sen går undan, istället för att försöka. Jag önskar att jag hade samma stöttning som dig där, så man kunde få arslet ur vagnen och iallafall försöka.

Jag är totalt slutkörd nu. Fick ta två illamåendetabletter igår kväll, och hamnade inte i säng fören runt 03. Upp tidigt med barnen och storhandlade, men då gick det bra. Det är nu, när man sitter ner i några minuter som man känner att ögonen drar söderut.

Igår firade vi också våran minsting på hans tvåårsdag, och ja, lite fika fick jag allt i mig!

Kram till dig!

Jag kan inte fatta varför allt ska ta sån tid för dig att få hjälp,lider så otroligt mycket med dig när jag läser. För jag vet precis.
Är inte din kropp undernärd må tro, för du kan ju aldrig få idig allt som kroppen behöver. Jag va väldigt undernärd trots att jag inte ser ut som en anorektiker. Undernärd kan man bli utan att vara tråd smal. Inte undra på att du är trött o orklös. Hoppas han vart nöjd med sin 2 års dag-börjar bli en stor kille

Jag hade det ganska stressigt igår, å så har jag en kompis som fyllde jämna år i helgen, hon hade bjudit in ca 40 pers dit inkusive vi. Men jag klarar inte av att vara bland mycket folk, trodde att hon skulle förstå det när hon vet vad jag går igenom. Men ack så fel man hade-tvärsur. Så då fick jag ångest över att jag är en dålig kompis, å att allt är som det är. Behövs inte mycket för en för att man ska trigga igång sig.

Men idag har jag lugnat ner mig, tänker inte må dåligare pgr av detta. Nu vet jag iaf vart hon står.
Jag ska få vara hemma varje eftermiddag denna vecka-ska se om jag fixar att äta lite med familjen.

Lite panik har jag nu när jag inser att om nån tim vankas det middag.. försöker slå bort dom tankarna men det är inte så lätt.

Försök o få i dig lite till middag du med, jag gjorde precis som du. Lagade mat till dom andra själv åt man inget. Du måste verkligen se till att få hjälp, jag har fått bra hjälp-även om det är långt kvar med mitt ätande.

Må så gott vännen

henricko

Äldre 27 Jun 07:49

#225

Enniie skrev 2012-06-26 15:57:17 följande:

Det är väl för att dom inte riktigt vet vart dom ska placera mig.

Trots att man nästan konstaterat att allt beror på depression och ångest. Nåväl...

Jag saknar nog en hel del i kroppen. Dock så vet jag inte vad det är som fattas då det var väldigt länge sedan läkaren tog prover på mig. Vi har bara haft koll på järnet nu när jag är gravid. Jag har ökat som tusan i vikt, och vet att det inte enbart är bebisen. Jag lever på choklad, chips och mannagrynsgröt, så jag får ju i mig på tok för mycket socker. Dock så har jag bra värde i socker också. Trots allt.

Det är nog svårt för omgivningen att sätta sig in i vad man egentligen lever med. Som din vän. Är man tajta så borde ju vederbörande förstå att det är jobbigt. Jag är precis som dig. Tack och lov så kom inte så många igår, men efter ca 3 timmar så var jag helt färdig! Det tar verkligen otroligt på krafterna att "bara" vara social. Därför undviker jag kalas och sådant i det mån jag kan. Jag går enbart om jag verkligen känner för det, annars skiter jag i det.

Jag åt en mannafrutti (XL faktiskt) nyss, så hungern håller sig borta. Dock så är det sååå mycket runt mig just nu, och jag har otroligt mycket att tänka på, så jag tänkte ta mig till affären sen och skämma bort mig lite med roliga tidningar.

Jag vet inte om det enbart är depressionen som spökar med blandning av hormoner, men jag har börjar ifrågasätta allt nu. Mig själv, mitt liv, mitt liv med min sambo osv. Psykologen gjorde klart för mig på en gång att jag inte skulle ta några stora beslut när jag nu mår som sämst, men ändå så kan man inte slita tankarna. Skitjobbigt...

Allt blev ju inte enklare nu när jag inte heller får tag på min psykoterapeut. Har "jagat" henne i över en månad nu, utan svar. Tack för den liksom...

Kram fina du!

Vården i dag är ju ibland ett stort skämt. Mår man så dåligt som vi med ångest, nedstämdhet,ingen större livsgläjde osv så kan man inte ta sig ur detta själv. Inte när man har haft det så länge som vi. Jag har haft en sån himla tur att jag har haft rätt läkare,annars hade jag nog inte varit där jag är idag.

Inte så konstigt att du ifrågesätter allt, va det är för mening med ens liv osv. Jag har såna tankar kvar trots behandling. Min sambo sa på ett möte som vi hade på kliniken att jag stöter bort han hela tiden. Att jag inte tar emot kramar bla.. men jag gör det inte medvetet. Känner mig så slut, ful, ingen energi att lägga på förhållande.

Sen spelar det ingen roll att han tycker jag är fin-för jag tycker inte det.

Att inte ta några beslut när man mår så här är väl ingen höjdare precis, men alla dessa tankar om allt kan man inte bara släppa så lätt. Förstår dig.

Så lätt för alla att säga till en vad man ska o inte ska göra.

Men för en annan är allt en kamp. Jag blir så arg att du som är gravid o sen haft det så här sååå sååå länge inte ska bli tagen på allvar. Beundrar dig att du orkar med dina barn o samtidigt dig själv.

Jag hoppas du har många runt omkring dig som kan avlasta dig när du inte orkar.

Hoppas du får en bra dag-o att du får i dig lite mer mat än socker

du lär ju få absinens om du slutar med ditt sockerintag.. kram

svårt att svälja ner mat-ångestrelaterat

INNEHÅLL