svårt att svälja ner mat-ångestrelaterat

Hatar när man mår så här,
Varför kan inte bara ens fix ide när det gäller att svälja bara ge sig av?
Hela dagarna går ju åt till att kämpa i sig lite föda, va är det för liv.
Det är så lite som behövs för att man ska trigga upp in ångest o då är det kört.

Jo jag vet. Jag fick iallafall i mig lite gröt nu på eftermiddagen, men blir så otroligt anfådd bara av att fylla magsäcken lite. Vet inte om det är det låga järnvärdet som spökar, eller om det är för att bebis trycker upp alla inälvor man har upp till halsgropen.

Nä, deppkväll är det nu. Har en puls på typ 130, är matt och trött samt illamående. Hade tänkt packa en massa paket som ska skickas efter Traderaauktioner, men pallar inte ens att stå upp, så det får vänta tills imorgon. På det så lyckades jag köpa, nog Sveriges tråkigaste krysstidning. Olyckan är total här hemma.

Tänk om man kunde byta liv med någon frisk för en dag. Jösses vad jag skulle äta mig tjock!

Jag vart iallafall glad när jag var på mvc igår, och såg att jag gått upp lite i vikt. Det känns bra. Dom tre månaderna det tog att tappa 25+ kg, så fick jag ångest över bara det. Tur i oturen så var jag iallafall inte underviktig när det startade, men landade som lägst på 49kg (till mina 169cm). Kan säga att jag stod på vågen på Vc och storgrät. Vart totalt livrädd och trodde att jag skulle svälta ihjäl. Men det är faktiskt helt otroligt hur kroppen klarar sig på så lite, och anpassar sig.

Hejja oss!

Enligt Bm (samt läkaren) så tas allt det bebisen behöver från mina förråd (depåer), via moderkakan. Därav också den kraftiga sänkningen av mitt järnvärde också, då jag för fyra veckor sedan hade 100 i hb, men att det nu låg på 88.

Jag lever heller inte enbart på vatten. Utan har som mål att få i mig typ gröt varje dag. Sen blir det någon tugga rån, kanske med sylt på, några skedar potatismos, lite fil, kräm eller välling. Så jag får i mig något, varje dag. Men det är för min egna skull, så jag ska klara av att stå på benen.

Jag är också förvånad över bemötandet här i vården. När jag var så pass uttorkad så huden inte drog sig tillbaka när man nöp, läpparna var fnasiga och och kissade Max en gång per dygn, och dom skickade hem en med näringsdrycker istället för att ge mig vätskedropp, för att återställa balansen så att jag iallafall mådde lite bättre.

Två veckors lidande vart det där, tack vare att jag själv var tvungen att förse mig med allt det som jag trodde behövdes. På nätterna låg jag vaken och grät av ren utmattning och nedstämdhet för att jag helt enkelt inte orkade kämpa mer.

Jag kan konstatera en sak iallafall, efter att haft med vården att göra (pga mitt mående) i snart 7 år. Dom bryr sig inte.

Deras "lösning" är ganska enkel.

När jag var 18år (när min ångest började), var jag fast besluten över att allt var kroppsligt, att jag var allvarligt sjuk eller nått. Kräktes i 3 månader (utan anledning) och vart skickad till alla olika avdelningar på sjukhuset. Infektionskliniken, kvinnokliniken, och till sist när dom inte visste var dom skulle göra av mig; psyk.

Jag var 18 år. Ensamstående till min 1åring, och fick hem en burk stecolid och en order att promenera mer. Jag hade kräkts oavbrutet i 3 månader, och dom ville att jag skulle ut och promenera.

Jag sov inget, åt inget, kunde inte ta hand om min son.

I höstas, erkände jag mer eller mindre för mig själv att det hela tiden har vart ångest jag dragits med, efter 6 år av lidande (dagligt illamående, enstaka kräkningar, matthet, hjärtklappning). 6 år, och jag fick lista ut det själv genom att läsa en bipackssedel på mina Lergigan.

Idagsläget lider jag av dagligt illamående, matthet, hög puls (har i några år nu haft Vilopuls på 110), problem med att äta, svårt att komma till ro på kvällen, men kan sova hur länge som helst. Orkeslös, irriterad, ledsen, trött, arg, you name it. Tänk detta, varje dag, sedan 18års ålder.

Jag har sagt samma sak till alla miljoner läkare jag träffat. Men ingen har någon som helst lösning på något.

Nu vart det långt, och osammanhängande, men jag var tvungen att få ur mig lite.

