Hej!
Jag har barn med en narcissist eller en person som har starka narcissistiska drag. Vill skapa tråden för de som har barn med en sån person för att dela med sig av sina erfarenheter och diskutera hur man hanterar en person med såna egenskaper när man har barn.
Mina barns pappa har dem nån timme här o där...o det är när hans mamma (barnens farmor) kommer, så ensam har han ej dem, hanklarar (tyvärr) inte av det ansvaret.Men jag brukar tänka på att det trots allt är hans förlust.
TLOML; hur länge var ni ihop? Jag har ensamvårdnad för vi inte var gifta. Han vill dock ha gemensamvårdnad och kommer att ta upp det om ett år när barnet är ett. Jag vill inte att han ska få det då jag vet säkert att han kommer att utnyttja det maximalt. Jag har också tröttnat att kommentera det han gör då det inte träffar honom någonstans men mår dålig att vara tyst också. Vad ska man göra?
Hjälper det förresten att köra hård med honom?
Vi har varit tillsammans i tre år och gifta i ett år. Han bröt ner mig totalt, jag hade inga vänner kvar, gjorde så jag blev av med mitt självförtroende. Trodde inte jag var värd ngt bättre,att jag förtjänade inte bättre. När barnet kom började jag sakta inse att jag mådde verkligen dåligt och att det bästa för mig och mitt barn var att sätta ner foten. Jag försökte med allt för att han skulle inse sina fel och ändra sig,men det gick inte. Jag tom tog upp narcissism. Han asgarvade åt det!
Det slutade med att han istället ville separera och jag gjorde inte motstånd. Jag vill helt enkelt inte ha honom som han är idag. Men det konstiga är att han ville separera.. Anledning? Jag gnäller för mkt. Sorgligt om inte komiskt!
Jag älskar honom fortfarande ( vilket är sjukt ) men jag har insett att jag har det mkt bättre utan honom.
För mig funkar det att köra hårt med honom, jag ger inte honom en enda lilla chans att han ska komma med ngt. Jag säger att det ska vara så här och du har ingenting att säga till om. Sedan lägger jag på luren. Vill inte ge honom chans att manipulera mig igen. Det slutar med att han surar och jag totalt ignorerar honom sen efter nån dag börjar han gilla läget. Han vill verkligen stänga ut mig totalt men det kan han inte pga sonen. Han är inte kapabel till att ta hand om honom själv så han behöver mig, om du förstår vad jag menar.
Hursomhelst...
Jag har återfått mitt självförtroende som jag hade i början av vårt förhållande, jag är kaxig mot honom och kall. Blir jag bara lite snällare så kommer han köra över mig igen.
Han behöver mig nu för att kunna träffa sonen och jag "utnyttjar" det. Jag vill att de två ska ha bra kontakt men han får inte skada vårt barn som han skadat mig. Aldrig!
Samla på dig all bevis, spara alla sms, gör anteckningar, ja dokumentera allt dumt som han håller på med. Ha det sen som bevis om det skulle uppstå en tvist när barnet fyller 1.
Kanske inte så jättemkt att gå på men bättre än att ha inget.
Är han delaktig som pappa? Det har inte mitt x varit. Han har bytt blöja en gång och det var på BB! Sonen är 7 mån nu och vi flyttade ut för drygt 2 v sen.
Du och jag har mycket gemensamma erfarenheter av samma typ personlighet. Jag skulle gärna vilja prata med dig mer och ta del av dina erfarenheter då jag inte kommer nånvart med min föredetta.Har du nåt emot att skrivas/pratas utanför FL?
Det bästa brukar vara att bara sätta ner foten. Ha så lite kontakt som möjligt. Säga "såhär är det och jag tar inte nån skit" och sedan gör du bara som du känner är rätt.
Du ska ge personen ifråga så lite chans som möjligt att manipulera dig. Där gäller verkligen "ger man lillfingeret tar de hela handen"!
Blivande mamma74: Inga problem alls. Hur har du tänkt då? 
Vi kan stötta varandra :)
Har skrivit mail till din inbox. kram