svårt att svälja ner mat-ångestrelaterat

står stilla för min del, eller nja vågen tickar uppåt som vanligt men bebis har inte kommit ut ännu. 8 dagar kvar till BF och tiden går så sakta då jag främst längtar efter att kunna få sitta upprätt samt andas igen!

Tråkigt att du känner dig nedstämd, är det förlossningen som är orsaken tror du? 

oj, jag såg att halva mitt meddelande inte syns. Menar alltså att jag har djupare depressionstunder numera. Jag blir inte alls glad av sådant som jag förut uppskattade. Sambon överraskade ex mig med en syskomvagn för nån vecka sedan, vart knappt glad även fast jag gärna ville ha en. Han skulle igår kväll överraska mig med att han fixat barnvakt så vi kunde gå på bio, men jag ville helt plötsligt inte alls gå ut. känns jätte tråkigt. Idag har man också präglats av en helvetes tandvärk som gjort en ännu mer nedstämd.

Nä, jag vet inte om det har med förlossningen att göra, eftersom jag var nere redan innan.

Spännande Nele, då är det nedräkning på hög nivå nu antar jag?

vad är phagofobi för något?

Enniie, hehe ja det kan man väl säga har inga som helst känningar så jag lär väl gå på övertid men hoppas kan man ju

Låter riktigt tråkigt med din depression där. Pratar du med någon? Låter som om du kanske är i behov utav det?!

Ja, jag har precis börjat träffa en psykolog på allmänpsyk för bedömningssamtal. ska ha tredje samtalet snart. Känner verkligen att ja måste få prata med någon. Extra viktigt känns det också för att man inte har någon att ty sig till när man mår dåligt. Sambon vill jag inte belasta mer, och mamma har sina problem.

som ikväll. Fick ångest för att det snurrade lite i huvudet förut som antagligen beror på sömnbrist då man knappt sovit sen bebis kom. Sen äter man knappt heller. Jag är helt ärligt såååå trött på mig själv och alla mina konstigheter. Vill bara vara "normal"...

vad och vem är "normal" numera egentligen? Vi alla är unika på våra egna sätt. Men det är skönt att höra att du får pratat med någon. Jag/vi finns alltid här för dig också ifall du känner för att prata. Ibland kan det hjälpa att vädra sina tankar med likasinnade. Vill du inte skriva här kan du alltid höra av dig privat!

Bra att du äntligen har börjat få hjälp.. du ska se att allt kommer ordna sig till slut för oss. Jag hoppas allt är bra med dig o barnen. Jag har varit så nedstämd en period nu så jag har inte orkat skrivit.
Börjar dock vända tack o lov. 

Vad rar du är.

Ja, man vill ju helt enkelt bara kunna njuta av livet. På det så har detta problem med maten gjort att mina tänder pajjat totalt, och då menar jag totalt. Varenda tand i munnen är trasig, och ett par gånger nu på en månad så har jag haft en otrolig tandvärk. Var på jourtandläkaren för 5 veckor sedan, som fyllde igen den värsta, och bokade då en tid till den första oktober. Har en otrolig tandläkarskräck, så det har tatt mig ca 6år att boka denna tid. Nu fick jag ett brev om att den tiden blitt flyttad till sista oktober.

Det känns ganska så fisigt. Eftersom man äter ännu mindre än innan för att man har så ont, och också det att man får leva på värktabletter (i viss mån såklart eftersom jag ammar) som knappt hjälper.

Nä, livet är allt annat än underbart just nu. Det känns som om man går miste om så mycket, för att man hela tiden är upptagen med hur man mår och inte.      

Usch... Skönt att det börjar vända lite då. Kan det kanske vara hösten som gör det lite värre? Så är det för mig iallafall. Bamsekram till dig.

Den bästa beskrivningen ja hittade var faktist från nöjesguiden

 
"Phagofobi, rädsla för att kvävas i samband med förtäring av mat, leder ofta till att patienten endast förtär flytande föda och rasar i vikt."

http://www.mypaper.se/show/noje/show.asp?pid=24522747517072&page=53

Ja, det var ju det jag levde på i många månader. Fast mina problem skiljer sig lite mot ex Henrikos problem. Jag har ingen större rädsla för att kvävas, utan mår helt enkelt illa och får istället spykänslor när jag ska tugga och svälja mat.