Stackars dig, jag lider med dig verkligen. Later otroligt tufft. Du verkar ha haft riktigt otur med sjukvarden ocksa. Det ar bra att du forsoker fa I dig lite varje dag men forsok att ata kott ocksa, frukt och gronsaker, agg, det ar viktigt. Kan du ata milkshakes med frukt i? Forsok att mosa maten och hitta en konsistens som kanns bra. VIsst kan bebisen hamta viss naring fran dina depoer, men det ar inte sakert att det Finns mycket att hamta dar om du har haft problem med maten en langre tid. Forsok variera maten ocksa, kanske grot ena dagen men naringsdryck nasta dag t ex. Har du kontakt med nagon psykolog? Jag vet att det ar svart att fa en psykolog via landstinget men man borde ha fortur som gravid och 3 barns mamma. Du behover nagon som stottar dig och som du kan prata med. Du behover lara dig strategies for att overvinna din fobi och sedan kommer allt att bli lattare. Att fa I sig naringsriktig mat ar otroligt viktigt for vart maende.

Va rar du är.

Ja, det var just därför jag ville bli remitterad till en dietist, för att få råd och tips om vad jag kan göra själv, för att få i mig det jag behöver. Min förra läkare sa då på en gång att dom inte kommer att hjälpa mig, och att hon inte ville remittera mig.

Jag fick i mig några jordgubbar idag. Sist åt jag en banan, typ för två veckor sedan. Det är svårt, men handlar också om lathet/rädsla för min del.

Jag går hos en psykoterapeut, och har också en mvc psykolog som jag pratat med i telefon några gånger (har första träffen om ett par veckor med henne).

Vi får la se vad min nya läkare säger helt enkelt om allt.

Men jag håller med dig. Jag måste få i mig mer. 200-400 kalorier/dag är inte mycket att hänga i julgranen direkt.

Näringsdryck är så förbaskat dyrt, så det köper jag bara när jag mår som sämst. Ska faktiskt fråga läkaren om jag kan få recept på det, då jag inte fick de för min förra läkare.

Jag känner som du- att läkarna inte vet vad dom ska skicka en åt. Jag ifrågesatt varför jag inte kunde få komma till en ätstörningsklinik även fast jag inte har anorixia eller bulimi. För dom precis som vi måste ju börja om att lära sig att äta från början. Men nej nej nej... Den dagen jag sa att jag inte åt för att jag tyckte jag va tjock så va det ev aktuellt att skicka mig dit. Sjukt värre, Jag har ju en störning-även om den beror på ångesten o ens fobier.. grrr man blir så arg. Har ju viljan att bli bra, men fixar inte detta själv. Har tappat en hel del i vikt, å mera lär det väl bli om detta inte vänder.

Idag va jag hos min kbt psykolog, hade med mig lite kassler, sås o potatis. Fick i mig några tuggor där med hans hjälp, men nu ska jag försöka äta hemma tills nästa vecka vi ses. hmm kommer inte gå lika bra som det gjorde där hos han. Fick ångest attacker hos han, flippade ut ett tag. Men han vet hur han ska ta mig igenom denna ångest när jag ska försöka äta.

Önskar att man hade en sån som han dygnet runt-för då skulle jag nog fixa detta till slut.

Jag har blivit en tant jag med-köper allers osv för att kunna lösa korsorden
Men det hjälper när ångesten inte är för svårt att ligga o lösa orden..

Men va bra! Det är ju iallafall några tuggor! Men jag måste säga att det låter läskigt som tusan. Men jag är en fegis också.

Jag hade fundering på att ljuga och säga att jag tycker att jag är tjock, men då kom jag på att dom då kommer att fokusera på helt fel sak, eftersom jag då ljuger. Det bästa är väl egentligen KBT och en massa träning. Jag beställde hem en självhjälpsbok om ångest som jag tänkte ge ett försök. Det kan kanske hjälpa något.

Haha, ja men precis. Man fokuserar lite mer på att lösa krysset än hur man mår. Tre tidningar har jag gjort klart på 4 dagar. Ska iväg ikväll och köpa en ny.

Förövrigt så har jag skitsvårt med andningen idag igen. Sambon fick ett spel förut (som han senare bad om ursäkt för) då jag inte kände mig bra nog att åka till några gemensamma vänner. Han menar på att vi gör så lite ihop nu för tiden. Och det stämmer, men inget man kan rå för.

Idag hoppas jag på att somna lite tidigare. Somnade vid 04 imorse för att man mådde som man gjorde. Behöver nog lite mer sömn, och mat.