svårt att svälja ner mat-ångestrelaterat

Man kanske borde pröva anti tabletterna, men när min psykolog sa att dom inte kommer att få mig att äta så kändes det så meningslöst.. visst vore det kanon om tabletterna kunde dämpa en del av min oro o ångest.. Fy för att vara feg. Är det bra personal för dig där du bor, försöker inte dom få dig att våga äta? Jag vart erbjuden att åka iväg till ett hälso hem, men det va jag inte intresserad av. Ligga där ensam på kvällarna med sin ångest.. nää tack. Ibland önskar jag att man fick bli inlagd så att man hade nån dygnet runt, men felet med mig är att jag har så svårt att vara borta från mina barn. Hoppas du får ordning på ditt ätandes o välmående snart. Så tragiskt att man ska behöva må som vi gör

Dom flesta av mina vänner jobbar på dagarna, så dom har svårt att finnas där för mig. Jag har en som jag brukar ringa, men tyvärr så förstår inte hon riktigt . Sen har jag dragit mig tillbaka, orkar inte vara social på det sättet längre.

Jaha okej, men jag tycker ändå det verkar bra. Det kan ju vara väldigt bra för en själv också! Jag försöker prata med min psykolog om detta med maten, men han säger bara att han inte vill gå in i det, utan istället jobba med varför jag har sådan ångest. Han tror ju, & jag med, att detta beror på tidigare upplevelser i mitt liv. Jag har ju haft både anorexia & bulimi, mycket tvångstankar, självskadebeteende & har Borderline i min diagnos. Han tänker att det finns en anledning till varför jag reagerar som jag gör, jag tror ju med att det är relaterat till tidigare händelser. Men jag vill ju kunna äta! Jag ska ju börja MBT, gruppbehandling, som är speciellt utformad för personer med Borderline. Dock börjar jag inte för ens i augusti, men går ju hos min psykolog en gång i veckan.Det kan ju alltid vara värt att prova, & se hur de går. Känner du att det inte hjälper kan du ju alltid sluta, men det kanske kan vara värt att testa. Ja, personalen är väldigt duktiga. Dock är dem ju inga psykologer, men alla är ju utbildade. Dem försöker ju hjälpa mig så gott dem kan, te.x att dem kan sitta med när jag skall äta fast föda, men jag vågar ju inte äta ändå. Dem har även ringt till ätstörningsmottagningen där jag tidigare gått, dem säger att jag skall börja äta successivt, tex börja med potatismos, sedan lägga till någon bit soyakorv & gradvist öka. Men det går ju bara inte nu då ångesten är för stor. Vet inte hur jag skall gå till väga, men tänker att jag kanske kan bli hjälpt av psykologen, lära mig hantera ångesten osv, men det känns så långt borta. Varje dag är en kamp, men kampen kanske minskar till slut. Nej ensam med ångest är ju som sagt INTE kul! Känner med så ibland, bli inlagd. Men mina tidigare erfarenheter av att vara inlagd är väl sådär. Ibland när jag tror att något sitter i halsen, vill jag bara att personalen ska ringa ambulansen, så jag kan vara på sjukhuset, där dem kan hjälpa mig! Ja, jag kan förstå det. Familjen är ju viktig. Men ibland kanske man måste få hjälp från vården, man måste kunna våga vilja få hjälp, våga hjälpa sig själv. Men det är ju lättare sagt än gjort. Tack det samma! Detta är ett rent helvete, hade hellre haft andra problem än detta, då maten är så viktig. Åh, jag vill ju egentligen kunna äta. Är trött på att vara konstant hungrig.. Men har du provat att äta isglass? Det smälter ju, & kan vara godare en yoghurt. 
 

Ahhhhhhh känner exakt vad du känner men ångest är olika ,jag har det också svårt jag kan inte vara sj utte kan inte ätta i resturangen vill bara springa där ifrån mitt hjärta börja banka skakar känner precis att jag kommer svimma ont i brösten iblan i somna springer jag från sängen för att jag känner att jag kan inte andas .kag hatar den här liv och har varit hoss läkare .

Jag menat att inte varit hoss läkare .

Jag struntade i sjukhuset. Känns inte ok att åka in till akuten när jag inte känner mig akut sjuk. Den tunga andningen jag hade kommer till och från, så jag vet inte om det är pga oro/ångest eller mitt låga järnvärde.

Har knappt fått i mig något idag. Illamående till och från som markant ökar när jag får något i munnen.

Just i dessa tillfällen vill jag bara grina. Vara helt ifred och grina. Jag hade t.om funderingar på att lämna min stackars karl idag. Just också för att han ska få slippa att leva med mig. Jag drar ju ner honom med i skiten genom att aldrig vara glad, eller iallafall sällan.

Usch för detta.

Har önskat många gånger att bli påkörd av en bil eller nått, för att kanske få skallskador och minnesförlust. Så man kan glömma allt detta och "börja om från början". Det låter sinnes, det vet jag. Men ack så skönt det skulle vara.

Hoppas du har fått i dig något idag! Kram!

Andningen kan ju bero på ångesten, enligt min psykolog så andas jag fel. Ska börja träna på andnings övningar, det är nått som du oxå kanske borde prova. Jag har oxå tänkt ibland att det vore kanske bäst om jag lämnade min sambo, för det är ju som du säger. Man belastar ju dom med alla dessa problem.Har ju ingen ork till att ta hand o vårda sitt förhållande när dagarna är en enda kamp. Jag vet att det inte löser mina mina problem men då kan iaf han o barnen få det bra.

Nog allt får man hemska tankar ibland, men det tror jag vi alla som mår som vi får. Kroppen o själen är ju så slut. Å när man inte finner nån gläjde i ens tillvaro så dras man ju ännu längre ner. Gick tungt att äta för mig igår, hade en sån där dag då jag va konstant orolig o ångest. Hatar såna dagar. Tycker dock att du ska be barnmorskan din kolla upp lite värden på dig när du ska dit nästa gång.

Skönt att du känner dig trygg med personalen, det är viktigt. Jag känner ganska stor tillit till min psykolog. Tråkigt att höra att du haft olika ätstörningar i ditt liv, inte lätt att över vinna de. Jag hoppas att man inte får nån ätstörning prg av detta, fast jag har dock varit nöjd med min vikt i hela mitt liv. Konstigt att ångesten kan ta över ens liv totalt- Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle drabbas av nått sånt. Ack så fel man hade. Håller med dig om att det spelar ju ingen roll om nån sitter brevid en när man ska äta-- för man fixar ju ändå inte att svälja. Glass har jag inte testat, men ska göra det. Hade inte ens en tanke på det.

Idag så känner jag att min kropp inte är lika upp varvad som den va i går, så jag ska försöka få i mig nått idag.
Önskar varje morgon att detta ska vara över.
Ha en bra dag o lycka till med att äta nått under dagen

Första perioden kunde jag knappt äta alls. Inte ens flytande och jag hade även svårt med vätska. Det kunde handla om någon dl soppa per dag. Jag vägde 56 kg när det började och gick snabbt ner till under 45 kg och höll mig där under hela första året (jag är 169 cm lång). Både kräk och sväljreflexen blev avtrubbad eftersom jag tuggade maten så länge. Först året var värst. Fick i mig väldigt lite och det jag fick i mig var mest onyttigt, som t.ex. choklad. Men det har blivit bättre, särskilt den senaste tiden. Jag har under de senaste 2 åren lyckats gått upp till 49 kg och har fått tillbaka lite hungerkänsla (den har varit helt "avstängd" tidigare). Jag kan äta ganska okej nu, men sväljer fortfarande inte helt "naturligt". Man kan väl säga att det är under kontroll, fast inte helt friskt. Det finns bättre och sämre dagar och perioder. Min magsäck har även krympt så mycket att även om jag lyckas svälja ner maten, så klarar jag inte att äta så stora portioner.

Jag sökte flera gånger precis i början men fick inget gehör hos vården. Gav upp tillslut och insåg att jag måste fixa det här själv.Nej det får jag inte. Jag har kämpat med det här själv hittills och kommer troligtvis att fortsätta så. Precis. Fobin ligger ju kvar, även om stress är den utlösande faktorn. Jag tror dock att man har mycket större chans att tillfriskna om man inte är stressad.

Om ingen redan har skrivit det så finns det receptfria näringsdrycker på apoteket (men man brukar behöva be om dem för de står inte ute). Fortimell heter en sort. Det kan vara ett bra komplement, så att det man får i sig iaf är näringsrikt. 

Har du tvillingar? Det har jag också:)